Big Daddy Bennet: auktoriteten som Django rubbar

Don Johnson spelar en markägare som är van vid att alla vet sin plats. Djangos ankomst tvingar Big Daddy att förklara regler som han vanligtvis tar för givna.

En plantageägare får oväntat besök

Spencer ”Big Daddy” Bennet är godsägaren som spelas av Don Johnson i Django Unchained. Hans plantage är platsen där Django och Schultz hittar bröderna Brittle. Innan konfrontationen äger rum får vi genom mottagandet av besökarna se hur godsägaren utövar en auktoritet som bygger på rasojämlikhet och vardaglig lydnad.

Hans ljusa kostym och värdiga uppträdande ger ett respektabelt intryck. Big Daddy behöver inte komma in på scenen och utdela ett straff för att hans ställning ska bli tydlig. Andra väntar på hans instruktioner, och verksamheten på platsen är beroende av att hans beslut godtas som tillräckligt. Auktoriteten märks i vardagsrutinerna innan den tar sig uttryck genom vapen.

Ankomsten av en vit man i sällskap med en fri svart man bryter den rutinen. Big Daddy kan behandla Schultz som en möjlig affärspartner, men han vet inte hur han ska låta Django ingå i samma ceremoni. Problemet är inte att han inte vet vem en viss person är, utan att de kategorier han använder för att organisera umgänget inte längre ger honom ett självklart svar.

Filmen gör den här svårigheten till komedi genom samtalet om hur Django ska tas emot. Big Daddys försök att ge instruktioner leder till undantag och nya frågor. Hans till synes självklara herravälde framstår som mindre stabilt när han måste förklara en indelning som andra vanligtvis rättar sig efter utan att ifrågasätta den. Skrattet uppstår ur hans oförmåga, inte ur situationen för dem som är underordnade honom.

Jakten på Brittle-bröderna på hans mark

Schultz använder en förevändning om affärer för att få tillträde till plantagen. Medan han håller godsägaren sysselsatt kan Django leta efter männen han känner igen. Arbetsfördelningen utnyttjar Big Daddys förväntningar: han ägnar större uppmärksamhet åt den vita besökaren, som talar som en möjlig partner, och underskattar den svarte följeslagarens syfte.

Brittle-bröderna verkar inom den ordningen. Plantagen ger dem en plats där de kan utöva våld mot förslavade människor och där deras verksamhet kan misstas för vanliga bevakningsuppgifter. Att hitta dem där visar att en person som är efterlyst av rättvisan som förrymd och samtidigt innehar en lokal maktposition kan vara en och samma person.

För Django förändras betydelsen av ett besök när han tar sig igenom den här platsen. Mannen som tidigare var tvungen att tåla andras beslut kan nu identifiera sina forna torterare och agera. De iögonfallande kläderna han bär gör förvandlingen synlig, men garanterar inte att godsägarna är beredda att erkänna den som legitim.

avrättningen av Brittle-bröderna leder därför till två konflikter samtidigt. Den uppfyller ett belöningsmål och reglerar en personlig skuld, men äger rum på mark som dess ägare hade väntat sig att kontrollera. Big Daddy reagerar på våld som han inte har godkänt och framför allt på vem som utövar det. Dokumenten som Schultz visar upp förändrar vad han kan göra offentligt.

Det juridiska påbudet gör inte godsägaren till jägarens bundsförvant. Det tvingar honom att godta en förklaring för stunden. Scenen skiljer mellan att formellt godta ett argument och att faktiskt vara villig att avstå från en hämndaktion. Schultz kontroll över papperen ger dem en väg ut, men undanröjer inte omgivningens fientlighet.

Från artighet till våld under huvor

Den senare räden av de huvbärande männen förlänger Big Daddys oförrätt bortom affärssamtalet. Handlingen framställs inte längre som ett respektabelt mottagande, utan som en gemensam straffexpedition. Förvandlingen visar att godsägarens uppförande inte satte någon moralisk gräns för hans våld: det var ett av sätten att utöva auktoritet så länge ingen ifrågasatte den.

Diskussionen om huvorna introducerar ett praktiskt problem som raserar gruppens skräckinjagande framtoning. Männen klagar, stör ordningen och förvandlar en överlägsenhetsceremoni till en tafatt dispyt. Filmen kan förlöjliga deras kollektiva uppvisning utan att förneka att de är beväpnade och kapabla att skada andra.

Berättelsen utspelar sig före det amerikanska inbördeskriget. Därför räcker inte den visuella likheten med senare rasistiska organisationer för att framställa gruppen som en konkret historisk enhet inom Ku Klux Klan. I berättelsen är de män som samlas för en vit makt-repressalie; en institutionell identifiering skulle kräva mer än några huvor.

Big Daddy förlorar den fördel som hans mark gav honom när han kommer in i en situation som Schultz har förberett. Gruppens trygghet bygger på tron att deras mål befinner sig där de förväntar sig. Jägarens manöver vänder den tilltron mot dem och flyttar initiativet till dem som tidigare hade förföljts.

Don Johnson gestaltar rollfiguren med en blandning av högtidlighet och förvirring. Big Daddy vill bevara en faderlig bild av kontroll, men Djangos besök blottlägger tvånget som håller den bilden vid liv. Hans avsnitt visar en lokal form av slavägarmakt som kan klä sig i gästfrihet och övergå i vedergällning så fort någon slutar inta den plats som tilldelats honom.

Tillbaka till guiden till Django Unchained.

Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern