Bröderna Brittle: det förflutna som Django kan känna igen

Schultz känner till brotten som gör att han jagar bröderna Brittle; Django känner igen deras ansikten och vet vilken skada de orsakat. Den skillnaden gör alliansen möjlig.

Tre förrymda män med två olika historier

Bröderna Brittle är Big John, Ellis och Roger, som också går under smeknamnet Lil Raj. De arbetar som förmän och har varit delaktiga i det våld som Django och Broomhilda utsatts för. I rollistan spelas de av M. C. Gainey, Doc Duhame respektive Cooper Huckabee. Deras närvaro knyter samman ett belöningsärende med en personlig historia om separation och bestraffning.

För Schultz är bröderna efterlysta män vars tillfångatagande kan ge ekonomisk vinning. Problemet är att identifiera dem. För Django är deras ansikten däremot förknippade med händelser som han inte behöver slå upp i en efterlysning. Samarbetet uppstår eftersom var och en har en del av den information som den andre behöver.

Den skillnaden skapar en hierarki som är mindre självklar än den verkar. Schultz har pengar, vapen och möjlighet att tala med myndigheterna. Django har en oersättlig kunskap. Även om prisjägaren till en början styr färden kan han inte slutföra arbetet med sina vanliga metoder utan att lyssna på personen han just befriat ur en kedja av fångar.

Bröderna Brittle ska inte förväxlas med bröderna Speck från inledningen. Speck-bröderna transporterar Django när Schultz hittar honom; bröderna Brittle är målet som förklarar varför Schultz söker efter honom. Genom att skilja grupperna åt blir det lättare att förstå inledningens orsakssamband utan att samla alla våldsamma män under samma familj eller ge dem identiska roller.

Minnet av bestraffningen och sökandet på plantagen

Djangos minnen av Django visar bröderna Brittle i samband med bestraffningen av Broomhilda. Återblicken är inte en neutral informationsruta. Den ger tittaren tillgång till en upplevelse som nuet ännu inte har gottgjort och förklarar varför det betyder så mycket mer att känna igen männen än att bara slutföra ett yrkesuppdrag.

Våldet de utövar skyddas av deras ställning som förmän. De kan befalla, hota och bestraffa på en plantage. Den lokala makten samexisterar med det faktum att de är efterlysta för andra brott. Filmen visar en motsägelse i omgivningen: män som jagas av rättvisan kan hitta en plats där de härskar över människor vars frihet systemet inte skyddar.

Schultz och Django hittar dem i arbete på Big Daddys egendom. Platsbytet har inte förändrat den sorts relation de har till de förslavade människorna. Deras fortsatta beteende gör igenkännandet till upptäckten av ett mönster: parets lidande var inte en händelse som fick dem att lämna sin position.

Sökandet utnyttjar två platser samtidigt. Schultz samtalar med ägaren medan Django rör sig över området. Den förste använder en fasad av affärsmässighet; den andre spanar och känner igen männen. Denna arbetsfördelning gör den tidigare fångens minne till en aktiv förmåga i en gemensam operation.

Djangos reaktion på Big John markerar en avgörande förändring. Mannen som tidigare inte kunde förhindra bestraffningen kan nu avbryta en ny våldssituation. Det förflutna återkommer inte bara för att förklara hans smärta: det gör att han kan identifiera ögonblicket då han ska agera. Minnet förvandlas till initiativ, och den förvandlingen definierar innebörden av konfrontationen.

Vad som förändras efter brödernas död

avrättningen av bröderna Brittle på plantagen är ingen formell duell mellan motståndare som möts på lika villkor. Scenen vänder på en tidigare maktrelation. Tillfredsställelsen den ger beror på att tittaren känner till ojämlikheten och förstår att Django inte längre behöver vädja till samma män som deltog i hans bestraffning.

Bröderna får olika mycket utrymme på skärmen, men fungerar som en grupp efterlysta män. Big John står i centrum för den konfrontation som tydligast knyter an till minnet av Broomhilda; de andra fullbordar sökuppdraget. Det behövs inga påhittade rivaliteter dem emellan, någon komplicerad brottsorganisation eller utförlig bakgrundshistoria för att förklara funktionen hos varje framträdande.

King Schultz s ingripande är fortfarande nödvändigt. Att identifiera och skjuta de förrymda männen löser inte automatiskt situationen med ägaren och hans män. Prisjägaren använder dokumentationen för att framställa dödsfallen som verkställandet av en efterlysning. Djangos personliga igenkännande och den legitimitet Schultz erbjuder verkar på olika nivåer och behövs båda när de tar sig därifrån.

Belöningen och den utlovade friheten gör det möjligt att avsluta den första överenskommelsen. Därefter krävs ett nytt beslut för att fortsätta tillsammans. Bröderna Brittle upphör att vara det enda bandet mellan huvudpersonerna, och berättelsen kan nu övergå till sökandet efter Broomhilda. Deras död löser inte huvudkonflikten, men undanröjer det rent instrumentella skälet till att de två männen hade slagit följe.

Scenen slår inte heller fast att Django omedelbart har blivit en fullt erfaren prisjägare. Han har känt igen några av de skyldiga och agerat beslutsamt; han måste fortfarande lära sig att bedöma andra situationer och hantera yrkets motsägelser. Mötet med bröderna Brittle är en tröskel mot självständighet, inte en fullständig förklaring av alla hans senare förmågor.

De tre bröderna sammanfattar därmed två förflutna: fallet som Schultz vill avsluta och såret som Django bär med sig. Deras betydelse ligger i att dessa intressen sammanfaller för en stund. När bröderna försvinner kan samarbetet förändras och bli en allians vars syfte inte längre bara är att hitta skyldiga, utan att återfinna en levande person.

Tillbaka till guiden till Django Unchained.

Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern