Sången i Maynards butik: Maria McKee, inte Fine Young Cannibals

Inträdet i Maynards butik brukar man minnas för den våldsamma vändning det leder till. Bakgrundsmusiken är av Maria McKee och skapar en märklig känsla av normalitet medan Butch och Marsellus stormar in i lokalen.

Den korrekta identifieringen av låten

Låten som förknippas med Maynards butik i Pulp Fiction är If Love Is a Red Dress (Hang Me in Rags), skriven och framförd av Maria McKee. Good Thing av Fine Young Cannibals är inte låten i den här scenen och finns inte med bland filmens krediterade låtar. Förväxlingen måste redas ut innan man tolkar musikens effekt.

Uppgiften att det är McKee som framför låten återfinns i eftertexterna och på soundtrackutgåvan. Hennes röst har en helt annan klang än den som Fine Young Cannibals rytmiska pop skulle ha gett. Det handlar inte om att byta ut ett namn men behålla samma analys: klangen, fraseringen och energin i respektive inspelning skulle förändra hur platsen uppfattas.

Låten hörs som en del av butikens atmosfär. Det gör att lokalen verkar vara i gång redan innan huvudpersonerna anländer. Maynard behöver inte presentera sig genom en monolog; lokalen har sina föremål, sitt ljud och sin egen verksamhet. Butch och Marsellus kliver in i den världen utan att ännu förstå vilken sorts fara den rymmer.

Musiken skapar en normalitet som handlingen kullkastar

Jakten mellan de två männen får dem att behandla butiken som en fortsättning på deras uppgörelse. Under några ögonblick delar tittaren deras tolkning: det verkar vara en plats där striden skulle kunna avgöras. Bakgrundsmusiken förbereder oss inte uttryckligen på en skräckritual. Den bevarar en vardaglighet som gör att förändringen av spelreglerna blir desto mer abrupt.

McKees röst tillför en känslomässig dimension som inte stämmer överens med rollfigurernas fysiska brådska. Det kan skapa en känsla av obehag. Låten tycks inte reagera på varje slag eller förebåda vad Maynard ska göra med någon tydlig signal. Scenen behåller ett ljud som skulle kunna höra till vilken arbetsdag som helst i butiken.

När ägaren gör sin auktoritet gällande förändras rummets innebörd. Butiken slutar vara en tillflyktsort eller en tillfällig arena för ett slagsmål och blir i stället ett territorium som någon annan kontrollerar. Musiken som spelades tidigare får då en oroande klang genom kontrasten. Normaliteten skyddade inte dem som kom in; den fanns helt enkelt sida vid sida med ett hot som de ännu inte kände till.

Butiken och källaren har inte samma musikaliska funktion

I takt med att platsen och situationen förändras använder avsnittet annan musik och andra ljud. Comanche av The Revels hör till ett annat ögonblick i sekvensen. Man bör inte tillskriva McKees låt hela fångenskapsscenen eller beskriva en musikalisk kontinuitet som suddar ut dessa variationer. Varje musikinslag bidrar till en egen del av upplevelsen.

Texten till If Love Is a Red Dress behöver varken återges eller tolkas som en bokstavlig förklaring till våldet. Låten står på egna ben som verk och tillför klippningen en röst och en atmosfär. Att göra varje rad till en profetia om det som sker skulle reducera ett komplext ljudmässigt samspel till en mekanisk motsvarighet.

När titeln anges korrekt kan man höra den kontrast som filmen faktiskt skapar. En intimt klingande röst ligger kvar i bakgrunden i en butikslokal som snart visar sig fungera på ett helt annat sätt. Effekten bygger inte på att publiken omedelbart känner igen sångerskan. Låten kan först uppfattas som en del av atmosfären och sedan bli ett obehagligt minne av de sekunder då butiken fortfarande verkade vara en helt vanlig plats.

Tillbaka till Pulp Fiction-guiden.

Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning