Wipeövergångar hos Tarantino: övergången som syns

En wipeövergång ersätter en bild med hjälp av en rörlig kant. Dess närvaro påminner om att berättelsen består av fragment och kan tillföra en annan energi än ett osynligt klipp.

En bild skjuter undan nästa

En wipe, eller wipeövergång, är en övergång där en bild ersätter en annan i en form som rör sig över skärmen. Den kan röra sig horisontellt, diagonalt eller i andra geometriska former. Under ett ögonblick delar båda bilderna på ytan, och en rörlig gräns styr övergången mellan dem.

Den ska inte förväxlas med en kamerapanorering. Vid en whip pan förändras bilden eftersom kameran vrids snabbt, även om rörelsen kan användas för att dölja en skarv. I en wipe sker ersättningen genom klippningen eller bildbehandlingen. Att de har liknande hastighet gör inte båda förfarandena till samma teknik.

Övergången har en synlig karaktär som kan kännas medvetet gammaldags. Den har använts i klassisk film, äventyrsserier och olika nationella filmtraditioner för att skilja åt platser eller tidpunkter. Den breda historien gör att man inte kan tillskriva den en enda uppfinnare eller tradition varje gång den dyker upp igen.

Släktskapet med Kurosawa och genrefilm

Akira Kurosawa använde wipes på ett igenkännbart sätt, och hans verk är en viktig bakgrund för att förstå kopplingen mellan greppet och japansk film. En formell likhet bevisar dock inte i sig att varje övergång hos Tarantino är en direkt hyllning till en viss Kurosawafilm. För att tillskriva en avsikt krävs en specifik källa.

Kill Bill rymmer skiftningar i stil, kapitelindelningar och grepp som gör berättelsens uppbyggnad märkbar. De synliga övergångarna passar in i den här benägenheten att visa upp filmiska uttryck från olika håll. Kopplingen till kampsports- och samurajfilm är användbar som bakgrund, så länge den inte suddar ut skillnaderna mellan kinesiska och japanska traditioner.

En wipe kan antyda att berättelsen lätt går vidare från ett avsnitt till ett annat, som när man vänder blad. Den kan också behålla drivkraften mellan handlingar som ligger långt ifrån varandra. Effekten beror på hastigheten och på bilderna som fogas samman. En snabb övergång skapar inte samma paus som en långsam ersättning, där man hinner jämföra de båda miljöerna.

Rörelsens riktning bidrar till det samspelet. Den kan följa en rörelse som redan har börjat eller gå emot den. Åskådaren upplever en grafisk kontinuitet även när berättelsen hoppar till en annan plats. Sambandet hör till klippningens form och behöver inte betyda att personerna befinner sig i ett omedelbart gemensamt geografiskt rum.

Att läsa övergången utan att göra den till en universell signatur

En wipe gör övergången synlig, medan ett rakt klipp kan upplevas som abruptare och en toning kan antyda en gradvis upplösning. Ingen av dem har en fast betydelse. Det viktiga är vilken förändring i uppmärksamhet den för in i en sekvens och hur den förhåller sig till den föregående rytmen.

I en Tarantinofilm samspelar övergångarna med titlar, musik, kapitel och tidsförskjutningar. Wipen är ett alternativ i den repertoaren, inte en heltäckande förklaring av hans klippning. Att hävda att den förekommer hela tiden eller alltid förebådar en japansk hyllning skulle ge greppet en regelbundenhet som måste kontrolleras från fall till fall.

Det är också viktigt att fastställa vilken version som undersöks. Olika klippningar och visningar av ett verk kan skilja sig åt, och en sammanställning av utdrag ersätter inte sammanhanget kring varje övergång. För att analysera en övergång måste man studera både bilden som försvinner och den som visar sig.

Det intressanta med en wipe är det korta ögonblick då två ögonblick existerar samtidigt. Filmen låter oss se hur en del av världen ersätts med en annan och gör förändringen till en uttrycksfull gest. Att känna till dess historia tillför en filmkulturell klangbotten; att beskriva dess konkreta funktion hindrar referensen från att automatiskt tillskrivas en viss avsikt.

Tillbaka till Tarantinos fotografi och visuella teknik.

Visa alla artiklar i Tarantinos visuella stil: bildutsnitt, kamera, ljus och klippning