Butch Pooch gör Candies död till startskottet för en omedelbar reaktion mot Schultz. Hans närvaro påminner om att ägarens makt skyddas av andra beväpnade män.
Candies beskydd som ett ständigt hot
Butch Pooch är Calvin Candies livvakt och spelas av James Remar. Hans avgörande ingripande sker när han dödar King Schultz efter att doktorn skjutit Candylands ägare. Han är en bifigur, men hans agerande förändrar förhandlingens utgång radikalt och lämnar Django utan sin följeslagare.
En livvakts uppgift är inte beroende av att alltid stå i centrum för samtalet. Medan Candie talar finns andra män där som kan använda våld. Butch är en del av den här maktfördelningen: den synliga auktoriteten kan ägna sig åt att förhandla eftersom det finns en beväpnad styrka redo omkring honom. Våldet är närvarande även när ingen ännu använder det.
Hans position förändrar också innebörden av huvudpersonernas mod. Att ta sig in i Candyland innebär inte bara att konfrontera en ägare som kanske kan övertalas eller luras. Det innebär att tränga in i ett utrymme där ett plötsligt beslut kan få flera personer att agera. För att ta sig därifrån måste man hantera en hel grupp, inte bara vinna en diskussion.
Närheten till husbonden behöver inte förklaras med en vänskaps- eller släkthistoria. Filmen presenterar honom genom hans funktion och handlingar. Den berättar inte om en gemensam barndom med Candie eller någon hemlig ed. Sådana bakgrundshistorier skulle få karaktären att verka mer utvecklad, men på bekostnad av det vi faktiskt ser och till förmån för en påhittad biografi.
Schultz död och förhandlingens slut
När överenskommelsen om Broomhilda är klar, Candie kräver ett handslag. Schultz vägrar att gå med på den sista erkännandegesten och bestämmer sig för att skjuta. För ett ögonblick riktas all uppmärksamhet mot ägarens fall. Butch ingriper och ser till att hans död inte blir en lösning utan konsekvenser för den som orsakat den.
Livvakten skjuter genast mot Schultz . Snabbheten är viktig eftersom den undanröjer varje möjlighet för doktorn att återta kontrollen över mötet genom en förklaring. Karaktären som har lyckats vinna tid genom att prata hamnar i en situation där språket inte längre ger honom något utrymme. Butchs beväpnade svar sätter stopp för den förmågan.
Den dramatiska vändningen påverkar Django och tittaren samtidigt. Candies död skulle kunna framstå som en tillfällig seger; Schultz död förvandlar den till en förlust och en fara. Klippningen sammanför de båda händelserna för att visa hur ett moraliskt begripligt beslut kan utlösa en kedja av händelser som den som fattar beslutet inte längre kan kontrollera.
Django går till motangrepp mot Butch och konfronterar husets övriga män. Hans reaktion kan inte få mentorn tillbaka eller återupprätta den tidigare överenskommelsen. Konflikten har ändrat karaktär: det omedelbara målet är inte längre att ta sig ut med dokumenten och Broomhilda, utan att överleva i en byggnad full av fiender.
Livvaktens ingripande blottlägger en begränsning i planen. Huvudpersonerna hade förberett ett kommersiellt spel, men inte en lyckad utväg för varje plötsligt våldsutbrott. Candylands organisation är fortfarande kapabel att reagera även efter att ha förlorat sin ägare. I brytningens stund är Butch det första ansiktet på den kontinuiteten.
James Remar spelar två olika män
Remar medverkar också i början av filmen som Ace Speck, en av slavhandlarna som transporterar Django. Att samma skådespelare spelar båda rollerna kan skapa förvirring, eftersom båda karaktärerna hör hemma i slaveriets våldsamma värld. Men Ace och Butch är olika män, med olika namn, funktioner och tidpunkter då de ingriper.
Ace är en del av gruppen som Schultz konfronterar i inledningen; Butch skyddar Candie i den andra delen. Att samma skådespelare återkommer innebär inte att livvakten är en hemlig överlevare, och det visar inte heller att de två är släkt. Filmen använder skådespelarens ansikte på nytt utan att skapa någon sådan kontinuitet i berättelsen.
Skillnaderna i gestaltningen gör skådespelarinsatsen tydlig. En och samma yrkesperson kan inta två hotfulla positioner utan att varje framträdande måste hänvisa till det föregående. I den första rollen bidrar Remar till hindret som står i vägen för Djangos första försök att bli fri; i den andra ingriper han när friheten äntligen verkade kunna omfatta Broomhilda.
James Remars arbete med Tarantino ger ett större sammanhang kring rollbesättningen, men Butchs scen är effektiv just genom sin knapphet. Det behövs inget tal för att visa hans lojalitet mot ägaren: hans handling räcker. Därför är det lätt att förbise karaktären under förhandlingen och svårt att glömma honom när han förstör möjligheten att ta sig därifrån.
Vapnen bidrar till scenens effekt, men det är inte nödvändigt att identifiera en viss modell utan belägg för att beskriva deras funktion. Det avgörande är sambandet mellan position, tillfälle och konsekvens. Butch kan ingripa eftersom han ingår i ett skydd som fanns på plats redan innan Schultz agerade.
Hans korta roll visar att en bifigur kan förändra en films känslomässiga centrum. Butch leder inte räddningen och avslöjar inte bedrägeriet, men han sätter punkt för mentorhistorien och tvingar Django att fortsätta ensam. Ägarens död utlöser en kris; livvaktens ingripande gör att krisen inte kan lösas genom att återgå till den ursprungliga planen.
Tillbaka till Django Unchained-guiden.
Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern
