Kostymerna i Reservoir Dogs bevarar individuella detaljer inom en gemensam look. Mr. White är ett konkret exempel: han bär en ring på höger lillfinger och en klocka med svart armband. Det är små föremål, knutna till händerna och deras rörelser, som tillför visuell information utan att förändra den mörka kombinationen med vit skjorta som kännetecknar honom under rånet.
Accessoarerna bidrar till att ge intrycket av att karaktären har vanor som fanns redan före situationen vi ser. Det intrycket hör till karaktärsskildringen: det bevisar inte var han fick föremålen ifrån, vad de är värda eller om de ingår i Harvey Keitels privatliv. Filmen låter oss se hur han bär dem; föremålens ursprung kräver en annan typ av dokumentation.
Den här skillnaden är särskilt användbar när man stöter på påståendet att alla skådespelare valde sina smycken personligen. Betsy Heimanns intervjuer bekräftar att kostymerna anpassades efter varje skådespelare, men de belägger inte det generella påståendet om ringar och klockor. Den säkraste analysen utgår från de identifierbara föremålen och hur de syns i bild.
Mr. Whites ring och klocka
I sin analys av BAMF Style om Mr. White, publicerad den 15 september 2014 och illustrerad med bilder, pekar skribenten ut ringen på högerhandens lillfinger och en klocka med smalt svart armband. De egenskaperna gör det möjligt att beskriva accessoarerna utan att slå fast material eller stenar som den här källan också föreslår. Skribenten medger själv att det är svårt att identifiera klockan med säkerhet.
Ringen sitter längst ut på handen. Placeringen gör att den följer fingrarnas konturer när White gestikulerar, i stället för att förändra den centrala delen av hans klädsel. Den kan dra till sig blicken under en kort rörelse och sedan bli mindre framträdande när handen byter position. Det visuella samspelet förklarar hur ett litet föremål bidrar till gestaltningen utan att behöva en särskild bildruta som enbart visar det.
Klockan tillför en annan sorts detalj. Det mörka armbandet omsluter handleden och kan delvis döljas av ärmen. Hur synlig den är beror på förhållandet mellan armen, skjortmanschetten och bildutsnittet. Därför är det enklare att se att det finns en klocka än att läsa av urtavlan eller avgöra vem som har tillverkat den. En precis beskrivning kan begränsa sig till det föremål som går att urskilja i bilden.
De två accessoarerna skapar olika blickfång: den ena rör sig med fingrarna och den andra syns vid gränsen mellan kläderna och huden. Den skillnaden har större betydelse för deras funktion på film än en kommersiell identifiering. Kläderna följer karaktärens vardagliga handlingar och blir en del av dem, utan att avbryta scenen för att förklara varje föremål han bär.
Hur accessoarerna gör karaktären personlig
I sina intervjuer med Clothes on Film och Highsnobiety beskriver Betsy Heimann medvetna variationer mellan skådespelarnas klädsel. Hennes berättelse visar att den övergripande likheten samexisterade med en individuell utformning. Den ger inte stöd för att automatiskt tillskriva skådespelarna alla beslut: att välja ett smycke, ta med det till inspelningen och bära det framför kameran är olika insatser.
Visuellt kan Whites ring kopplas till bilden av en gangster som är mån om sitt yttre. Den associationen gör inte ringen till ett rangtecken och förklarar inte hans relation till Joe. Den säger inte heller något om hans civilstånd. Karaktären får djup genom samspelet mellan utseende, beteende och dialog; inget av det avgörs av vilket finger han bär ett föremål på.
Samspelet mellan kostym och karaktärsidentitet rymmer sådana diskreta detaljer. En accessoar kan få en klädsel att se ut att tillhöra en viss person med egna preferenser, även om berättelsen inte förklarar varifrån den kommer. Dess funktion är att förstärka intrycket av ett vardagsliv i en scen som domineras av kriminellt arbete.
Händernas visuella betydelse förändras med handlingen de utför. En lugn gest och en spänd gest kan visa samma ring, men ger olika intryck. Skillnaden beror på rytmen, kroppshållningen och situationen som karaktären befinner sig i. På så sätt fungerar accessoaren som en stabil referenspunkt kring vilken tolkningen förändras, utan att den själv behöver förändras fysiskt för att bidra till scenen.
En klocka kan också fylla olika filmiska funktioner beroende på hur den används. Att bära den som en del av klädseln är inte samma sak som att visa urtavlan för att ange en tidsfrist eller mäta en väntan. I en analys av Whites klädsel är det i första hand intressant att klockan finns på kroppen. Att tillskriva den en funktion som tidtagarur skulle kräva en konkret handling som stöd för tolkningen. Skillnaden mellan att bära ett föremål och att använda det som berättande information gör det möjligt att uppskatta diskreta detaljer utan att kräva att varje föremål blir en ledtråd eller utlöser en händelse.
Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder
