Tarantino, Miramax och Weinstein: en industriell kronologi

Samarbetet mellan Tarantino och Weinsteinbröderna omfattade flera företagsstrukturer. För att rekonstruera det behöver man skilja mellan filmerna, bolagen, distributionsområdena och bytet av samarbetspartner som kom efter 2017.

Miramax var inte det enda bolaget under hela karriären

Miramax spelade en avgörande roll under Tarantinos tidiga år, men påståendet att bolaget finansierade och distribuerade alla hans filmer fram till 2017 är alltför svepande. Finansiering, produktion och distribution är olika funktioner. En distributör kan förvärva en redan färdig film, en produktion kan samla flera bolag och de kommersiella rättigheterna kan fördelas mellan olika territorier. Det mest synliga namnet i en kampanj sammanfattar inte nödvändigtvis hela det systemet.

Reservoir Dogs hjälper till att illustrera skillnaden. Filmen visades på Sundance 1992 och Miramax medverkade när den lanserades på marknaden. I produktionen medverkade producenter och finansiärer som hade varit involverade redan innan dess distribution. Om man enbart berättar historien utifrån distributören suddar man ut en del av processen som gjorde manuset till en film som kunde förvärvas och visas.

Pulp Fiction fördjupade samarbetet med Miramax 1994. Bolaget knöts till ett verk som fick festivalerkännande, kritisk uppmärksamhet och en stor publik. Relationen hade därmed också en industriell identitetsdimension: Tarantino blev ett av de namn som förknippades med bilden av ett bolag som kunde marknadsföra filmer med en stark egen prägel.

Den bilden är inte detsamma som fullständig företagsmässig självständighet. Disney köpte Miramax den 30 juni 1993, enligt D23:s företagshistorik. Pulp Fiction hade alltså premiär när Miramax redan tillhörde Disney. Samspelet mellan ett varumärke för oberoende film och en större företagsstruktur är en central del av historien, inte en motsägelse som bör döljas.

Separationen 2005 förändrar företagskartan

Bob och Harvey Weinstein lämnade Miramax 2005 och grundade The Weinstein Company. I det gemensamma uttalandet från Disney och bröderna Weinstein fastställdes att deras avtal upphörde och att Miramax skulle fortsätta som en separat struktur. Varumärket och katalogen blev inte helt enkelt ett nytt namn för brödernas bolag.

Den här skillnaden är viktig när man placerar Grindhouse, Inglourious Basterds, Django Unchained och The Hateful Eight i sammanhanget. Dessa projekt hör till The Weinstein Companys period och dess samarbeten, även om kampanjerna behöll en personlig och industriell koppling till Weinsteinbröderna. Att utan åtskillnad kalla dem Miramax-filmer blandar ihop personkontinuitet med kontinuiteten i ett bolag.

Eftertexterna och bolagen som anges vid varje premiär speglar också internationella samarbeten. Studio Babelsbergs uttalande om Inglourious Basterds beskrev samfinansieringen och presentationen av The Weinstein Company och Universal, med TWC som distributör i USA och Universal internationellt. Filmen distribuerades alltså inte globalt av en enda aktör.

Django Unchained är ett annat exempel på en kombination: The Weinstein Company var knutet till den amerikanska premiären och Sony Pictures Releasing International till den internationella distributionen. Sonys tidigare medverkan gör att påståendet att regissören aldrig hade arbetat med bolaget före Hollywood behöver nyanseras. Det senare bytet var betydelsefullt, men utgick inte från att det helt saknades en kommersiell relation.

Brytningen 2017 och projektet som gick till Sony

Den kommersiella relationen med Harvey Weinstein bröts efter de offentliga avslöjandena 2017 om hans sexuella övergrepp. Bakgrunden förklarar varför Tarantinos nästa projekt sökte en annan industriell struktur. För att förstå bytet av distributör behöver man inte göra den händelsen till en sammanfattning av senare rättsprocesser eller tillskriva det specifika avtalsmässiga motiv som inte är dokumenterade.

I november 2017 rapporterades det att Sony hade förvärvat de globala rättigheterna för att finansiera och distribuera Tarantinos nästa långfilm. Det officiella tillkännagivandet i februari 2018 presenterade titeln Once Upon a Time... in Hollywood och medverkan av Leonardo DiCaprio och Brad Pitt. Dessa milstolpar skiljer den industriella förhandlingen från den senare offentliga kommunikationen om filmen, när den väl hade fått sin titel.

I 2018 års uttalande angavs ett planerat premiärdatum som senare ändrades. Därför bör ett tillkännagivande användas som ett dokument från den tidpunkten, utan att den preliminära tidsplanen förväxlas med det faktiska biopremiärdatumet. I den industriella kronologin omprövas beslut under produktion och distribution; att hålla isär detta hindrar att den inledande marknadsföringen behandlas som ett slutgiltigt protokoll.

I produktionen av Once Upon a Time... in Hollywood medverkade David Heyman, Shannon McIntosh och Tarantino. Bolagsbytet sammanföll med att yrkespersoner som redan kände till hans arbete fortsatte. En industriell övergång innebär inte att hela teamet byts ut eller att regissören börjar från noll. Avtal och strukturer förändras, samtidigt som vissa produktionssamarbeten består.

Tarantinos karriär gör det inte heller möjligt att likställa det historiska Miramax med alla dess senare ägare eller ansvariga. Företag kan behålla ett namn och byta ägare, medan deras kataloger fortsätter att distribueras genom licenser. En ursprunglig eftertext dokumenterar vilka som medverkade i en film då; den beskriver inte automatiskt vem som för närvarande äger respektive rättighet i alla länder.

Tarantinos relation till de här bolagen förstås bäst som en följd av konkreta avtal. Miramax följer med under hans genombrott på 1990-talet; The Weinstein Company hör till en senare period med internationella samarbetspartner; efter brytningen tar Sony över Once Upon a Time... in Hollywood. Den kronologin gör det möjligt att se den kommersiella infrastrukturens betydelse utan att tillskriva ett enda bolag all finansiering, all produktion och all distribution under en hel karriär.

Läs guiden om Tarantinos kreativa samarbetspartner och producenter.

Visa alla artiklar i Quentin Tarantinos producenter och kreativa partner