Cliff Booth och Stuntman Mike: det gemensamma yrket och skillnaderna

Hos Tarantino framställs stuntmannen som någon som är van vid fysiska risker och att leva nära filmstjärnorna. Cliff Booth och Stuntman Mike använder den erfarenheten på helt olika sätt.

Två stuntmän i olika berättelser

Cliff Booth, spelad av Brad Pitt i Once Upon a Time... in Hollywood, arbetar som Rick Daltons stuntman och utför också vardagliga sysslor åt honom. Stuntman Mike, spelad av Kurt Russell i Death Proof, framställs som en veteran i stuntbranschen och använder en specialbyggd bil som är konstruerad för att tåla olyckor. Yrket ger en tydlig jämförelsepunkt, men skapar inte i sig någon personlig relation mellan dem.

Filmerna påstår inte att de är släkt, kollegor eller olika versioner av samma person. De visar inte heller något samtal där Mike minns Cliff eller där Rick nämner Russells rollfigur. Teorier om en koppling kan uppstå utifrån yrket och likheter i deras attityder, men bör förbli åskådarens tolkningar så länge det inte finns någon specifik bekräftelse.

Tidsperioderna skiljer sig också åt. Cliff hör hemma i Hollywood 1969, medan Death Proof utspelar sig i en miljö som är samtida med filmens produktion. Att tidslinjerna gör det möjligt för yrkesverksamma från flera generationer att existera samtidigt bevisar inte att deras vägar korsas. Tidslinjen öppnar för möjligheter, men gör dem inte till händelser.

Kurt Russell medverkar dessutom i Once Upon a Time... in Hollywood som Randy, en annan person än Stuntman Mike. Att en skådespelare återanvänds bör inte användas för att konstruera en koppling. Tarantino arbetar med återkommande skådespelare och ger dem fristående roller; igenkänningen kan väcka filmminnen utan att skapa en gemensam identitet.

Synligt arbete kontra återberättat rykte

Cliff knyts till Rick genom konkreta handlingar. Han kör åt honom, följer med honom och tar hand om uppgifter som går utöver att vara stuntman i en farlig scen. Relationen rymmer anställning, vänskap och beroende. Hans plats i branschen framgår också av svårigheterna att få jobb och av ryktet som föregår honom bland andra yrkesverksamma.

Mike använder samtalet för att berätta om sin erfarenhet. Han nämner jobb och förklarar sin roll som stuntman för personer som inte nödvändigtvis känner till hans referenser. Scenen gör generationsklyftan till en del av hans karaktärisering. Hans yrkesliv i det förflutna existerar främst som en berättelse han själv framför, medan vi i nuet får se hur han använder charm och självsäkerhet för att närma sig kvinnor.

Skillnaden påverkar hur mycket åskådaren litar på dem. Med Cliff ser vi en varaktig relation och uppgifter som han klarar av, även om delar av hans biografi förblir dunkla. När det gäller Mike blir hans egen förklaring en del av en strategi för att närma sig andra. Yrket bidrar till den bild han vill ge av sig själv, innan bilens användning avslöjar ett kriminellt uppsåt.

Båda rollfigurerna känner till värdet av en kropp som tål slag och risker. Stuntarbete innebär dock vanligtvis samordning för att skapa en bild under kontrollerade förhållanden. Mike förvränger den logiken genom att använda en teknisk fördel i situationer där andra inte har samtyckt till att delta eller har tillgång till hans skydd.

Våldet får olika innebörd beroende på berättarperspektiv

Cliff omges av tvetydighet. Berättelsen om hans hustrus död och hans våldsamma beteende gör det omöjligt att framställa honom som en moraliskt entydig figur. Filmen låter honom komma Rick nära och tilltala åskådaren utan att besvara alla frågor om honom. Hans fysiska förmåga kan inge lättnad i en hotfull situation och samtidigt väcka oro för hans förflutna.

I Death Proof har Mike en tydligare rovdjursroll. Han väljer ut offer och gör sitt fordon till ett vapen. Skillnaden mellan förarens trygghet och utsattheten hos människorna omkring honom är en del av skräcken. Hans erfarenhet används för att skapa en avsiktlig obalans, inte för att skydda kollegor under en filminspelning.

Den andra delen av Death Proof rubbar den maktbalansen när han ställs mot kvinnor som kan slå tillbaka. Att några av dem är stuntkvinnor är betydelsefullt: kunskapen om risk tillhör inte längre bara honom. Filmen förvandlar jakten och blottlägger hans sårbarhet när faran inte längre är organiserad på ett sätt som garanterar hans övertag.

I Once Upon a Time... in Hollywood ingår Cliffs förhållande till faran i en berättelse om vänskap, arbete och en bransch i förändring. Hans färdigheter bidrar till en överlevnadsfantasi i ett omskrivet förflutet. Det är en annan funktion än den hos mördaren vars makt måste raseras för att Death Proof ska nå sitt slut.

Jämförelsen synliggör Tarantinos gemensamma intresse för arbetarna som skapar spektaklet med sina kroppar, men ofta hamnar bakom någon annan. Den visar också hur samma yrke kan forma rollfigurer med motsatta dramatiska positioner. Cliff och Mike delar erfarenheter av risker, fordon och yrkesminnen; filmerna ger dem ingen gemensam familj eller historia.

Att hålla fast vid den skillnaden gör tolkningen mer precis. Parallellen förklarar ett av regissörens intressen och en sorts maskulinitet förknippad med en tränad kropp. För att hävda en kontinuitet skulle det krävas konkreta namn, möten eller uttalanden. Så länge sådana inslag saknas är den starkaste kopplingen tematisk: två män som definieras av ett arbete som lovar kontroll över faran och blottlägger helt olika sätt att använda den kontrollen.

Fortsätt till Tarantinos universum: kopplingar, varumärken och teorier.

Visa alla artiklar i Så hänger filmerna i Tarantinos universum ihop