
Tarantinos universum bjuder in till att upptäcka detaljer som återkommer mellan olika berättelser: efternamn, påhittade produkter, platser och sätt att gestalta film. Intresset för sådana sammanträffanden beror på vilken relation de gör det möjligt att fastställa. Ett släktskap som regissören har förklarat ger information om två rollfigurer; ett gemensamt varumärke gör en miljö igenkännbar; en likhet mellan scener kan leda till en jämförelse av hans stil. Varje upptäckt besvarar en annan fråga.
Red Apple och Big Kahuna Burger gör det möjligt att följa hur fiktiva produkter förekommer i olika filmer. Till dessa exempel kommer Tarantinos förklaring om två fiktionsnivåer: en värld där vissa rollfigurer lever och filmerna som de skulle kunna se. Idén ger referensleken djup, men behöver sättas i sitt sammanhang när den tillämpas på ett specifikt verk.
Den tidsmässiga ordningen tillför ytterligare en svårighet. Den skildrade epoken, premiärtillfället och en scenens position i berättelsen beskriver olika slags samband. Om man håller isär dem blir det lättare att uppskatta kopplingarna utan att tillskriva en detalj mer information än den faktiskt innehåller.
En koppling mellan filmer kan uttryckas i en dialog, förklaras i en intervju eller föreslås genom att jämföra bilder. Slutsatsens styrka beror på beläggen. Att känna igen en upprepning är första steget; för att fastställa vad den betyder måste man ta hänsyn till sammanhanget och till vad som faktiskt påstås.
De två fiktionsnivåer som Tarantino har förklarat
I januari 2016, under en intervju i The Project som återgavs av Shortlist, skilde Tarantino mellan ett område som han kallade mer verkligt än verkligheten och ett annat som bestod av filmer i den världen. Hans förklaring av Tarantinos två universum innehöll ett exempel: rollfigurerna i Reservoir Dogs eller Pulp Fiction skulle kunna gå på bio och se Kill Bill eller From Dusk Till Dawn.
Förslaget beskriver en relation mellan fiktionsnivåer. Det gör det möjligt att tänka sig att en film skildrar rollfigurernas vardag och att en annan hör till deras filmiska föreställningsvärld. Uttalandet ger den här modellen och några konkreta exempel; att utsträcka den till varje verk, reklamfilm, uppföljare eller kort framträdande kräver ytterligare belägg. En fullständig klassificering skulle innebära beslut i frågor som förklaringen från 2016 lämnar öppna.
Det är också lämpligt att skilja den här leken från Tarantinos dialoger och berättarstruktur. En rollfigur kan berätta en historia, minnas en händelse eller beskriva en film. Det som sägs har olika status i de olika fallen: ett minne presenteras som en egen upplevelse, medan en påhittad berättelse kan användas för att övertyga eller imponera på den som lyssnar.
Varumärken och rollfigurer: vad varje koppling visar
I en intervju med CraveOnline från 2014, publicerad i Mandatory, förklarade Robert Rodriguez att han och Tarantino använde fiktiva produkter som den andre hade skapat. Han pekade ut Red Apple och Big Kahuna Burger som Tarantinos skapelser. Den här spridningen skapar visuell kontinuitet: en förpackning eller logotyp kan kännas bekant även när huvudpersonerna och berättelsens genre förändras.
Rodriguez nämnde hamburgarna i Pulp Fiction och dem som George Clooneys rollfigur har med sig i From Dusk Till Dawn. Exemplet belägger att ett varumärke används i flera filmer. En relation mellan rollfigurerna skulle kräva egna belägg. Produkten kan fylla olika funktioner i varje sekvens: vara ett inslag i ett samtal, visa en viss smak eller tillföra en igenkännbar detalj till scenografin.
Kopplingen mellan Vic och Vincent Vega har stöd i ett uttalande från regissören. I uttalanden till Opie and Anthony som SlashFilm publicerade i april 2007 berättade Tarantino om planer på att föra samman dem i en historia med titeln Double V Vega. Den idén gör det möjligt att belägga hans avsikt att knyta dem samman; de äventyr som föreställdes för det projektet har en annan status än händelserna som visas i filmerna.
De återkommande efternamnen skapar ett annat problem när ett motsvarande uttalande saknas. Sammanträffandet gör det möjligt att formulera en hypotes och söka efter uppgifter, men ett släktskap kräver mer än ett gemensamt namn. I teorin om King och Paula Schultz måste exempelvis varje föreslaget släktskap skiljas från det enkla konstaterandet att efternamnet är detsamma. En släkttavla lägger till relationer och datum som måste beläggas var för sig.
Kronologi, geografi och paralleller
Tarantinos universums kronologi kräver att man skiljer mellan premiäråret, den skildrade tidsperioden och ordningen som händelserna berättas i. Ett tillbakablickande avsnitt i en film förändrar den information som tittaren får. Om två berättelser utspelar sig under efterföljande tidsperioder kan de ordnas kronologiskt; att deras rollfigurer hänger ihop kräver ett annat slags belägg. Även fiktiva förändringar av historien bör tolkas inom det verk där de förekommer.
Tarantinos geografi omfattar både fiktiva platser och inspelningsmiljöer. Att två berättelser utspelar sig i samma stad gör det möjligt att jämföra miljöer, förflyttningar och sätt att gestalta makt. För att knyta samman organisationer eller rollfigurer måste berättelsen slå fast en sådan relation. Ett ortsnamn räcker inte heller för att återskapa en exakt resväg om klippningen utelämnar avstånd eller sammanför olika platser.
De parallellerna mellan Cliff Booth och Stuntman Mike ger underlag för en jämförelse av hur filmens stuntmän skildras. Att ha samma yrke kan belysa teman som fysisk skicklighet, anseende eller avståndet mellan arbete och underhållning. Tolkningen är användbar tack vare dessa likheter, även om den inte visar att rollfigurerna har en gemensam bakgrund. En kontinuitetsanalys och en tematisk jämförelse väcker olika frågor om samma bilder.
Det format som en ledtråd förekommer i påverkar vad den kan belägga. Ett uttalat efternamn, ett namn i eftertexterna och en inskription i scenografin ger olika slags belägg. Om det finns en synlig stavning bör transkriberingen återge den; ljudet kan lämna utrymme för tvekan som en undertext löser genom ett översättningsval. Originalversionen och den språkliga bearbetningen bör identifieras var för sig.
Ett isolerat klipp kan också sakna relevant information. Den föregående repliken visar om någon talar allvarligt, berättar en anekdot eller provar på en falsk identitet. En skärmbild visar ett föremål, men hela sekvensen klargör vem som använder det och vilken betydelse det har. Att något syns på skärmen går att fastställa; tolkningen beror på sammanhanget.
Något liknande gäller manus. En skriven scen kan ändras eller försvinna under produktionen. Om man identifierar dokumentversionen går det att beskriva en skrivintention utan att automatiskt överföra den till den färdigklippta bioversionen. Att bevara den skillnaden hjälper till att förklara både de kopplingar som finns kvar och möjligheterna som aldrig kom med i filmen.




