Edgar McGraw dyker upp igen tillsammans med sin far, med ett igenkännbart namn, yrke och släktskap. Hans kontinuitet bygger på något mer konkret än att samma skådespelare medverkar, även om filmerna inte skapar en fullständig poliskronologi.
En igenkännbar karaktär vid Earls sida
Edgar McGraw är son till Texas-rangern Earl McGraw och spelas av James Parks. I Kill Bill Vol. 1 följer han med Earl när denne inspekterar kapellet där massakern har ägt rum. I Death Proof dyker han upp igen tillsammans med sin far på sjukhuset, efter kraschen som Stuntman Mike har orsakat. Att namnet och familjebandet återkommer gör det möjligt att känna igen honom som en återkommande karaktär, utan att enbart förlita sig på likheten mellan två uniformer.
Earl spelas av Michael Parks, som är James far i verkliga livet. Det sammanträffandet ger rollbesättningen en extra dimension, men det är viktigt att hålla isär de två nivåerna. James och Michael är skådespelarna; Edgar och Earl är medlemmar av den fiktiva familjen. Den verkliga relationen innebär inte att biografiska händelser kan överföras till karaktärerna eller att varje roll James spelar blir ett nytt kapitel i Edgars historia.
Hans närvaro hamnar ofta i skymundan av Earls färgstarka personlighet. Det betyder inte att Edgar är överflödig. Han ger fadern någon att förklara sina iakttagelser för, rikta kommentarer till eller förmedla en slutsats till. Dialogen låter oss höra hur Earl tänker utan att filmen behöver använda en inre monolog. Duon skapar en liten scen som handlar om yrkeslivet i filmer som domineras av andra huvudpersoner.
Kontinuiteten för Earl McGraw hos Tarantino och Robert Rodriguez sträcker sig längre än någon enskild scen med hans son. För att förstå Edgar räcker det att veta att han tillhör den familjära och yrkesmässiga kretsen. Man behöver inte tillskriva honom alla faderns förflyttningar eller anta att han varit närvarande utanför bild i varje film där Earl dyker upp.
Kapellet och sjukhuset: två sätt att komma in efteråt
I Kill Bill, kommer Edgar in i berättelsen efter att våldet i kapellet redan har ägt rum. Polisscenen undersöker följderna och förändrar vår bild av kvinnan som ligger bland offren. McGraws arbete hör till efteråt: de undersöker en plats som andra har förändrat brutalt. Det gör det möjligt att ändra tempot utan att minska massakerns genomslag.
Deras relation bidrar också med en särskild ton. Earl kan tala familjärt på ett sätt som står i kontrast till miljön, medan Edgar deltar i samtalet utan att ta över. Effekten gör inte utredningen till en fristående komedi. Den placerar karaktärerna i en tradition av sydstatspoliser som förenar erfarenhet, bitska kommentarer och ett mycket personligt sätt att tolka det de har framför sig.
I Death Proof, ställs de återigen inför följderna av ett våldsbrott på sjukhuset. Frågan är hur man ska tolka kraschen och Mikes överlevnad. Earl misstänker att det finns ett brottsligt uppsåt som olyckans yttre sken kan dölja. Edgar gör det möjligt att formulera misstanken som ett samtal, så att publiken får höra en polisiär tolkning som inte leder till någon faktisk rättslig lösning.
Scenen skiljer intuition från förmågan att agera. Att känna igen ett mönster eller misstro en förklaring garanterar inte att man har ett fall som går att driva. Edgar är en del av den institutionella begränsningen: McGraws kan förstå mer än de lyckas bevisa. Filmen gör dem därför inte till hemliga agenter för en allvetande organisation och ger dem inte heller kontroll över alla brott i Tarantinos universum.
En familj som rör sig över fiktionsgränser
Edgars återkomst skapar ett problem om man försöker ordna alla filmer i en enda strikt tidslinje. Tarantino har skiljt mellan en värld med relativt vardagliga karaktärer och en annan värld med filmer som de karaktärerna skulle kunna se. I en intervju från 2007 med The Quentin Tarantino Archives förklarade han att Earl McGraw kunde röra sig mellan dessa världar och nämnde återföreningen mellan fadern, Edgar och Dakota i Death Proof. Familjen ingår därmed i en flexibel kontinuitet som regissören själv har bekräftat.
Förklaringen av Tarantinos två universum hjälper oss att förstå hur en återkomst kan vara avsiktlig utan att fungera som ett fullständigt folkbokföringsregister. Glädjen i att återse familjen McGraw kräver inte att vi reder ut varje datum eller får alla genrekonventioner att gå ihop. Familjen behåller tillräckligt många kännetecken för att kännas igen, samtidigt som filmerna har frihet att använda den i olika sammanhang.
Denna flexibilitet ger oss inte rätt att hitta på en specifik karriär åt Edgar. Scenerna ger ingen fullständig lista över befordringar, stationeringsorter, utredningar eller tjänsteår. De bevisar inte heller att varje plats där han arbetar ingår i en gemensam konspiration. Hans yrke förklarar varför han kan dyka upp vid våldshändelser; relationen till Earl förklarar tonen och dynamiken i hans insatser.
James Parks samarbete med Tarantino fortsätter senare med andra karaktärer, till exempel O. B. i The Hateful Eight. Att samma skådespelare medverkar gör inte westernfilmens kusk till en bevisad förfader till Edgar. Den skillnaden är särskilt användbar i en filmografi där skådespelare ofta återkommer: ibland kommer en karaktär tillbaka, ibland återvänder en yrkesperson för att skapa en annan identitet.
Edgar har en tydlig plats i det spelet. Hans namn och hans far skapar en igenkännbar kontinuitet; scenerna visar ett sätt att betrakta våldet efter att det har ägt rum. Filmen behöver inte göra honom till huvudperson för att hans närvaro ska bidra med minnen. När vi ser honom tillsammans med Earl möter vi en familjerelation och ett sätt att samtala som överlever förändringar i miljö och genre.
Fortsätt till Tarantinos universum: kopplingar, varumärken och teorier.
Visa alla artiklar i Så hänger filmerna i Tarantinos universum ihop
