Donny och Lee Donowitz: släktskapet som förenar två filmer

Eli Roths soldat och Saul Rubineks producent har mer gemensamt än ett efternamn, enligt ett uttalande som tillskrivs Tarantino. Filmerna gestaltar dock inte relationen mellan far och son.

En koppling som bekräftats utanför filmduken

Lee Donowitz, producenten i True Romance, har pekats ut som son till Donny Donowitz, soldaten i Inglourious Basterds som är känd som The Bear Jew. The Playlist återgav i augusti 2009 en bekräftelse från Tarantino om släktskapet, i samband med marknadsföringen av krigsfilmen. Det är värt att förklara var uppgiften kommer ifrån: kopplingen har kommunicerats utanför filmerna, inte genom en scen där de båda rollfigurerna förekommer tillsammans.

Tidsskillnaden spelar roll eftersom True Romance hade premiär 1993, långt före Inglourious Basterds från 2009. Tony Scott regisserade den första filmen efter ett manus av Tarantino. Släktskapet knyter alltså samman ett verk som han skrev med ett annat som han också regisserade. Om man reducerar relationen till två långfilmer i hans regissörsfilmografi suddar man ut Scotts medverkan och de olika förutsättningarna för produktionerna.

I Lees scener utvecklas ingen familjehistoria med andra världskriget i centrum. Producenten har en direkt funktion i narkotikaförhandlingen och i mötet som slutar i våld. Donny ägnar inte heller sin medverkan vid fronten åt att berätta om en sons barndom eller framtid. Att erkänna släktskapet förändrar inte dessa gränser för vad som skildras.

Tidslinjen gör det möjligt att föreställa sig att en soldat från 1940-talet får en vuxen son flera decennier senare, men att tidslinjen går ihop är inte beviset för släktskapet. Det relevanta belägget är uttalandet som återgavs under marknadsföringen. Utan det skulle ett gemensamt efternamn bara räcka för att lägga fram en hypotes. Den skillnaden hjälper till att skilja det här fallet från andra släktträd som fans har konstruerat helt på egen hand.

En soldat som blir en legend och en producent som ställer villkor

Donny är med och bygger upp ett rykte som ska skrämma nazisterna. Hans introduktion dröjer med att visa kroppen och låter ljudet av basebollträet få huvudrollen. Rollfiguren anländer omgiven av andras rädsla för honom. Scenen förvandlar en medlem av gruppen till en nästan legendarisk figur, även om han fortfarande är en mänsklig soldat i fiktionen.

En analys av Donny Donowitz, den judiska björnen gör det möjligt att utveckla samspelet mellan fysisk närvaro, rykten och våld. För jämförelsen av familjebanden räcker det att notera att hans auktoritet uttrycks genom ett omedelbart hot. Hans gester kräver varken ett kontor eller ett kontrakt: krigssituationen och gruppens agerande ger honom en scen där ryktet får genomslag.

Lee utövar en annan sorts makt. Han tar emot människor som vill slutföra en affär och uppträder med självsäkerheten hos någon som är van vid att ha pengar, assistenter och kontakter till sitt förfogande. Filmbranschen framstår omkring honom som en värld av hierarkier och begränsad tillgång. Den kriminella förhandlingen drar nytta av hans position, men det innebär inte automatiskt att hela hans yrkeskarriär är en förlängning av faderns militära uppdrag.

Saul Rubinek har en annan sorts verbal energi än Eli Roths närvaro. Lee kan vara otålig, nedlåtande eller intresserad beroende på vad han erbjuds. Scenen använder kontrasten mellan hans anspråk på att kontrollera mötet och de krafter som anländer och inte låter sig kontrolleras. Hans makt har konkreta gränser som hotellscenerna gör tydliga.

Vad släktskapet tillför och vad som förblir oklart

Kopplingen skapar en ironi mellan två mycket olika världar: en våldskampanj mot nazismen och en affär i det samtida Hollywood. Den kan läsas som ett sätt för manusförfattaren att utvidga sin värld genom en familj. Den kräver inte att man hittar samma personlighet hos båda rollfigurerna eller framställer Lees handlingar som ett oundvikligt arv från Donny.

Berättelsen i Inglourious Basterds förändrar krigets händelseförlopp, men den avvikelsen ger ingen biografi över familjen Donowitz. Det anges inte vem Lees mor är, var han växte upp, vad han visste om sin far eller hur han kom in i filmbranschen. Det finns inte heller någon dokumenterad förklaring som gör hans ställning som producent till en politisk belöning för Donnys handlingar.

Krigets slut hindrar inte att sonen kan finnas, men gör det särskilt olämpligt att hitta på år av samliv efteråt. En far-son-relation kan finnas även om fadern inte överlever kriget. Däremot går det inte att fylla i samtal, lärdomar eller kontakter som aldrig har visats eller beskrivits i någon identifierbar källa.

De fiktionsnivåer som finns i Tarantinos universum gör det dessutom möjligt för kopplingar att uppstå utan att alltid följa modellen för en franchise som planerats i förväg. Det här efternamnet för samman verk från olika tidsperioder och genrer och ger tittaren ytterligare information. Scenerna fungerar även utan den: Donny förblir en av bastarderna och Lee en producent som är inblandad i en farlig affär.

Släktskapet fungerar bäst när man låter det stanna där. Det finns ett uttalande som tillskrivs upphovsmannen, två namngivna rollfigurer och två berättelser som inte skildrar deras gemensamma familjeliv. Genom att hålla fast vid dessa tre omständigheter kan man uppskatta kopplingen utan att hitta på ett släktregister. Avståndet mellan den europeiska fronten och hotellrummet förblir öppet, precis som så många liv som en film bara visar under några avgörande timmar.

Fortsätt till Tarantinos universum: kopplingar, varumärken och teorier.

Visa alla artiklar i Så hänger filmerna i Tarantinos universum ihop