Donny Donowitz: den judiska björnen, hans slagträ och skräckens uppbyggnad

Donny Donowitz föregås av ett öknamn och ett ljud. Filmen gör väntan på hans framträdande till en del av det hot som Bastarderna vill sprida bland sina fiender.

En karaktär som presenteras innan vi får se hans ansikte

Donny Donowitz, spelad av Eli Roth, ingår i Aldo Raines kommando och är känd som den judiska björnen. Hans första stora presentation bygger på ett rykte som redan går före honom. Innan åskådaren får se vad han kan göra hör man hur andra talar om honom och ser reaktionen hos dem som känner till öknamnet. Hotet existerar som en berättelse innan det blir en fysisk närvaro.

Väntan vid tunnelmynningen förvandlar en enkel förflyttning till en teatralisk entré. Slaget från slagträt mot ytan förkunnar att någon närmar sig utan att ännu ge oss hela den visuella informationen. Det mellanrummet låter oss föreställa oss en större kraft än den person som till slut dyker upp. När Donny kommer ut i ljuset avslöjar filmen mannen bakom en legend som skapats genom rädsla och upprepning.

Öknamnet avhumaniserar åt två håll. För tyskarna kan det förvandla fienden till en varelse vars rykte överträffar de verkliga mötena. För Bastarderna är det ett kännetecken som förenar fysisk förmåga med en judisk identitet som uttryckligen görs anspråk på i trots mot nazistisk antisemitism. Karaktären träder därmed in i ett bildkrig där även namn bidrar till skrämseln.

Roth framställer inte Donny som en tystlåten figur genom hela scenen. Hans beteende växlar mellan koncentration, styrka och entusiasm inför uppvisningen. Den växlingen är viktig eftersom den bryter mot förväntningen på en högtidlig bödel. Brutaliteten ackompanjeras av gester som för tankarna till ett idrottsfirande, vilket skapar ett annat slags obehag än en avrättning som enbart skildras med allvar.

Slagträt som verktyg, emblem och vardagsföremål i en främmande roll

Slagträt skiljer sig från omgivningens militära vapen. Kopplingen till baseboll gör att man genast känner igen det som ett föremål förknippat med en lek, men filmen förändrar dess användning radikalt. Någon längre teknisk förklaring behövs inte: dess form, sättet det hålls på och utrymmet som krävs för att svinga det gör hotet begripligt redan innan slaget faller.

Det valet för våldet närmare kroppen. Ett skjutvapen kan döda på avstånd; slagträt kräver att man kommer nära och att kroppen utför en synlig handling. Scenografin betonar denna närhet så att Donny inte bara blir ännu en soldat som skjuter. Hans identitet inom gruppen bygger på ett särskilt sätt att utöva kraft och på förväntan som detta sätt väcker.

Idrottssammanhanget återkommer i hans beteende och i språket han använder för att göra aggressionen till en föreställning inför kamraterna. Filmen knyter därmed samman två slags publik: de som ser en idrottsbragd och de som hyllar våld mot en fiende. Sambandet går att analysera utan att godta hyllningen som en moralisk uppmaning riktad till åskådaren. Scenen kan väcka tillfredsställelse, avsky eller båda känslorna samtidigt.

Det är viktigt att vara noggrann när man talar om inskrifterna på tillbehöret. Att det finns manusversioner med bakgrundsinformation om Donny innebär inte automatiskt att varje nedskriven detalj syns i den färdiga filmen. En svårläst bild räcker inte heller för att transkribera namn eller dedikationer. Slagträt kan fylla sin berättande funktion utan att man tillskriver det en viss text som inte har verifierats på det föremål som användes.

Från aviserad bödel till deltagare i attentatet

Inom kommandot är Donny ett hot som Raine kan åberopa. Löjtnantens verbala hot och den styrka som tillskrivs hans kamrat kompletterar varandra: den ene formulerar alternativen, den andre gestaltar vad som händer om fången vägrar. Det uttömmer inte Donnys identitet, men förklarar varför hans rykte är användbart även när han inte står i centrum för ett samtal.

Biografoperationen placerar honom i en annan roll. Han måste klä sig i galakläder, anta en utländsk identitet och röra sig i en miljö präglad av artiga presentationer. Våldet som definierar honom försvinner inte, men döljs tillfälligt bakom ett socialt protokoll. Det obehag som uppstår kring denna täckmantel visar avståndet mellan att vara fruktad i skogen och att verka trovärdig som gäst vid en ceremoni.

Under attentatet deltar han i en samordnad aktion tillsammans med Omar Ulmer. Filmen låter honom inte längre vänta på en individuell presentation: hans rörelser blir en del av planens genomförande och klippningen mellan flera samtidiga händelser. Förändringen gör att karaktären går från att vara en uppvisning som gruppen betraktar till att agera i ett rum där han själv avbryter regimens föreställning.

Förvandlingen gör förhållandet mellan Donny och filmen särskilt bittert. Tidigare kunde hans kamrater behandla våldet som underhållning; senare hyllar premiärpubliken våld på filmduken, tills salongen inte längre skyddar dem. Donny befinner sig i en av de punkter där dessa båda situationer möts. Hans funktion är inte att gestalta en detaljerat skildrad psykologi, utan att synliggöra hur ett rykte, en kropp och ett föremål kan förvandla rädsla till underhållning.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike