Dieter Hellstrom: lyssna, spela och förvandla ett bord till ett förhör

Hellstrom behöver inte säga att han förhör någon. Det räcker att han tar plats i samtalet, lyssnar efter något som inte stämmer och håller alla kvar vid bordet medan artigheten förlorar sin skyddande funktion.

En främling gör anspråk på en plats i samtalet

Dieter Hellstrom, spelad av August Diehl, är den tyske officer som rubbar det hemliga mötet på krogen. Hans ankomst innebär en annan sorts auktoritet än den hos soldaterna som firar där. Han iakttar, ställer frågor och slår sig ner vid bordet med en sådan självklarhet att det blir svårt att avvisa honom utan att behöva förklara sig. Faran börjar som ett socialt tvång, innan något vapen visas upp.

Hans första fördel är att han lyssnar efter något som inte stämmer. Hicox behärskar tyska tillräckligt väl för att kunna föra ett samtal, men hans accent väcker nyfikenhet. Hellstrom gör den skillnaden till en fråga och tvingar britten att hitta på en historia. Scenen visar ingen magisk lögndetektor: den visar en uppmärksam man som hittar en svag punkt och bestämmer sig för att undersöka den.

Diehl behåller en vänlighet som gör att varje steg framåt fortfarande verkar kunna höra hemma i ett vanligt samtal. Leendet kan uttrycka nöje, överlägsenhet eller en uppmaning att fortsätta prata. Åskådaren måste tolka de här gesterna utan att få någon uttrycklig förklaring av hans avsikter. Gestaltningen bevarar rollfigurens nöje i att iaktta hur någon annan anstränger sig för att ge ett godtagbart svar.

Hellstroms auktoritet bygger också på omgivningen. Han är omgiven av tyska militärer och rör sig i ett rum där infiltratörerna inte kan sätta sina egna regler. Hans förmåga att skapa obehag förenar personlig skarpsynthet med militär auktoritet. De andra vet att en motsägelse kan förvandla en språklig avvikelse till ett mycket större problem. Situationen gör att han kan dra ut på mötet, medan de andra har bråttom att avsluta det utan att dra till sig uppmärksamhet.

Spelet som ett test på samhörighet

Gissningsleken om identiteter skapar en samtalsform som bygger på frågor, slutledningar och gemensamma kunskaper. Det passar Hellstrom, eftersom han kan delta och samtidigt iaktta. Svaren avslöjar hur väl någon känner till vissa referenser; sättet att delta visar självsäkerhet eller tvekan. En gemensam aktivitet blir ett redskap för att läsa av personerna runt bordet.

Alla referenser i spelet bör inte ses som medvetna bevis i en plan som varit färdig från början. Den dramatiska effekten ligger i att möjligheten finns kvar att officeren uppskattar samtalet samtidigt som hans misstankar växer. Om man hävdar att varje replik var en noggrant uträknad fälla försvinner ovissheten som bär upp mötet, och man tillskriver honom kunskaper som filmen inte visar att han har.

Sambandet mellan språk och beteende blir allt tydligare ju längre scenen pågår. En förklaring om regionalt ursprung kan erbjuda en utväg ur accentproblemet, men då måste de efterföljande gesterna stämma överens med den. Hellstrom lyssnar inte på en enstaka replik: han jämför signaler som framträder under flera minuter. Analysen av språk som vapen placerar den metoden i ett större sammanhang i filmen.

Hicox gest när han beställer tre drinkar förändrar misstankarnas karaktär. Enligt scenens logik tolkar officeren det som en vana som inte stämmer med den identitet Hicox har uppgett. Det finns ingen anledning att göra den här konventionen till en allmän regel för alla tyskar. Det viktiga är att Hellstrom upptäcker en kroppslig signal som gör att han kan sluta godta samtalspartnerns förklaring.

Artigheten består även när hotet blir öppet

När täckmanteln väl har fallit samman upphör samtalet inte genast. Männen fortsätter prata med vapen riktade under bordet. Förändringen delar scenen i två nivåer: på ytan finns fortfarande glas, blickar och repliker; under den lurar ett fysiskt hot som begränsar varje rörelse. Hellstrom behåller sin behärskade ton eftersom han vet att språket fortfarande kan styra de sista sekunderna.

Den kontrollen betyder inte att han har någon säker utväg. Hans förmåga att identifiera motståndaren ger honom inte fullständig kontroll över utgången. Vid bordet sitter beväpnade och spända människor i ett rum där varje skott kan utlösa fler. Filmen skiljer därmed mellan att dra rätt slutsats och att överleva följderna av att ha gjort den känd.

Hela förloppet i krogscenen visar hur våldet ersätter samtalet med en snabbhet som står i kontrast till den föregående väntan. För att förstå Hellstrom är det viktigt att hans intelligens har ett konkret användningsområde: han kan avslöja en falsk identitet, men inte kontrollera alla kroppar och vapen som avslöjandet sätter i rörelse.

Hans likhet med Landa ligger i förmågan att göra ett artigt umgänge hotfullt. Skillnaden ligger i omfattningen och i den position de agerar från. Hellstrom har för en stund herravälde över ett bord som till slut stänger in honom tillsammans med hans motståndare. Hans rollfigur visar en mycket lokalt begränsad maktform, som bygger på att lyssna bättre än de andra och tvinga dem att fortsätta prata tills ett svar inte längre räcker.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike