Krogen i Inglourious Basterds: hur ett möte blir en fälla

Mötet skulle möjliggöra ett diskret informationsutbyte. Närvaron av andra soldater, Hellstroms nyfikenhet och en kroppsvana hos Hicox förvandlar källaren till en plats som blir allt svårare att ta sig ifrån.

En mötesplats som inte längre går att kontrollera

Scenen utspelar sig på La Louisiane, en krog i en källare. Platsen påverkar händelseförloppet redan innan misstankarna uppstår: besökarna måste gå ner i ett utrymme vars utgång ligger högre upp, och de andra gästerna begränsar möjligheterna att vara diskret. Mötet mellan infiltratörerna och Bridget von Hammersmark kräver att allt verkar normalt, men de kommer mitt i ett firande som har tagit över lokalen.

Soldaten Wilhelm firar att hans son har fötts. Hans entusiasm förklarar varför gruppen soldater stannar där och tar kontakt med skådespelerskan. Avbrottet beror inte på en planerad undersökning. En vanlig önskan att dela glädjen och få ett minne leder till kontakt med människor som ville förbli obemärkta. Scenen låter faran växa fram genom socialt begripliga beteenden.

Bridget måste uppträda som en tillgänglig stjärna utan att tappa uppdraget ur sikte. Hicox, Wicki och Stiglitz behöver verka passa in i omgivningen. Utmaningen är att hålla flera roller levande samtidigt: en alltför fientlig reaktion skulle väcka uppmärksamhet, men att tacka ja till alla inbjudningar förlänger exponeringen. Tiden som skulle ge dem möjlighet att överföra information börjar arbeta mot infiltratörerna.

Ankomsten av Hellstrom förändrar hotets karaktär. Officeren hör Hicox accent och bestämmer sig för att fråga om den. Samtalet upphör att vara ett tillfälligt irritationsmoment och blir i stället ett test av om historien håller ihop. Ingen säger ännu att det finns en spion vid bordet, så personerna måste fortsätta följa de sociala spelregler som hindrar dem från att plötsligt gå därifrån.

Spelet och gesten som förklaringen inte kan rätta till

Hicox svarar på frågan om varifrån han kommer med en regional förklaring som stöds av kulturella referenser. Försöket går ut på att få en hörbar skillnad att verka förenlig med att vara tysk. Det är inget orimligt svar: han använder verkliga kunskaper och tvingar samtalspartnern att överväga en alternativ möjlighet. Men det står också klart att hans tillhörighet redan granskas.

Identitetsleken förlänger granskningen genom att göra den till en lekfull aktivitet. Frågorna och svaren gör det möjligt att se vilka referenser deltagarna känner igen och hur de reagerar när de måste improvisera. Åskådaren börjar lägga märke till detaljer som i en annan situation skulle verka obetydliga. Spänningen kräver inte att ljudnivån hela tiden höjs: den samlas i ord, blickar och korta pauser.

När Archie Hicox beställer tre drinkar håller han upp pekfingret, långfingret och ringfingret. Hellstrom tolkar det valet som ett tecken på utländskt ursprung, till skillnad från den gest med tummen som han förväntar sig av en tysk. Filmen framställer skillnaden som avgörande i scenen. Den bör inte göras till ett universellt påstående om hur invånarna i ett land räknar: dess dramatiska verkan bygger på den kod som personerna delar.

Rörelsen blir särskilt komprometterande eftersom den är automatisk. En mening kan förberedas och en accent kan förklaras; en kroppsvana visar sig när uppmärksamheten är upptagen av något annat. Hicox misslyckas inte för att han saknar kunskap om varje aspekt av den tyska kulturen. Han misslyckas eftersom den identitet han upprätthåller med språket inte har ersatt alla kroppens vanor.

Två samtal: det synliga och det som pågår under bordet

Efter avslöjandet fortsätter personerna att prata medan vapnen förvandlar bordet till ett ömsesidigt hot. Scenen organiserar informationen på två plan. Ovanför bordet finns glas, ansikten och artighetsfraser; under det finns positioner från vilka en rörelse kan döda någon annan. Den ytliga normaliteten består en stund, trots att dess skyddande funktion redan har försvunnit.

Hicox slutar upprätthålla sin tyska identitet och återgår till ett mer direkt uttryck för sig själv. Förändringen erbjuder ingen säker utväg, men ändrar samtalets innebörd. Han försöker inte längre övertyga Hellstrom om att han har misstolkat signalerna. De närvarande hanterar den tid som återstår innan det våld som alla inser är sannolikt bryter ut.

Eldstriden är kort jämfört med den långa verbala uppladdningen. Denna oproportionerlighet gör att varje minut dessförinnan får större tyngd i efterhand: mycket möda har lagts på att upprätthålla en situation som förstörs på några sekunder. Det slutna utrymmet och närheten gör att konfrontationen inte kan få formen av en tydlig duell mellan två åtskilda personer. Konsekvenserna drabbar människor som hade helt olika förväntningar när de kom in på krogen.

Det efterföljande samtalet med Wilhelm öppnar för ännu en möjlighet till förhandling, men våldet upphör inte på ett varaktigt sätt. Bridget överlever, skadad, och måste föras därifrån. Misslyckandet förändrar förutsättningarna för operationen och lämnar kvar föremål som knyter henne till platsen. Utredningen som Landa bedriver med hjälp av servetten och skon förlänger följderna av en sekvens som inte tar slut när skotten tystnar.

Krogen samlar filmens metod för att skapa spänning: vi får veta vad infiltratörerna vill uppnå, små hinder introduceras och vardagliga färdigheter som att prata, beställa en drink eller visa en beundrare uppskattning blir farliga. Åskådaren väntar på ett stort misstag medan scenen förbereder ett minimalt sådant. Katastrofen växer fram ur en ansamling av signaler och omöjligheten att lämna samtalet utan att avslöja det personerna försöker dölja.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike