Archie Hicox: filmkulturen sätts på prov

Archie Hicox kan tala om tysk film och uppträda som en brittisk officer. Uppdraget kräver något svårare: att framstå som en man vars kulturella tillhörighet inte väcker några frågor.

Varför en filmkritiker är användbar för Operation Kino

Archie Hicox, spelad av Michael Fassbender, framstår som en brittisk officer med en ovanlig civil specialitet för en kommandofilm: filmkritik. Den utbildningen har en konkret nytta. Målet för Operation Kino har koppling till en tysk premiär och den kulturella miljö som omger den. Kunskap om namn, filmer och sociala konventioner kan hjälpa till att upprätthålla en täckmantel där en rent militär förklaring inte skulle räcka.

Mötet med general Fenech visar upp dessa meriter i ett samtal. Hicox svarar ledigt och verkar bekväm i ett utbyte där lärdom är en fördel. Film behandlas som ett kunskapsområde värt att bedöma. Scenen förbereder därmed en egenskap hos karaktären: hans självsäkerhet bygger delvis på att kunna känna igen referenser och ge precisa svar.

Även hans hållning och sätt att tala följer en viss kod. Hans behärskning, ordförråd och artighet placerar honom i en igenkännbar bild av den brittiske officeren. Filmen utnyttjar igenkänningen så att publiken snabbt förstår vilken sorts man som ger sig in i uppdraget. Den behöver inte tillskriva honom någon aristokratisk titel som berättelsen inte nämner: det räcker att beskriva hans elegans och självkontroll.

Valet av Hicox visar också hur infiltration föreställs från ett skrivbord. En gedigen språklig och kulturell bakgrund verkar räcka för att röra sig bland tyskar. De senare erfarenheterna blottlägger skillnaden mellan att ha kunskaper och att bli mottagen som någon som självklart hör till gruppen. Hans historia byggs upp kring avståndet mellan dessa två förmågor, inte kring tanken att hans utbildning skulle sakna värde.

Accenten och improvisationen inför en uppmärksam lyssnare

På värdshuset har Hicox inte den kontrollerade miljö han hade räknat med. Soldaternas närvaro och Hellstroms ingripande gör mötet till en utsatt situation. Hans tyska låter honom hålla samtalet igång, men accenten väcker uppmärksamhet. Problemet är inte att han inte kan uttrycka sig, utan att sättet han gör det på får andra att fråga varifrån han kommer.

Hans svar bygger på en geografisk förklaring och en filmreferens. Det är ett försvar i linje med hans förberedelser: han försöker göra en hörbar egenhet till en regional särprägel och visa att han känner till en gemensam kultur. Improvisationen är intelligent, men innebär också att han måste hålla fast vid en ytterligare berättelse. Ju fler detaljer han ger, desto mer material lämnar han åt samtalspartnerns nyfikenhet.

Bridget von Hammersmark måste vara delaktig i den balansakten utan att verka skydda honom på ett konstlat sätt. Hicox är beroende av att de agerar tillsammans: den enes ord påverkar de andras trovärdighet. Scenen visar att en täckidentitet inte bara består av en spions memorerade biografi. Den måste också stämma överens med hur följeslagarna reagerar och med förväntningarna hos de främlingar som är närvarande.

Den fullständiga analysen av värdshuset och gesten med tre fingrar hör till sekvensen. För att förstå Hicox är den avgörande detaljen att hans misstag inte gör allt han gjort tidigare ogjort. Han har klarat sig igenom flera svåra frågor och hållit sig kvar i samtalet. Just därför blir slutet så oroande: en betydande kompetens kan gå om intet på grund av en kroppslig vana som den medvetna förberedelsen inte har ersatt.

En vardaglig gest och den spelade identitetens fall

När Hicox beställer tre drinkar håller han upp fingrarna på ett sätt som Hellstrom uppfattar som främmande för den tyska koden. Filmen gör gesten till ett dramatiskt bevis. Man behöver inte hävda att alla människor av en viss nationalitet alltid räknar på samma sätt för att förstå scenen: i filmens gestaltning bekräftar rörelsen en växande misstanke och gör det omöjligt att upprätthålla skenet av normalitet.

Kroppen avslöjar honom där orden fortfarande hade kunnat rättas till. En felaktig uppgift går att förklara; en accent kan förklaras med ens ursprung. Gesten kommer lika naturligt som en vana och är därför svårare att avfärda som en olyckshändelse. Hicox har spelat en roll, men han har kvar automatiska rörelser från livet före uppdraget.

När han inser att täckmanteln är röjd slutar han försöka vara någon annan. Hans attityd förändras utan att bli kaotisk: behärskningen finns kvar, men nu riktas den mot en situation där det nästan inte finns någon utväg. Den kontinuiteten är det som utmärker karaktären. Misstaget kan bli ödesdigert, men gestaltningen reducerar honom inte till en klantig figur. Han behåller förmågan att bedöma det som hänt och tala utifrån en identitet som han inte längre behöver dölja.

Fassbender gestaltar den övergången genom att minska den synliga ansträngningen. Så länge han upprätthåller bluffen måste varje svar lösa ett problem. Därefter får hans uppriktighet en bitter stillhet, eftersom det inte längre handlar om att övertyga någon. Hicox definieras av en mycket precis motsägelse: han vet mycket om den värld han försöker ta sig in i, men kunskap om en kultur suddar inte ut alla spår av att ha vuxit upp utanför den.

Gå tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike