I Inglourious Basterds förändrar det möjligheterna att agera när man byter språk. Språket avgör vem som kan följa ett samtal, vilken identitet som verkar trovärdig och vilka detaljer som kan avslöja någon.
Ett språkbyte förändrar vilka som lyssnar på ett samtal
Filmen använder flera språk i samma berättelse och låter skillnaderna få konsekvenser. Alla rollfigurer talar inte ett gemensamt språk för berättelsens bekvämlighets skull. Franskan, engelskan, tyskan och italienskan fördelar informationen ojämnt. Att veta vad varje person förstår gör det möjligt att skapa scener där en mening är glasklar för vissa och obegriplig för andra.
På bondgården förändrar övergången från franska till engelska vilka som kan följa förhöret. Landa föreslår språkbytet som en del av en artig förklaring, men effekten är strategisk: han utestänger dem som lyssnar från gömstället. Samtalet har två grupper av åhörare som befinner sig nära varandra rent fysiskt, men har olika tillgång till betydelsen. Språket fungerar som en vägg som inte kräver några förändringar av rummets arkitektur.
Det greppet påverkar också publiken. Undertexterna kan ge oss förståelse där en rollfigur saknar den, och därmed skapa ett övertag som ökar oron i stället för att lugna. Publiken vet vad som sägs och märker vem som utestängs. Spänningen uppstår när den kunskapen inte kan förmedlas till dem som befinner sig i fara i scenen.
Språkbytet får sin betydelse eftersom det hänger samman med en avsikt och en maktrelation. Det räcker inte att räkna hur många språk som hörs. Man måste se vem som föreslår bytet, vem som kan gå med på det och vem som förlorar tillgång. I inledningsscenenär det beslutet en del av hur Landa styr förhöret och förbereder dess upplösning.
Att tala korrekt är ingen garanti för att verka höra hemma där
På värdshuset uppstår ett annat problem. Hicox kan kommunicera på tyska, men hans accent kräver en förklaring. Språkkunskaperna som behövs för att förstå och svara sammanfaller inte helt med de sociala kunskaper som krävs för att uppfattas komma från en viss plats. Uppdraget kräver båda, och rollfiguren upptäcker skillnaden under en uppmärksam samtalspartners blick.
Hans förklaring om sin regionala bakgrund försöker göra en avvikelse till en accepterad särprägel. Hans kunskaper om film hjälper honom att upprätthålla den, eftersom de ger dem gemensamma referenser. Scenen visar att en identitet byggs upp av flera delar: röst, ordförråd, kulturella minnen och följeslagarnas reaktioner. Varje svar kan hjälpa, men tillför också sådant som andra kan kontrollera.
Gesten med tre fingrar för problemet bortom orden. En kroppsvana äventyrar till slut den identitet som språket hade hjälpt till att upprätthålla. Detaljen fungerar effektivt som en dramatisk konvention utan att kräva en absolut regel för hur ett helt land räknar. Syftet är att visa hur kulturell tillhörighet kan kännas igen genom signaler som någon kan ge utan att tänka på det.
I scenen på värdshusetär kroppen och accenten delar av samma prövning. Filmen gör inte bara narr av någon som talar ett språk dåligt. Den skildrar en förberedd man vars kunskaper har sina gränser, och en grupp som får ta konsekvenserna av dem. Hotet kommer av att även ett skickligt skådespel kan lämna kvar spår av en ofrivillig identitet.
Italienskan gör artigheten till en omöjlig prövning
Vid premiären använder Bastarderna en italiensk täckmantel som bygger på att ingen ber dem upprätthålla den särskilt länge. Landa raserar den förväntningen genom att tala ledigt med dem. En presentation som skulle ta några sekunder blir en uttalsprövning. Översten kan låtsas vara vänligt intresserad samtidigt som han får männen att upprepa namn vars ljud avslöjar dem.
Det komiska uppstår ur en tydlig obalans. Publiken märker att Raines italienska inte räcker till och förstår att hans fysiska säkerhet inte kan råda bot på det. Scenen är rolig eftersom bluffen är uppenbar, men den är fortfarande farlig eftersom samtalspartnern har makt att agera på det han upptäcker. Här bygger både humorn och spänningen på exakt samma information.
Analysen av Gorlami och Aldo Raines falska italienska går igenom detaljerna i den presentationen. I filmens samlade språkbild visar den hur en täckmantel knappt klarar den första verkliga prövningen. Till skillnad från Hicox har Raine inte tillräckliga resurser för att hålla en komplicerad förklaring vid liv. Skådespelet är nästan helt beroende av lyssnarens överseende.
Landa utmärker sig genom att kunna röra sig mellan de här språkliga världarna och använda vart och ett på olika sätt. Hans förmåga ska inte blandas ihop med information om Christoph Waltz privatliv: rollfiguren använder språken i en berättelse som är skriven och framförd. En relevant analys undersöker hur han väljer att byta språk, framhärda eller utestänga, och vilka följder de besluten får för omgivningen.
Filmen gör förståelse till en form av handling. En tolk kan hålla gruppen informerad, ett gemensamt språk kan skapa närhet och en accent kan rasera en identitet. Språken är inte bara utsmyckning i ett flerspråkigt Europa: de styr hur hemligheter sprids och vilket handlingsutrymme varje rollfigur har. Samma mening kan vara en artighet, en prövning eller ett hot beroende på vem som kan förstå den och svara.
Tillbaka till Inglourious Basterds-guiden.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
