Marquis Warrens vapen: Colt, makt och iscensättning

Bilden av Warren med två revolvrar kan få en att beskriva ett identiskt par som filmen aldrig fastslår att han har. Vapnen cirkulerar och får olika funktioner: skydd, provokation och tillfällig auktoritet.

Warrens revolvrar är Colt, inte Remington 1858

De handeldvapen som förknippas med Marquis Warren i The Hateful Eight identifieras som Colt Single Action Army. Beskrivningen av ett par Remington 1858 som byggts om för patroner stämmer inte med det som visas i filmen. Förväxlingen kan bero på att flera vapen med gammaldags utseende samlas under samma beteckning, eller på att Remington-familjen som representeras av John Ruths karbin tillskrivs Warren. Det rör sig om olika identifieringar som bör hållas isär.

En specialiserad visuell inventering skiljer ut en Colt med kort pipa och ljus eller förnicklad finish bland revolvrarna som förknippas med Warren. I en annan fas syns han med en Colt med längre pipa, kopplad till Ruth. Därför bevisar bilden av två vapen i hans händer inte att det handlar om ett identiskt par som han har burit med sig från början. Rekvisitans kontinuitet omfattar lån, övertaganden och förändrad tillgång till föremålen.

Att identifiera den avbildade modellen gör det inte heller möjligt att slå fast att inspelningen använde ett historiskt original. En replika kan återskapa en igenkännbar silhuett, och en och samma fiktiva pistol kan kräva olika föremål under produktionen. Utan rekvisitadokumentation som fastställer detaljerna är det bättre att begränsa identifieringen till det som syns. Det behövs inga påhittade uppgifter om modern tillverkare, serienummer, ammunition eller ursprung för att förklara vapnets funktion i filmen.

Framställningen av Marquis Warren i The Hateful Eight förenar dessa föremål med hans bakgrund som före detta militär och prisjägare. Vapnen ingår i en praktisk kompetens som de andra måste ta på allvar. Men rollfiguren förlitar sig inte enbart på att visa upp dem: han förhör, berättar historier och lägger märke till motsägelser. Filmen visar hur materiell makt och förmågan att styra uppmärksamheten stöder varandra.

Revolvern som placeras inom räckhåll för Smithers

Det mest betydelsefulla sättet att använda ett vapen är inte alltid att hålla det i sin egen hand. Under konfrontationen med general Smithers lägger Warren en revolver inom räckhåll för honom och berättar sedan historien om sin son. På så sätt blir föremålet en erbjuden möjlighet och samtidigt en del av en provokation. Generalen får ett sätt att svara, men Warren styr de känslomässiga förutsättningar under vilka han förväntar sig att generalen ska använda det.

Scenen kräver att tittaren lägger märke till vapnet innan upplösningen. Föremålet skapar en synlig förväntan medan samtalet fortsätter. Orden om Chester Charles Smithers uttalas inte i ett neutralt tomrum: de sägs inför en man som har ett våldsamt svar inom räckhåll. Spänningen uppstår genom kombinationen av samtalets utdragenhet och den fysiska möjligheten till våld, inte genom en jämn uppgörelse mellan två duellanter som kommit överens om att mötas.

När Smithers försöker reagera kan Warren framställa sitt eget skott som ett svar på en beväpnad rörelse. I iscensättningen blir det ändå tydligt hur mycket han själv har bidragit till att skapa situationen. Revolvern fungerar som en materiell förevändning i en handling som förberetts med ord. Filmen uppmanar tittaren att skilja den omedelbara bilden av konfrontationen från den följd av beslut som gjorde den möjlig.

Historien om sonen rymmer dessutom en osäkerhet som vapnet inte undanröjer. Att Smithers tror tillräckligt mycket för att reagera bevisar inte att varje detalj Warren berättar är sann. Föremålet ger en intresserad berättelse en påtaglig konsekvens. Sambandet mellan berättelse och våld är viktigare för förståelsen av scenen än en mekanisk beskrivning av revolvern eller en jämförelse av dess prestanda.

Två vapen innebär inte fullständig kontroll över rummet

Senare kan Warren hålla flera misstänkta under uppsikt från en beväpnad position och ställa frågor som inte längre kan tas lika lättvindigt. Bilden av revolvrarna hjälper till att styra tittarens uppmärksamhet: vissa rollfigurer står under uppsikt, medan andra måste tänka på hur de rör sig. Bildutsnittets bredd får övervakningen att verka omfatta en stor del av lanthandeln, även om den alltid har sina begränsningar.

Hotet som döljer sig under golvet blottlägger en av dessa begränsningar. Warren kan hålla uppsikt över dem framför sig utan att känna till allt som finns utanför hans synfält. Synlig överlägsenhet är inte detsamma som fullständig förståelse av rummet. Filmen rubbar tilltron till kontroll framifrån genom att introducera ett angrepp från en position som inte ingick i förhöret.

Efter att ha blivit sårad behåller rollfiguren sin förmåga att fatta beslut, men kroppen svarar inte längre mot den bild av självständighet som han hade visat upp. Vapnen är fortfarande viktiga, men räcker inte längre till. Samarbetet med Mannix blir värdefullt eftersom de båda behöver något som inget föremål kan ge på egen hand: en gemensam bedömning av Daisys erbjudanden och hot. Auktoriteten blir beroende av en bräcklig allians.

Att följa Warrens Colt-revolvrar gör det möjligt att se den här förvandlingen utan att reducera rollfiguren till en katalog. Först följer de med en resenär som kräver respekt; sedan blir de en del av en provokation; till sist ingår de i en alltmer utsatt kamp för överlevnad. En korrekt modellidentifiering motverkar att en felaktig uppgift lever vidare, medan uppmärksamheten på hur vapnen cirkulerar visar hur filmen gör rekvisitan till en berättelse om tillfälliga övertag, ofullständig information och makt som byter händer.

Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.

Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön