Lincolns brev: en förfalskning som ändrar betydelse

Warren medger att brevet är falskt, men det fortsätter att cirkulera. Dess funktion skiftar från att vinna förtroende till att skapa en sista närhet mellan män som redan känner till bedrägeriet.

En påhittad underskrift som öppnar en verklig dörr

Brevet som tillskrivs Abraham Lincoln är falskt. Marquis Warren erkänner det under samtalet i sybehörsbutiken, när Mannix ifrågasätter den påstådda korrespondensen. Det framställs inte som ett dokumentärt mysterium som tittaren ska lösa genom att studera handstilen. Filmen slår fast att brevet är påhittat och flyttar frågan till något annat: varför någon behöver en påhittad presidentrekommendation för att bli bemött på ett sätt som andra får utan att visa upp någon.

I diligensen blir John Ruth rörd när han läser det. Han imponeras av den personliga närhet som tycks finnas mellan den tidigare presidenten och Warren. Hänvisningen till Mary Todd i ett vardagligt sammanhang bidrar till den effekten, eftersom den framställer Lincoln som en person som avbryter sitt arbete för att svara en bekant. Warren nöjer sig inte med att förfalska ett administrativt tillstånd; han skapar en liten scen av värme och uppskattning som Ruth gärna vill tro på.

Strategin gör det möjligt för major Marquis Warren att minska fientligheten hos vita samtalspartner. Han förklarar att brevet är användbart som skydd och påminner om att det hjälpte honom att få en plats i diligensen. Brevet utplånar inte rasismen och ger inget varaktigt skydd. Det skapar ett tillfälligt undantag: mannen som Ruth annars kunde ha betraktat med misstänksamhet tycks ha en nära relation till en person som Ruth beundrar.

Det beroendet är en del av det våld som föremålet blottlägger. Warrens värdighet görs beroende av att hans relation till en mäktig vit man uppfattas som trovärdig. Förfalskningen utnyttjar den mekanismen utan att visa att Warren är oskyldig till andra bedrägerier eller grymma handlingar. Hans förklaring kan vara övertygande när det gäller behovet av skydd och samtidigt samexistera med ett moraliskt problematiskt beteende vid andra tillfällen.

Pappret väcker beundran, förakt och misstro

Brevet får en fysisk närvaro som noggrant hålls under kontroll. Warren förvarar det och begränsar vem som får se det; Ruth ber om lov att få titta på det igen. Kuvertet och gesten när pappret vecklas upp bidrar till att det framstår som värdefullt innan publiken får veta att det är falskt. Dess betydelse beror inte på någon särskilt utsmyckad utformning, utan på hur personerna ändrar sitt beteende när de har det framför sig.

Daisy Domergue ingripande bryter den ceremonin. Hon spottar på brevet och utlöser en våldsam reaktion. Handlingen visar förakt för föremålet som männen behandlade vördnadsfullt, men också för bandet som just hade uppstått mellan dem. Daisy hittar en öm punkt och angriper den. Pappret är inte längre bara något man läser: det kan smutsas ner, försvaras och användas för att såra någon annan.

Förstörelsen spelar roll eftersom filmen inte återställer dokumentet till ett idealiskt skick varje gång det dyker upp igen. Föremålet följer med genom resan och våldet i sybehörsbutiken. Vecken, fläckarna och hanteringen gör det möjligt att ana en materiell historia vid sidan av läsarnas. Man behöver inte tillskriva varje märke ett ursprung som bilden inte visar. Det räcker att konstatera att texten finns kvar på ett underlag som allt mindre liknar en omsorgsfullt bevarad relik.

Mannix angriper brevet på ett annat sätt. Hans skepsis bottnar i rasism och i hans övertygelse om att en vänskap mellan Warren och Lincoln är omöjlig. Att han lyckas upptäcka lögnen gör inte hans resonemang rättvist. Scenen undviker den bekväma likställningen mellan att avslöja ett bedrägeri och att ha moraliskt övertag. En person kan komma fram till en sann slutsats av skäl som fortfarande är föraktliga.

Ruths reaktion förändras också när Warren erkänner bedrägeriet. Ruth känner sig personligen sviken eftersom han hade investerat känslor i berättelsen. Besvikelsen visar att brevet inte bara fungerade som ett identitetsbevis: det lät honom föreställa sig en relation som han uppfattade som rörande. Warren har utnyttjat den benägenheten, men reaktionens styrka visar hur fullständigt Ruth hade gjort berättelsen till sin egen.

Att läsa en lögn när ingen längre kan blunda för den

I slutet ber Mannix att få se brevet och läser det högt tillsammans med Warren. Situationen skiljer sig från den i diligensen. Nu handlar det inte längre om att övertyga en främling om att brevet är äkta: båda känner till förfalskningen. Läsningen blir en gemensam upplevelse som inte kräver att den ursprungliga godtrogenheten återupprättas. Texten kan beröra även sedan den påstådda upphovsmannen har avfärdats.

En möjlig tolkning är att männen under några ögonblick ger varandra en bild av uppskattning som filmens värld knappt har tillåtit. Den vänlighet som tillskrivs Lincoln står i kontrast till det rasistiska språket och våldet som har fyllt huset. Men den kontrasten innebär inte en fullständig historisk försoning. Läsarna har just deltagit i en avrättning och är fortfarande fångade i följderna av sina beslut.

slutet på The Hateful Eight bevarar därmed en tvetydig känsla. Brevet kan föra Warren och Mannix närmare varandra utan att göra dem till oklanderliga företrädare för ett samhälle som har läkt. Deras allians är konkret, senkommen och bräcklig. Dokumentet erbjuder ord som de för ett ögonblick kan dela, medan rummet omkring dem bär spåren av allt som dessa ord inte har kunnat förhindra.

Till slut ligger pappret skrynkligt och åt sidan. Efter att ha cirkulerat som fripass, relik, förolämpat föremål och gemensam text behöver det inte längre bevisa något. Dess färd gör det möjligt att skilja mellan äkthet och verkan: det var aldrig ett brev från Lincoln, men det förändrade ändå människors beteende i fiktionen. Filmen finner sin styrka i den skillnaden och låter en lögn skapa skydd, besvikelse och gemenskap utan att dölja att den fortfarande är en lögn.

Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.

Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön