Upplösningen för samman Warren och Mannix kring en hängning och ett brev som de båda vet är falskt. Deras slutliga överenskommelse löser konflikten, men lämnar de två männens omedelbara öde öppet.
Vilka överlever den sista konfrontationen
I slutskedet av The Hateful Eight har handelsboden helt upphört att likna en fristad. John Ruth och O.B. har dött efter att ha druckit det förgiftade kaffet; medlemmarna i gänget avslöjas en efter en, och skottet underifrån golvet skadar Warren svårt. Chris Mannix skadas också. Daisy, som fortfarande kan förhandla och leta efter en möjlighet, försöker utnyttja att de båda männen blir allt svagare.
Det avslöjandet om det förgiftade kaffet hade förvandlat de allmänna misstankarna till visshet om ett organiserat angrepp. Därefter visar Jodys uppdykande att det fanns ett hot på platsen som Warren inte hade räknat med. Hans förmåga att tolka gester och upptäcka motsägelser var betydande, men den gav honom inte full överblick över platsen. Skadan gör denna begränsning till ett omedelbart beroende av Mannix.
Daisy föreslår en överenskommelse som syftar till att skilja motståndarna åt. Hon erbjuder fördelar och hotar med att fler män ur hennes gäng ska komma. Hennes påståenden är en del av en förhandling där hon har egna intressen: filmen visar inte att den påstådda gruppen väntar utanför och bekräftar inte varje del av hennes berättelse. För att förstå scenen måste man skilja mellan vad hon kan göra i stunden och vad hon vill få de andra att tro.
Mannix avvisar till slut hennes erbjudande och samarbetar med Warren. De bestämmer sig för att hänga henne och anspelar därmed på det öde John Ruth ville utsätta henne för. Upplösningen slutar med att Daisy hänger i handelsboden medan männen ligger på golvet, blodiga. Segern består i att hindra henne från att fly och fullborda en vedergällning; den innebär inte att de tryggt kan lämna byggnaden eller att deras skador läker.
En allians som slutar i delat våld
Alliansen mellan Warren och Mannix för samman män som står på motsatta sidor på grund av det förflutna under inbördeskriget och en öppet uttryckt rasism. Deras samarbete suddar inte i efterhand ut dessa skillnader. Det växer fram ur ett gemensamt hot och beslut fattade under press. Var och en inser att den andre har bidragit till att hålla honom vid liv, men den erfarenheten gör inte hela deras tidigare historia till ett missförstånd.
Hängningen väcker en moralisk fråga som filmen låter förbli synlig. John Ruth förde sina fångar levande till myndigheterna för att de skulle avrättas, men i handelsboden hålls ingen rättegång. Warren och Mannix använder den metod som förknippas med Ruth samtidigt som de själva deltar direkt i konflikten. Dödssättet för tankarna till lagen; de konkreta omständigheterna handlar om en vedergällning som beslutats av sårade män.
Daisys slutliga förhandling visar varför upplösningen inte är detsamma som en enkel seger över någon som varit försvarslös från början. Fången har information, medbrottslingar och förmåga att manipulera. Att inse hur farlig hon är innebär ändå inte att man måste beskriva avrättningen som opartisk rättvisa. Filmen förenar hennes skuld till brott med den brutala synen av motståndare som känner tillfredsställelse när de gör slut på henne.
Samarbetet har också en fysisk sida. Warren kan inte längre kontrollera rummet som tidigare, och Mannix måste agera trots sina egna skador. Kropparna sätter gränser för vad de kan säga och tvingar dem att förverkliga pakten genom gemensamma ansträngningar. Scenen flyttar fokus från frågan om vem som har det mest övertygande argumentet till vem som har tillräckligt med kraft kvar för att framtvinga en upplösning.
Varför Mannix läser Lincolns brev
Brevet som tillskrivs Abraham Lincoln hade hjälpt Warren att vinna vita mäns förtroende, särskilt John Ruths. Senare avslöjas det att brevet är falskt. Mot slutet ber Mannix att få läsa det, trots att han vet att det är falskt. Föremålet fungerar inte längre som ett vilseledande bevis på vänskap med presidenten, utan blir en text som de båda kan dela utan att diskutera om den är äkta.
Den förändringen öppnar för en tvetydig tolkning. Brevet föreställer sig ett erkännande som Warren sällan får uppleva. När Mannix läser det deltar han för ett ögonblick i denna respektens fiktion. Men scenen utspelar sig intill Daisys lik och efter en avrättning. Den ömma tonen och det nyligen utövade våldet förblir sammanflätade, vilket gör det svårt att tolka filmen som enbart försonande.
Mannix berömmer brevets formuleringar och kastar sedan bort det. Gesten kan förstås som ett erkännande av Warrens skicklighet i att hitta på en användbar historia. Den kan också tolkas som att ett behov upphör: de behöver inte längre låtsas att papperet bevisar något. Ingen av tolkningarna gör dokumentet äkta. Känslan i stunden uppstår just för att de båda vet att det är påhittat.
Dör Warren och Mannix? Filmen lämnar dem svårt skadade och i en utsatt situation, men visar inte uttryckligen att de båda dör eller att hjälp kommer senare. Det är rimligt att uppfatta slutet som mörkt; att slå fast att de dör, trots att det inte visas, suddar ut en tvetydighet som klippningen bevarar. Deras sista överenskommelse är fullbordad, medan deras närmaste framtid förblir utanför det vi får se.
Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.
Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön
