Broomhildas förflutna som inte kom med i Django

Manuset utvecklar ett avsnitt om Broomhilda och Scotty Harmony som inte finns med i den färdiga filmen. Genom att läsa det går det att studera en bortvald berättarlinje utan att automatiskt beskriva den som bortklippt filmmaterial.

Scotty Harmony och vägen till Candyland

Bland det som saknas i Django Unchained märks en utveckling av Broomhildas förflutna med koppling till Scotty Harmony. Det publicerade manuset innehåller ett avsnitt där familjen Harmony köper henne och knyter henne till sonens liv. Senare gör ett parti med Calvin Candie förslavade kvinnor till insatser och leder till att ägaren byts ut igen. Denna händelsekedja visas inte i den version som gick upp på bio.

Skillnaden mellan det som står skrivet, det som spelats in och det som klippts ihop är avgörande. Ett avsnitt som finns med i ett manus kan ha ändrats eller övergetts innan det filmades. Det kan också ha gett upphov till material som sedan inte användes. Utan specifik dokumentation om en viss sekvens är det fel att beskriva allt som saknas som scener som klipparen tog bort. Den säkra jämförelsen gäller vad texten utvecklar och vad filmen innehåller.

Harmony-avsnittet ger en längre orsakskedja till hur Broomhilda hamnar i Candies närhet. I den färdiga versionen ger Djangos och Schultz undersökning den information som behövs för att hitta henne, utan att varje tidigare steg skildras. Åskådaren förstår att hon har sålts och skilts från sin make. Manuset bygger ut denna resa med personer och situationer som skulle kräva utrymme i sig.

Partiet gör särskilt tydligt hur slaveriet gör människor till egendom. Män kan göra en människas liv till ett penningvärde och överlåta henne utifrån sina vad. En ägares relativa vänlighet, när den förekommer, upphäver inte den strukturen. Det avgörande är att Broomhilda inte har någon kontroll över ett beslut som bestämmer hennes öde. Denna utsatthet kvarstår även om scenens ton rymmer samtal eller skenbar bekvämlighet.

Vad som förändras när det förflutna berättas

Om avsnittet hade fått ta plats skulle berättelsens tyngdpunkt tillfälligt ha förskjutits till Broomhilda. Publiken skulle få lära känna en erfarenhet som Django inte är del av och se Candie i en annan maktrelation. Den färdiga filmen håller de två männens färd mot Candyland mer sammanhängande. Denna skillnad i hur berättelsen fördelar utrymmet påverkar hur vi lär känna kvinnan som räddningsaktionen handlar om.

I den färdiga filmen framträder Broomhilda genom minnen, bilder knutna till Djangos längtan och scener som visar hennes nuvarande situation. Hennes emotionella närvaro kan vara stark även om berättelsen ger henne färre tillfällen att driva ett längre händelseförlopp. Manusmaterialet visar en alternativ möjlighet: att mer direkt skildra den väg hon har färdats sedan separationen, med de egna miljöbyten och påtvingade relationer den inneburit.

Att utveckla detta förflutna garanterar inte i sig att rollfiguren får större självständighet. En berättelse kan ägna mer tid åt en kvinna och ändå kretsa kring de beslut andra fattar åt henne. Harmony-avsnittet ger ytterligare information om hur hon kuvas; för att bedöma hur mycket det förändrar hennes handlingsutrymme måste man se vad hon kan bestämma och vilka följder besluten får. Speltid och handlingsförmåga hänger ihop, men är två skilda saker.

Läsningen av avsnittet förändrar också hur Candie introduceras. I filmen närmar sig Django och Schultz honom genom att låtsas vara intresserade av slagsmålen mellan förslavade män. Det frånvarande avsnittet skulle tidigare ha visat ett annat sätt att göra människor till underhållning och rikedom. De två situationerna bygger på samma ägandelogik, även om partiet har en annan ton och social dynamik.

Så kan det bortvalda materialet läsas utan att ersätta filmen

Manuset gör det möjligt att studera idéer som ingick i verkets utveckling. Det innebär inte att man ska föreställa sig att det finns en komplett och tillgänglig version där allt detta har satts samman. Mellan ett första utkast och premiären kan rollbesättningen, längden, scenordningen och produktionsbehoven förändras. Varje påstående om en alternativ version bör ange vilket dokument eller vittnesmål det grundar sig på.

Därför bör man undvika att säga att vi känner till Broomhildas verkliga förflutna Broomhilda enbart tack vare de bortklippta scenerna. Vi känner till en skildring av hennes förflutna som finns i en text med anknytning till projektet. Den färdiga filmen ger sin egen information och utelämnar denna utveckling. Skillnaden är värdefull för analysen, men bör inte suddas ut genom att versionerna slås samman till en enda berättelse utan förändringar.

Frånvaron koncentrerar räddningsberättelsens drivkraft och minskar en lång avvikelse innan Candyland. Samtidigt lämnar den mindre utrymme för Broomhilda att finnas till utanför Djangos blick och mål. Denna avvägning kan diskuteras kritiskt utan att man tillskriver varje klipp en odokumenterad avsikt. Det räcker att jämföra följderna: vilken information som försvinner, vem som får det frigjorda utrymmet och vilken relation publiken får till rollfigurerna.

Avsnittet om Scotty Harmony ger en konkret jämförelsepunkt: det lägger till en mellanliggande ägare, ett vad och en längre skildring av hur Broomhilda tvångsvis förs från ägare till ägare. Dess intresse ligger i denna berättarfunktion och i frågorna om perspektiv som det väcker. Om man tydligt håller fast vid att det är skrivet material som saknas i premiärversionen går det att granska det med precision och undvika att utlova bilder vars inspelning inte kan beläggas av manuset.

Tillbaka till guiden till Django Unchained.

Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern