Beaumont Livingston: Chris Tucker i Ordells fälla

Beaumont Livingston, spelad av Chris Tucker i Jackie Brown, hamnar mellan två sorters fara. Hans gripande kan skicka honom tillbaka i fängelse, medan Ordell Robbies hjälp lämnar honom i händerna på någon som börjar se honom som ett hot. Att komma ut ur fängelset verkar lösa det omedelbara problemet. Vad Beaumont inte vet är den beräkning som ligger bakom tjänsten.

Tucker ger honom en stark närvaro genom rösten, protesterna och behovet av att övertyga. Beaumont tackar, frågar och argumenterar eftersom han fortfarande hoppas kunna påverka det som händer. Hans motvilja mot att kliva in i bagageutrymmet kan verka komisk under samtalet, men den uttrycker ett konkret obehag som scenen till slut gör ödesdigert.

Hans betydelse ligger också i den information han förmedlar till publiken. Mordet visar vad Ordell kan göra när han är rädd att en medhjälpare ska prata. Beslutet säger något om mördaren och gör Beaumonts förtroende för honom oroande. Rollfiguren förlorar möjligheten att berätta sin egen version.

I Jackie Brown, regisserad av Quentin Tarantino 1997, gestaltar Chris Tucker Beaumont i en mycket ojämlik relation. Rollfiguren behöver Ordells hjälp och känner honom tillräckligt väl för att protestera när han ber honom göra något obehagligt. Scenen spelar på den kombinationen: Beaumont känner sig berättigad att säga emot, trots att han vet betydligt mindre om syftet med mötet.

Chris Tucker gör oron till ett samtal

Gripandet framstår först som ett problem som andra pratar om. Ordell får samtalet och går till Max Cherry för att ordna borgen. Vapnen och belastningsregistret gör risken för att hamna i fängelse igen allvarlig. När Beaumont senare dyker upp hemma hos honom blandas tacksamheten med en rädsla som frigivningen inte har undanröjt.

Tucker uttrycker den blandningen genom snabba skiftningar i energi. Glädjen över att få träffa den som hjälpt honom övergår i oro för vad som fortfarande kan hända honom. Hans röst tar plats i samtalet och tvingar Ordell att svara. Beaumont försöker få lugnande besked från samma person som han är beroende av, så varje svar kan påverka om han är villig att följa med.

Klagomålet har dessutom en vardaglig sida. Beaumont är hemma och vill inte gå ut igen; när han ser bilen vägrar han det obekväma utrymme han blir ombedd att kliva in i. Det är små och begripliga önskemål som ger hans motstånd innehåll. Humorn uppstår när han försöker försvara dem mot någon som behandlar hans invändningar som obetydliga hinder.

Hans sätt att argumentera bygger på en förväntan om ömsesidighet. Han kan vara tacksam för tjänsten och samtidigt tycka att han har rätt att ställa villkor för nästa. Tucker håller fast vid den förväntningen även när den andre insisterar. Scenen behöver få ta tid: om Beaumont genast gick med på det skulle vi gå miste både om den komiska kraften i hans protest och om insikten att hans samtycke pressas fram.

Varför Ordell vill göra sig av med Beaumont

Ordell Robbie tolkar sin medhjälpares juridiska situation som en risk för sig själv. Han räknar med att Beaumont kommer att göra vad som krävs för att slippa ett långt fängelsestraff, och att det kan innebära att han berättar om verksamheten. Hans resonemang gör en framtida möjlighet till ett tillräckligt skäl för att döda honom. Säkerheten i hans agerande tillhör mördaren.

Poliserna hävdar att Beaumont har information om Jackie; filmen visar inte att han lämnar något vittnesmål.

Borgen ger Ordell ett övertag i samtalet. Han kan påminna om pengarna han lagt ut och framställa varje nej som otacksamhet. Beaumont erkänner sin skuld, men det betyder inte att han går med på vilka krav som helst. Diskussionen visar hur tjänsten inkräktar på hans självbestämmande: varje försök att hålla fast vid en personlig preferens möts av en påminnelse om hjälpen han har fått.

Ordell berättar att han behöver hjälp med en affärsuppgörelse. Beaumont diskuterar villkoren inom ramen för den förklaringen och kliver till slut in i bagageutrymmet. Publiken kan ana faran medan han fortfarande försöker lösa en mer begränsad fråga: hur länge obehaget kommer att pågå. Den skillnaden i kunskap förvandlar en till synes obetydlig förhandling till en fälla.

Komedin tar slut innan berättelsen glömmer honom

Under diskussionen håller Tuckers närvaro en stor del av tempot uppe. Varje invändning förlänger mötet och ger skådespelarna ännu ett tillfälle att spela mot varandra. När bagageluckan stängs har rollfiguren inte längre tillgång till det gemensamma utrymmet för ord och blickar. Handlingen fortsätter nu under kontroll av mannen som Beaumont just har anförtrott sin trygghet åt.

Färden slutar med att Ordell öppnar bagageluckan och skjuter honom. Avståndet som handlingen skildras på hindrar mordet från att framstå som en duell mellan jämlikar. Beaumont hade kunnat argumentera tidigare; nu får han ingen motsvarande möjlighet att svara. Våldet gör slutgiltigt upp med ett utbyte som dittills hade rymt avbrott, repliker och nya argument.

Den förändringen ger samtalet en ny innebörd i efterhand. Protesterna som gjorde scenen komisk var också försök att slippa kliva in på den plats där han skulle dö. Det kräver inte att man tillskriver honom en fullständig insikt om planen. Det räcker att se att han gjorde motstånd och att det övervanns. Resultatet ger en protest tyngd som Ordell hade avfärdat som obefogad irritation.

Beaumont gör det möjligt att mäta faran innan Jackie måste möta den på egen hand. Hotet har redan omsatts i handling. Publiken har sett hur länge ett vänligt samtal kan pågå innan Ordell bestämmer sig för att avsluta det med våld. Tucker bidrar till den effekten genom att låta den mördade mannen först ta plats i scenen med sina önskemål, frågor och sitt igenkännbara sätt att prata.

Beaumonts frånvaro får fortfarande konkreta följder. Ordell använder hans död när han pratar med Louis; borgen dyker upp igen i kontakterna med Max. På så sätt knyter hans förlopp samman samtal som var för sig kan verka handla om skilda saker: verksamheten, faran och villkorlig frihet i väntan på rättegång.

AFI Movie Club föreslog 2020 en diskussion om varför Beaumont kunde vara särskilt viktig för berättelsen. Frågan gör det möjligt att fokusera på något mer precist än hur många scener en skådespelare har: vad som förändras för de andra när rollfiguren försvinner.

Det förändrar också vem som får tala om honom. Efter hans död beskrivs Beaumont av människor som vill övertyga, pressa eller reda ut en situation. Publiken minns mannen som protesterade medan den lyssnar på de nya versionerna. Genom att uppmärksamma vem som nämner honom och varför kan man skilja mellan de fakta vi känner till och hur andra rollfigurer använder hans namn.

Visa alla artiklar i Jackie Brown: överlevnad, tillit och en sen möjlighet