Ordell och Louis i Jackie Brown: från förtroende till brytning

Ordell Robbie pratar med Louis Gara som om han genom samtalet skulle kunna återfå den kamrat han minns. Louis har precis kommit ut ur fängelset och svarar med betydligt mindre energi. I Jackie Brown bygger Samuel L. Jackson och Robert De Niro upp den här vänskapen genom två rytmer som inte längre passar ihop: den ene kommer med förklaringar, planer och order, medan den andre accepterar sin roll utan att visa den effektivitet som förväntas av honom.

Deras gemensamma förflutna skapar förtroende, men fördröjer också insikten om problemen. Ordell tolkar Louis svårigheter utifrån en äldre bild av honom. Louis drar nytta av deras bekantskap och ger sig åter in i en verksamhet där hans handlingsutrymme beror på någon annan.

Brytningen sker när arbetet tvingar dem att pröva det som samtalen hade låtit dem ta för givet. Pengarna, Melanies inblandning och Louis beslut gör vänskapen till en utvärdering av resultat. Jackson låter en personlig besvikelse finnas kvar i förebråelsen; De Niro behåller förvirringen hos någon som behöver förklara varför allt har gått fel.

Samtalet fördelar makten mellan de två

När Ordell och Louis möts framför tv:n i början av Jackie Brown etableras deras relation genom hur mycket tid var och en tar på sig när han pratar. I Quentin Tarantinos film från 1997 lägger Samuel L. Jackson ut texten och Robert De Niro lyssnar. De verkar vana vid varandra, men initiativet går nästan alltid åt samma håll.

Ordell Robbie gör förklaringen av sin verksamhet till en personlig uppvisning. Han vill att Louis ska förstå vad han har framför sig och också inse vem som styr situationen. Berättelsens entusiasm ger pengar, kunskap och möjligheter betydelse. Att prata om arbete blir ett sätt att visa upp sig för en gammal kamrat från en överlägsen position.

Louis Garas svar Louis Gara låter samtalet fortsätta utan tydligt motstånd. De Niro låter pauserna och de små gesterna skapa en annan rytm än Jacksons. Dialogen behöver dem båda: Ordells många ord blir mer påtagliga eftersom de möter en lyssnare som knappt tar upp det utrymme han lämnas.

Bekantskapen gör den här obalansen möjlig utan att den omedelbart blir en konflikt. Personerna delar erfarenheter från tiden före berättelsen och kan ta vissa saker för givna. För Ordell bekräftar den här bekvämligheten att han fortfarande vet vem han talar med. För Louis gör den det lättare att stanna kvar i mötet, trots att han bidrar med mindre energi och initiativ än hans vän verkar förvänta sig.

Förtroendet från förr blir ett uppdrag

Ordell värdesätter det Louis kunde göra tidigare. Det minnet fungerar som en rekommendation som för en tid ersätter en kontroll av hans nuvarande förmåga. Filmen låter oss se mannen som har kommit ut ur fängelset, medan den kompetenta kamrat Ordell minns bara finns i berättelserna och förväntningarna han lägger på honom.

På så sätt blandas vänskap med nytta. Att ta in Louis igen innebär att ge honom en chans, men också att ha någon att tilldela en roll i verksamheten. Tjänsten kommer med ett krav på prestation. Ordell behåller positionen där han avgör vad han behöver, och Louis får i uppgift att visa att han förtjänar det förtroende han fått.

Melanie Ralston för in ett samtal som inte följer den här ordningen. Hon pratar med Louis med den förtrolighet hon har med Ordell och ger en mindre inställsam bild av honom. Hennes ingripande öppnar för hån och illojalitet i hemmet. Den gamle vännen börjar umgås på egen hand med någon som känner till en annan sida av mannen som har välkomnat honom.

Melanies närvaro gör samarbetet praktiskt mer komplicerat. Ordell kan fördela uppgifter, men det garanterar inte att de utvalda kan samarbeta. Hans kontroll är beroende av beteenden som han inte ser. Skillnaden mellan att organisera ett arbete och att få andra att utföra det blir avgörande när Louis måste agera utanför hans uppsikt.

Louis har inte heller en helt passiv roll. Han går med på att delta och fattar egna beslut när han stöter på problem. För vänskapen är problemet att de besluten äventyrar resultatet som Ordell tror sig ha förutsett. Förtroendet slutar vara en bekväm känsla och börjar mätas i något som båda måste förklara: vad som hände under uppdraget.

När förebråelserna ersätter samförståndet

Efter bytet får Ordell en förklaring som innefattar förlorade pengar och Melanies död. Louis har förvandlat ett samordningsproblem till en mycket allvarligare situation. Slutet för Louis och Melanie på parkeringen leder därmed in i ett annat samtal: det han gjorde måste nu bedömas av den kamrat som han hoppades fortsätta få hjälp av.

Jackson gestaltar förebråelsen som något som också berör den äldre bilden av Louis. Besvikelsen blir starkare eftersom Ordell talar med någon han trodde sig känna. Han behöver förstå katastrofen, men varje svar ökar avståndet mellan förtroendet och det han nu ser framför sig. Vänskapens språk börjar bli ett sätt att anklaga.

De Niro behåller en svårighet att svara som fanns redan i de första samtalen. Nu sker den återhållsamheten under en annan press. Samma verbala obalans som gjorde det möjligt att lyssna på en affärsförklaring försätter Louis i en alltmer utsatt position. Ordell kräver resultat och förklaringar; Louis ger sin version av händelserna, men lyckas inte återta kontrollen åt honom.

Ordell dödar honom till slut. Beslutet visar var gränsen för deras band går: deras gemensamma historia får honom inte att skydda Louis när han betraktar honom som ett problem. Personlig besvikelse kan samexistera med en nyttoavvägning utan att mördarens ansvar mildras. Vänskapen hade gjort det lättare för Louis att återvända till verksamheten och uppslukas till slut av dess krav.

Brytningen gör det också möjligt att se Ordells misstag. Hans lätthet att prata och organisera har inte hjälpt honom att bedöma den person han litade på. Uppdragets misslyckande blottlägger en begränsning hos dem båda: Louis har agerat destruktivt, och Ordell har fortsatt fatta beslut utifrån en bild av sin vän som han inte längre kunde lita på.

Platserna där de pratar följer hur deras relation förändras. I det inledande vardagsrummet finns det plats för tv:n och Melanie. Uppmärksamheten kan fördelas, och en kommentar i förbifarten kan tona ner betydelsen av det Ordell berättar. Vänskapen är en del av en samvaro som fortfarande kan verka bekväm.

Bilen blir sedan den plats där deras samtal koncentreras. Det misslyckade uppdraget fyller samtalet, och varje svar får omedelbara konsekvenser för relationen. Den mer begränsade omgivningen gör den gamla bekantskapen svårare att upprätthålla: det finns inte längre någon större social situation där de kan låta oenigheten passera.

Förflyttningen mellan platserna gör det lättare att märka hur dialogens alternativ krymper. I början kan Louis nöja sig med att lyssna på ett projekt som någon annan presenterar med entusiasm. Till slut måste han svara för sina egna handlingar. Samma röster hamnar i ett annat slags samtal eftersom det som deras fortsatta samvaro beror på har förändrats.

Visa alla artiklar i Jackie Brown: överlevnad, tillit och en sen möjlighet