Jackie Brown och Max Cherry: så växer deras relation

Jackie Browns och Max Cherrys relation är romantisk och kulminerar i en avskedskyss. Under filmen bygger Pam Grier och Robert Forster upp en närhet som märks i hur uppmärksamma de är på varandra, i samtalen de låter pågå och i den tillit som krävs för att samarbeta. I slutet får de uttrycka sin attraktion, men att känslorna är ömsesidiga innebär inte att de väljer samma framtid. De reagerar olika på kärleken och möjligheten till ett liv tillsammans.

Deras närmande börjar under mindre gynnsamma omständigheter: Max hämtar Jackie när hon har lämnat fängelset, som en del av sitt arbete som borgensagent. Efter det mötet ger filmen dem utrymme att lära känna varandra utanför det rent yrkesmässiga. Ett glas, kaffe, skivor och frågor om ålder ger relationen innehåll. När avskedet kommer bottnar känslorna i allt de har upplevt tillsammans: de har båda träffat någon de kan prata med om vad de vill förändra och vad de har svårt att lämna bakom sig.

Attraktionen mellan Max och Jackie växer när de börjar välja att förlänga sin kontakt. Quentin Tarantinos film från 1997 gör det till avgörande handlingar i deras relation att följa med någon och lyssna på henne. Varje möte visar en ny sida och får dem att ompröva bilden de har skapat sig av den andra.

Från yrkesuppdrag till personlig omtanke

När de börjar prata har Max Cherry en yrkesmässig relation till Jackie som skulle kunna begränsas till att lösa uppdraget. Men uppmärksamheten riktas mot vad de båda vill berätta. Hans sällskap börjar få ett värde i sig. Förändringen är viktig eftersom Jackie kommer till honom i en utsatt situation och behöver kunna uttrycka sig även utanför de krav som Ordell och poliserna ställer.

Deras samtalsritualer över ett glas eller en cigarett låter dem gå från inledande artighet till personliga iakttagelser. Att tillbringa en stund tillsammans utan att kräva ett omedelbart resultat förändrar relationen. Samtalet kan dröja vid något vardagligt och låta intresset växa fram genom utbytet, utan att någon av dem ännu behöver bekänna sina romantiska känslor.

Jackie Brown behåller initiativet under de här mötena. Hon kan bestämma hur mycket hon vill berätta och se hur han reagerar. Max intresse ger samtalet en annan rytm än förhören: här ställs personliga frågor som inte syftar till att få fram en användbar bekännelse att sätta dit henne med. Den friheten ger attraktionen en konkret grund.

Lära känna varandra innan tilliten växer

Besöket hemma hos henne fördjupar deras kontakt. Musiken av The Delfonics som Jackie och Max lyssnar på tillsammans visar på en smak som tillhör hennes liv före den kriminella intrigen. När de delar den får Max nyfikenhet ett konkret fokus, och Jackie får vara den som bjuder in och visar något som är hennes eget. Att lära känna varandra handlar också om att uppmärksamma vad som gör den andras sällskap behagligt.

Samtalet om ålder rymmer en liten förhandling om ärlighet. I samtalet om Max hår delar han en personlig oro med Jackie. När de båda kan prata om sådant som känns obekvämt växer intimiteten. Attraktionen ger därmed också utrymme för en osäkerhet som de i början av närmandet kanske hellre hade velat dölja.

Senare berättar Jackie om sin rädsla för att behöva börja om. Max lyssnar på en oro som sträcker sig bortom faran från Ordell. Scenen låter dem jämföra sina yrkeserfarenheter och sina olika sätt att tänka på tiden de har framför sig. Samtalet om tidens gång förändrar också uppvaktningen: att lära känna varandra innebär att ta reda på vilka vanor de är beredda att förändra och vilka förluster de fruktar.

Samarbetet kring planen blir ett praktiskt prov. Jackie behöver att Max går med på att delta, och han måste själv bestämma hur engagerad han vill vara. Risken gör tilliten betydelsefull, men väcker också en obekväm fråga om hur de kan komma att utnyttja varandra. Deras närhet måste rymma den obalansen: hon föreslår en utväg och behöver få honom med sig; han kan fortfarande själv bestämma hur långt han vill följa henne.

Kyssen och besluten i slutet

Jackie berättar att hon ska resa till Spanien och bjuder med Max, som tackar nej. Förslaget gör något konkret av den möjlighet som relationen dittills bara antytt. Det är en sak att inse värdet av det de har delat, en annan att binda sig till ett annorlunda liv. Respekten mellan dem innebär också att acceptera att den enas önskan inte avgör den andras framtid.

Pam Grier berättade för Sean Fennessey hur hon tolkade avskedet i The GQ&A: Pam Grier, publicerad den 3 oktober 2011. Hon beskrev det som en romantisk gest från Jackie till en man som hade tagit hand om henne och som kände sig skrämd. Hon mindes också att Tarantino efter repetitionerna lät dem hitta fram till beröringen och känslan i ögonblicket på egen hand.

Kyssen bekräftar attraktionen. Max återvänder till telefonen på sitt kontor. Att han återgår till vardagen kan tolkas som ett tecken på hur svårt det är för honom att lämna den, även om filmen inte reducerar hans beslut till en enda förklaring. Intimiteten de just har delat finns kvar sida vid sida med separationen.

Avskedet fortsätter med Jackie bakom ratten och Across 110th Street. Efter kyssen befinner sig de båda på var sitt håll. Jackies förändrade liv och den romantiska möjlighet hon lämnar bakom sig utgör delar av samma slut, utan att filmen visar hur livet blir för någon av dem.

I samtalet på Harvard Film Archive den 8 oktober 2016 berättade Grier att hon förberedde sina scener genom att ta hänsyn till medspelarnas rytm. När hon talade om Forster härmade hon ett eftertänksamt sätt att svara, mycket olikt Keatons snabba repliker. Den skillnaden hjälper oss att förstå hur en kort replik kan hålla kvar intresset utan att bli en kärleksförklaring.

När Max och Jackie träffas har det ett värde att stanna upp och lyssna, eftersom intrigen tvingar andra rollfigurer att kräva omedelbara svar. Med honom får en tvekan ta plats; med Ordell kan samma dröjsmål öka faran. Åskådaren lär sig att uppfatta de här förändringarna i trycket. Närheten rymmer stunder då ingen av dem behöver hävda sig, och det gör varandras sällskap lockande redan innan de talar om en gemensam framtid. Det bidrar också till att avskedet gör ont: någon har blivit en god samtalspartner och kan ändå förbli utanför det liv den andra planerar.

Visa alla artiklar i Jackie Brown: överlevnad, tillit och en sen möjlighet