Holdaway är polisen som förbereder Freddy Newandyke på att upprätthålla en kriminell identitet i Reservoir Dogs. Randy Brooks spelar denna mentor, vars relation till Mr. Orange kretsar kring lärande. Han ger honom material att arbeta med och lyssnar på hur han presenterar det. Hans auktoritet märks i dessa konkreta uppgifter.
Det intressanta med karaktären är det förarbete som gör det möjligt för en annan man att ta plats i scenen. Han måste lära Freddy att framstå som övertygande genom övningar som han kan träna på. Hans närvaro ger förberedelserna en motpart: polisen har någon att pröva det han lär sig på och att dela målet med gestaltningen med.
De två har olika positioner, vilket är användbart under repetitionen. Holdaway känner till historiens ursprung och kan koncentrera sig på hur den berättas. Hans elev måste tala inför personer som inte känner till förberedelserna. Mentorn arbetar just med övergången från en gemensam övning till ett framträdande som måste hålla på egen hand.
Texten som förbereder Freddy
Holdaway ger Freddy en text på fyra sidor och jämför infiltratörens arbete med Marlon Brandos arbete. Den konkreta skådespelarreferensen tydliggör kravet: polisen måste ge liv åt någon som bara existerar som täckmantel. Det skrivna materialet ger dem en gemensam utgångspunkt; elevens uppgift blir att förvandla det till ett övertygande framträdande.
I rollistan i Reservoir Dogs står Randy Brooks för den andra sidan av relationen. Hans karaktär känner till illusionen och deltar i att bygga upp den. Medan eleven försöker ge historien liv behåller mentorn en position där han kan granska den. Samspelet bygger på att både den enes ansträngning och den andres förmåga att vägleda honom märks samtidigt.
Repetitionen inför Holdaway
Bilge Ebiri lyfte i The Village Voice, den 16 maj 2017, fram övergången från att Freddy studerar sina sidor till att han spelar upp dem inför Holdaway, intill en vägg täckt av graffiti. Förändringen introducerar en konkret lyssnare. Berättelsen lämnar det ensamma arbetet och blir en kommunikationssituation.
I sin essä för The New Yorker den 8 oktober 2017 tolkade Tom Shone Holdaways undervisning som ett uttryck för Tarantinos estetik. Han lyfte fram kravet på att göra detaljerna till sina egna och återge det som hänt ur ett personligt perspektiv.
Den instruktionen tvingar fram en koppling mellan information och karaktär. En uppgift kan beskriva en plats; valet av den kan också avslöja vad talaren bryr sig om. Mentorn efterfrågar en erfarenhet som berättas av någon man kan känna igen, med egna utgångspunkter för vad han minns och beskriver.
Holdaway har en särskilt krävande roll som den första lyssnaren: han känner redan till bedrägeriet. Han kan bedöma berättelsens effektivitet utan att förväxla den med sanningen. Det är detta avstånd som ger repetitionen mening. Övningen kan avbrytas och det berättade bearbetas på nytt, eftersom de båda har samma syfte; inför brottslingarna skulle det avslöja samarbetet och äventyra täckmanteln.
Virginia Rodríguez Herrero tog upp relationen mellan Holdaway och Freddy i sin studie från 2012 om publiken och fiktionens överenskommelse, publicerad i OBETS. Revista de Ciencias Sociales. Författaren placerar exemplet i en diskussion om trovärdighet: en film måste skapa en verklighet som åskådaren kan acceptera medan filmen visas.
Fallet gör det möjligt att skilja mellan två former av acceptans. Brottslingarna måste ta emot Freddys historia som en episod ur hans förflutna. Filmens publik kan däremot intressera sig för gestaltningen och samtidigt veta att den är förberedd. Engagemanget beror på att man accepterar hur scenen fungerar, samtidigt som man känner till bedrägeriet.
Holdaway synliggör arbetet som krävs för att skapa den effekten. Att se hur en historia konstrueras kan öka intresset för den som berättar: vi vet vad han försöker uppnå och kan bedöma om hans ord når fram till målet. Fiktionen behåller sin kraft även när den visar en del av förberedelserna.
Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder
