Bilflykten och skottet som träffar Mr. Orange

Skottlossningen under flykten i Reservoir Dogs förklarar hur Mr. Orange blir allvarligt skadad i bilen som Mr. White kör. Sekvensen skildrar en flykt som går över styr, behovet av att få tag på ett annat fordon och mötet med en beväpnad kvinnlig bilförare. Hon skjuter Orange när de försöker ta bilen från henne; han svarar med sitt eget vapen. Flyktförsöket fortsätter, men det omedelbara målet har förändrats: den skadade behöver hjälp.

Filmen visar resultatet långt innan den visar orsaken. I början ser vi White köra medan han försöker lugna sin följeslagare. När berättelsen senare återvänder till skottlossningen känner vi redan till den utdragna utsatthet som den leder till. Episoden är intressant både för det som händer och för den information som klippningen har hållit tillbaka.

Scenen förändrar också relationen mellan de två männen. Samordningen under flykten övergår i ett fysiskt och känslomässigt beroende. White kan fortfarande röra sig och fatta beslut; Orange kan knappt medverka till att ta sig ur faran. Denna obalans gör att skottets följder sträcker sig längre än själva träffögonblicket.

En flykt som blir en ny nödsituation

Flykten från rånet blir inte en kontrollerad färd till ett gömställe. Mr. Brown kör skadad, polisens hot kvarstår och hans kumpaner måste hantera problem som avlöser varandra. Stadsmiljön är inte längre en planerad färdväg utan blir en rad hinder. Sekvensen behöver inte återskapa rånet för att slå fast att planen har kommit ur balans.

Mr. White skjuter mot en polisbil under flykten. Därefter verkar det vara en omedelbar lösning att skaffa ett annat fordon, men då dras en person in som inte ingår i den kriminella överenskommelsen. Orange blir skjuten av kvinnan vars bil de försöker ta och svarar med att skjuta. Tim Dirks återger händelseförloppet i sin beskrivning av filmen för Filmsite. Angreppet som skadar honom avslöjar inte hans identitet inom gänget.

Bilbytet innebär en tydlig maktförskjutning. De som kommer dit beväpnade och försöker tvinga till sig ett fordon möts av en motreaktion som förändrar situationen på några sekunder. Kvinnan får bara en kort stund i berättelsen, men hennes ingripande förändrar fortsättningen på flykten. Händelsen får konsekvenser som flyktingarna inte kan göra ogjorda genom att bara lämna gatan där det hände.

Skottet begränsar omedelbart Oranges självständighet. Möjligheten att springa, hjälpa till eller diskutera färdvägen blir oviktig jämfört med smärtan och behovet av att någon annan transporterar honom. Förändringen gör bilen till något mer än ett flyktfordon: den blir en plats där beroendet blir synligt. Bilens hastighet löser inte den akuta situationen för kroppen därinne.

Resultatet visas före förklaringen

Efter förtexterna placerar filmen åskådaren mitt i färden, med en blodig Orange och White bakom ratten. I sin recension för KPBS, publicerad den 16 oktober 1992, beskriver Beth Accomando inledningen med den skadade mannen i baksätet och Whites försök att lugna honom. Den första informationen vi får är en pågående kris. Vi har ännu inte fått se händelsen som skulle hjälpa oss att förstå dess orsaker.

Bilden och dialogen väcker konkreta frågor: vad har hänt honom, varför fortsätter de köra och kan hans följeslagare hjälpa honom? Klippningen låter frågorna prägla en del av filmen utan att avbryta scenen för att besvara dem. Oranges röst förmedlar omedelbar rädsla; White svarar med självsäkerhet i orden. Skillnaden mellan vad han kan lova och vad han faktiskt kan kontrollera håller samtalet vid liv.

När vi till slut får se flykten som leder fram till skottet förändrar den nya informationen minnet av bilfärden. Det är inte längre bara bilden av två brottslingar som flyr efter en stöt. Episoden innehåller ett förhastat beslut, ett möte som inte ingick i planen och våld som drabbar båda sidor av bilen. Scenen som kommer senare i visningsordningen förklarar en situation som publiken har iakttagit en längre tid.

Att episoden placeras där den gör hindrar också att skadan bara blir en överraskning. Under den första bilfärden känner vi inte till dess ursprung, men förstår dess dramatiska allvar; under återblicken känner vi till resultatet och ser hur det uppstår. Klippningen förändrar därmed den fråga som styr vår uppmärksamhet. Först undrar vi om Orange kommer att klara sig; senare hur en planerad operation ledde till att han blev så beroende av White.

Filmens eftertexter anger Sally Menke som klippare. Den skildrade strukturen är en del av den färdiga filmen och kan analyseras utan att hitta på en förklaring kring inspelningen för varje klipp. Den tydligaste effekten är att samma händelse förmedlas genom två olika upplevelser: att genomleva följderna tillsammans med rollfigurerna och senare pussla ihop händelsekedjan som orsakade dem. Man behöver inte återge resten av kronologin för att se skillnaden.

White bakom ratten, Orange i någon annans händer

Harvey Keitels rolltolkning förenar körningen med uppmärksamheten på hans följeslagare. Han måste fortsätta köra, samtidigt som dialogen ställer honom inför en person som behöver känslomässigt stöd. Hans ord försöker skapa lugn i en situation som han inte kan lösa bakom ratten. Samtidigheten gör bilen till platsen för två skilda handlingar: att fly från en plats och att stötta någon som är rädd för att dö.

Tim Roth gestaltar den motsatta sidan av den aktiviteten. Orange förlorar den trygghet som gjorde det möjligt för honom att föra ett samtal före rånet och talar nu ur en utsatthet som står i förgrunden. Mr. Oranges dubbla identitet tillför ännu en spänning till beroendet: mannen som hjälper honom känner honom under den identitet han har antagit när han infiltrerat gänget. Det förändrar inte det faktum att smärtan han visar är verklig.

Sekvensen låter oss se skyddet som ett band som formas under press, utan att göra det till någon garanti för att de känner varandra väl. White reagerar på det han ser framför sig: en skadad och skräckslagen följeslagare. Orange behöver att White fortsätter hjälpa honom. Den praktiska tilliten växer fram ur detta utbyte och kan utvecklas snabbare än den information de har om varandra.

Gömstället förändrar problemets form, men undanröjer inte det som hände under färden. Att komma bort från gatan ger dem en samlingsplats; skadan fortsätter att begränsa tiden de har och besluten de måste fatta där. Flyktens avslut blir därför ofullständigt: de kan lämna platsen där skottet föll utan att återgå till situationen som rådde innan. Bilen kan transportera Orange, men inte ge honom tillbaka den självständighet han just har förlorat.

De uttryck Orange använder när han talar om sin död under färden speglar rollfigurens rädsla. De betyder inte att han dog i samma stund som han blev skjuten. Att han fortsätter tala och agera senare i filmen gör det omöjligt att förväxla reaktionen med ett konstaterande i berättelsen. Scenen visar en allvarlig bukskada, men pekar inte ut vilka organ som är skadade och ger inget underlag för en medicinsk prognos utifrån mängden synligt blod.

Det är också värt att skilja på vem som orsakar de olika farorna. Polisjakten är en del av flykten, medan skottet som skadar Orange avlossas när de försöker ta ett fordon. Händelserna hänger ihop, men har olika upphovspersoner. Den skillnaden förklarar varför en återberättelse som bara kallar episoden en skottlossning med polisen missar mötet som förändrar den. Klippningen kan komprimera flera risker till en snabb sekvens utan att göra dem till en enda skottväxling eller tillskriva dem samma orsak.

Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder