Roadshowvisningen kombinerade en storformatskopia på fotokemisk film med digital ljudåtergivning. Kombinationen hjälper oss att förstå upplevelsen utan att blanda ihop bildens bärare med systemet som överför ljudet.
En 70 mm-kopia innehåller inte nödvändigtvis analogt ljud
The Hateful Eight visades i sin roadshowversion med 70 mm-kopior och ljudåtergivning via DTS/Datasat. Projektdokumentation som publicerats av in70mm, baserad på samtal med Chapin Cutler, beskriver tidskoden som tryckts på kopian. Den gör det möjligt att synkronisera den fotokemiska bilden med ljud som återges av ett separat system.
Det är därför fel att kalla allt ljud analogt bara för att filmen projiceras på celluloid. Bild och ljud kan använda olika tekniker under samma visning. Filmens fysiska storlek påverkar bildens egenskaper och hur den hanteras, men den visar inte automatiskt hur varje ljudkanal lagras eller återges.
Den här skillnaden är relevant när man talar om Tarantinos försvar av celluloidfilm framför digital film. Att föredra en fotokemisk bild innebär inte att varje steg i produktion och visning måste avvisa digitala verktyg. En film kan kombinera metoder efter varje avdelnings behov. Resultatet bör beskrivas utifrån den konkreta konfigurationen.
Ett Ultra Panavision 70-format ger ett mycket brett bildförhållande som kan visa flera rollfigurer samtidigt. Ljudet måste samverka med den fördelningen utan att automatiskt följa varje position på skärmen. Mixningen ordnar dialog, musik och effekter så att ljudet förblir tydligt i en bild med flera möjliga blickfång.
Det omslutande ljudet vidgar det som kameran visar
Stormen i The Hateful Eight får oss att känna att det händer saker runt skyddsrummet. Ljudbilden kan sträcka sig bortom den visuella ramen och få publiken att uppleva ett yttre tryck. Den omslutande ljudbilden bidrar till känslan av instängdhet: stugan är handlingens centrum, men världen runt den fortsätter att vara närvarande.
Det är olämpligt att hävda att ett visst knarr placerats i en bestämd bakre högtalare utan tillgång till en analys av mixningen eller dokumentation från teamet. En känsla av rymd kan uppstå genom flera faktorer, bland annat efterklang, nivåförhållanden och fördelningen mellan kanaler. En allmän lyssning gör det möjligt att beskriva en rumslig effekt, men inte att med säkerhet återskapa alla beslut om ljudrouting.
Dialogen måste förbli begriplig i den här ljudmiljön. Filmen innehåller långa samtal och skiftande fokus mellan personer som delar ett rum. En effektiv surroundmix innebär inte att alla röster flyttas mellan alla högtalare. Den ska göra det möjligt att följa skådespeleriet samtidigt som andra ljud bidrar till känslan av rummets storlek.
Morricones musik tillför en annan skala. Den kan fylla lyssningsrummet utan att vara knuten till ett föremål i stugan. Vinden och stegen hör däremot till den berättade världens förhållanden. När de här lagren samexisterar kan en scen vidgas känslomässigt utan att kropparnas och handlingarnas plats går förlorad.
Tidskoden fungerar som synkroniseringsreferens, inte som ett ljudspår som i sig innehåller all musik, alla röster och alla effekter. Den skillnaden förklarar varför kopian och uppspelningssystemet måste fungera tillsammans.
Upplevelsen beror också på visningen och biografen
Roadshowvisningen hade ett särskilt upplägg med ouvertyr och paus. Sådana inslag påverkar publikens uppmärksamhet och hur den åter kliver in i berättelsen. Ljudkontinuitet handlar inte bara om ett ljudspår som spelas i tre timmar: den omfattar också pauser och förberedande ögonblick som utformats som delar av presentationen.
Den tekniska dokumentationen anger att pausen kunde läggas in med svart film och tidskod. Det visar hur en visningsform med rötter i äldre traditioner kunde organiseras med hjälp av modern synkronisering. Den historiska upplevelse som återskapas och den tekniska metod som används behöver inte sammanfalla exakt.
Kalibrering och förhållandena i en biosalong påverkar vad publiken hör. Volym, balans och akustik kan förändra dialogens tydlighet eller känslan av att vara omsluten av ljudet. Kopians format garanterar inte i sig att alla visningar är identiska. Presentationens kvalitet beror på utrustningen och yrkesskickligt arbete.
Hemmaversioner bör inte heller automatiskt användas som bevis för varje egenskap hos roadshowvisningen. De kan dela vissa delar av ljudmixen och erbjuda konfigurationer som är anpassade till deras format. För en noggrann jämförelse måste man identifiera utgåvan och uppspelningssystemet i stället för att enbart tillskriva de upplevda skillnaderna 70 mm.
Ljudets betydelse i den här presentationen ligger i hur det samverkar med en mycket specifik visuell upplevelse och tidsstruktur. Den breda bilden gör det möjligt att se relationer; ljudet placerar rösterna och låter omvärlden finnas kvar runt omkring. Kombinationen av celluloid och digital ljudåtergivning är ingen motsägelse som behöver döljas, utan en beskrivning av metoden som användes för att skapa det här sättet att lyssna på filmen.
Tillbaka till Tarantinos musik och filmmusik.
Visa alla artiklar i Musik och ljud hos Tarantino: så förändras en scen
