Texas i Death Proof: bluesrock, soul och en alltför bred etikett

Baren i Austin har en stark musikalisk identitet, men dess musikurval hör inte helt hemma inom southern rock.

En plats i södern gör inte all musik där till southern rock

Första delen av Death Proof utspelar sig i Austin och använder musik som kan föra tankarna till hetta, landsvägar och barer. Men southern rock är en mer specifik musikgenre än den sortens stämning. Det räcker inte att en låt spelas i Texas, har gitarrer eller ackompanjerar en bilförare för att den automatiskt ska räknas till genren. Filmen blandar olika ursprung och stilar.

Ett användbart exempel är Staggolee i versionen med Pacific Gas & Electric. Arrangemanget närmar sig bluesrock och ett elektriskt bands driv, men gruppen ska inte göras till företrädare för en texansk scen bara för att Tarantino låter inspelningen höras i Austin. En scens geografiska hemvist och artistens historia är två skilda uppgifter.

Låten bidrar till stämningen när Stuntman Mike betraktar gästerna och till synes smälter in bland dem. Drivet fungerar inte som ett tydligt alarm. Det kan bevara känslan av vardaglighet i lokalen medan tittaren börjar ana ett oroande beteende. Det är en mer träffande beskrivning än att kalla låten tung musik som ska signalera en mördare.

Soul förändrar samtalets temperatur

Joe Tex hörs med The Love You Save (May Be Your Own). Hans röst och sätt att frasera hör hemma i ett annat samspel mellan rytm och berättande. Låten bidrar med en uttrycksfull närvaro som kan samspela med blickar och samtal utan att bli ett förföljelseriff. Att klassificera den som southern rock skulle sudda ut just det som särskiljer den i musikurvalet.

Baren fungerar som en plats där rollfigurerna kan lyssna på låtarna. Musiken får därmed en social dimension: den ackompanjerar dansen, fyller pauserna och gör det möjligt att stanna på en plats utan att varje minut måste driva handlingen framåt. Tiden som ägnas åt samvaron etablerar en vardaglighet som det senare våldet kommer att bryta.

Variationen är betydelsefull. Ett enhetligt musikurval skulle kunna göra lokalen till en symbol för en enda genre; blandningen av soul, rock och andra uttryck gör den till en plats med delad musiksmak och nya upptäckter. Tarantino använder specifika låtar snarare än en allmän musikalisk beskrivning av Texas. Platsens personlighet växer fram ur dessa enskilda val.

Lyssna på stämningen utan att hitta på en musikhistorisk härstamning

Ordet sydstatspräglad kan användas beskrivande för att tala om en stämning, men det är bra att klargöra när man syftar på en genre. Blues, soul och rock har historiska samband, men de är inte utbytbara. I Death Proof gör det skillnad att känna igen dessa nyanser: då blir det lättare att förklara varför en låt lockar till rörelse medan en annan bär upp ett samtal eller en blick.

Barscenen ska inte heller blandas ihop med de senare biljakter som följer. Där delar musiken utrymme med det sociala umgänget; på landsvägen kan klippningen tona ned den för att lyfta fram motorer och slag, eller lägga in actionmusik från andra filmer. En enda etikett på hela filmen skulle göra det omöjligt att höra hur musikens funktion förändras.

Svaret på kopplingen mellan Tarantino och southern rock är alltså konkret: här finns en föreställningsvärld av landsvägar och sydstatsbarer, men de verifierbara exemplen från den här scenen kräver mer precisa benämningar. Staggolee och Joe Tex visar hur Texasstämningen kan skapas med bluesrock och soul. Den dramatiska miljön håller ihop platsen, men gör inte musiken som hör hemma där likadan.

Tillbaka till Tarantinos guide till musik och filmmusik.

Visa alla artiklar i Musik och ljud hos Tarantino: så förändras en scen