Vapen som könsmarkörer hos Tarantino

Ett vapen kan signalera en genre, uttrycka en maktrelation eller rymma ett löfte. Tarantino utnyttjar sådana associationer utan att låta varje föremål ensamt avgöra bärarens personlighet.

Föremålet bär med sig en filmhistorisk tradition

Ett svärd, en modern pistol och en revolver från en western väcker olika förväntningar redan innan de används. Åskådaren förknippar dem med stridstraditioner, rollfigurer och olika sätt att gestalta fara. Tarantino kan förstärka den kopplingen eller placera föremålet i en oväntad miljö, som när ett svärd dyker upp i en kriminalhistoria som utspelar sig i Los Angeles.

Att identifiera en specifik modell är en annan fråga. En rekvisitakatalog kan dokumentera ett föremål som använts i en produktion, medan den färdiga bilden kanske bara gör det möjligt att känna igen en allmän form. Man bör inte förvandla en visuell likhet till en säker identifiering eller tillskriva alla rekvisitaföremål samma materiella egenskaper.

Propstore har till exempel dokumenterat ett effektföremål kopplat till Vincent Vegas pistol och en revolver som tillhör Honey Bunny i Pulp Fiction. Sådana dokument visar att en filminspelning kan använda rekvisita med särskilda funktioner. Den kommersiella eller tekniska benämningen ersätter inte en analys av föremålets roll i scenen.

Det är den rollen ikonografin undersöker. Den frågar vad föremålet utlovar, hur det introduceras och vilken relation det skapar till andra delar av bildrutan. Ett vapen kan ligga orörligt och ändå styra ett samtal, eftersom dess närvaro påverkar vad var och en tror sig kunna säga eller göra. Faran finns också där innan någon synlig handling äger rum.

Hanzos svärd har en egen historia

Kill Bill ägnar tid åt tillverkningen av Beatrix svärd och åt Hattori Hanzos beslut att skapa ett vapen på nytt. Förberedelserna gör föremålet till mer än ett utbytbart verktyg. Dess värde kommer från arbetet och ansvaret som förknippas med den som överlämnar det, liksom från den enastående förmåga som fiktionen tillskriver det.

Relationen mellan skaparen och mottagaren innebär ett löfte. Beatrix får ett föremål som är knutet till en bedömning av hennes uppdrag och av Bill. När hon tar med det till andra platser bär hon med sig dess historia. Åskådaren kan känna igen det som ett tecken på en allians och en skuld, utan att behöva känna till tekniska detaljer om metallurgi eller strid.

Svärdet bidrar också till huvudpersonens visuella identitet. Dess längd, skida och sätt att ta plats i bildrutan gör att det sticker ut i moderna miljöer. Kontrasten mot fordon och flygplatser synliggör blandningen av genrer. Föremålet hör inte hemma i en enda historisk rekonstruktion, utan i en värld där olika filmtraditioner samexisterar.

I Pulp Fiction får Butchs val av svärd en annan effekt. Rollfiguren har inte någon motsvarande mytologi kring sin träning som Beatrix. Beslutet fattas i en pressad situation och förändrar tonen i hans återkomst. Samma sorts föremål kan väcka genreminnen utan att fylla samma berättarfunktion.

Pistoler och westernvapen: auktoritet, misstag och sårbarhet

Jules och Vincents pistoler är en del av en professionell framtoning som byggs upp av kostymer, samordnade rörelser och ett yrkesmässigt språk. Utseendet kan antyda kontroll, men filmen visar att ett vapen inte garanterar vare sig omdöme eller kontroll över situationen. Misstag och vardagliga omständigheter påverkar fortfarande dem som verkar beredda att utöva våld.

Honey Bunnys och Pumpkins rån förvandlar restaurangen till en hotfull plats med hjälp av föremålen. Paret försöker omfördela makten, men känner inte till de andra gästernas närvaro och beslut. Vapnet synliggör deras avsikt, men ger dem inte tillräcklig information för att kontrollera allt som kommer att hända.

I Django Unchained ingår vapnen i en läroprocess och en westernfantasi om att bli huvudperson. Djangos skicklighet förändrar hans ställning gentemot människor som tidigare behandlat honom som egendom. Den förändringen får sin betydelse genom rollfigurens historia och det system han ställs mot, inte för att en viss revolvermodell i sig rymmer en frigörande etik.

The Hateful Eight använder överlämnandet och undanröjandet av vapen, liksom misstänksamheten kring dem, som en del av den påtvingade samvaron. Rollfigurerna försöker minska riskerna utan att kunna undanröja osäkerheten kring varandras identiteter. Ett synligt föremål kan kontrolleras, medan avsikterna förblir dolda. Scenen skiljer mellan den materiella hanteringen av ett hot och den verkliga kunskapen om den som står för det.

Dolda eller oväntade vapen kan plötsligt kasta om styrkeförhållandena, men en filmanalys behöver inte beskriva tillverknings- eller användningsmekanismer. Det räcker att se hur berättelsen bygger upp en förväntan och hur föremålets framträdande förändrar den. Överraskningen har betydelse eftersom den påverkar en redan etablerad relation mellan rollfigurerna.

Tarantinos ikonografi förenar därmed genreminnen med konkreta konsekvenser. Svärdet kan stå för ett löfte, pistolen för en yrkesmässig auktoritet som sviker och westernvapnet för en ny förmåga eller en misstanke. Inget av dem avgör helt och hållet vem som bär det. Föremålet får sin betydelse när filmen visar vad en person väljer att göra med den makt som hen tror sig få genom det.

Fortsätt till Tarantinos filmgenrer och hyllningar till filmen.

Visa alla artiklar i Våld och hyllningar hos Tarantino: så omformar han genrer