Tarantino har försvarat uppföljare som förändrar tonen, vidgar en saga eller hittar ett övertygande avsked. Hans kommentarer om Indiana Jones och de fördömdas tempel, Mad Max: Fury Road och Toy Story 3 kommer från olika samtal och utgör ingen samlad ranking av uppföljare.
Indiana Jones och de fördömdas tempel och friheten att välja en ny riktning
I sitt samtal med ReelBlend i augusti 2022 lyfte Tarantino fram Indiana Jones och de fördömdas tempel bland sina Spielberg-favoriter, medan Hajen fick en egen kategori. MovieMaker har återgett det omdömet i sin genomgång av hans åsikter om filmserien. Hyllningen ska inte förväxlas med hans jämförelse, också från det samtalet, mellan Indiana Jones och det sista korståget och Indiana Jones och Kristallskallens rike.
Indiana Jones och de fördömdas tempel hade premiär 1984 som den andra Indiana Jones-filmen, även om händelserna utspelar sig före dem i Jakten på den försvunna skatten. Den är en industriell uppföljare till serien och en prequel i den interna kronologin. Att hålla isär de två perspektiven gör att en diskussion om uppföljare inte börjar med en sammanblandning av datumen.
Filmen har en egen berättelse, med andra följeslagare och en ton som växlar mellan humor, äventyr och skräck. Den bygger inte på att exakt samma band som i den första filmen upprepas. Huvudpersonen är fortfarande igenkännbar, men omständigheterna förändrar vilken sorts obehag och fara han måste ta sig igenom.
Som kritisk tolkning visar det här valet en av möjligheterna med en uppföljare: att behålla en central gestalt och låta den hamna i en annan sorts upplevelse. Publiken får något bekant utan att varje scen måste fylla samma funktion som en tidigare scen i serien.
Resultatet kan också dela publiken. En högre grad av grotesk intensitet eller en annorlunda komisk dynamik tilltalar inte alla på samma sätt. Tarantinos preferens dokumenterar en enskild reaktion; den gör inte filmen till ett obligatoriskt val och undanröjer inte diskussionerna om hur andra platser och kulturer skildras.
Mad Max: Fury Road och förnyelsen av en filmserie
I december 2015 frågade Première Tarantino direkt vilken film han tyckte var årets bästa, i samband med Paris-premiären av The Hateful Eight. Han valde Mad Max: Fury Road. I artikeln från den 15 december återges även hans inledande tvekan inför att Mel Gibson inte var med och hans entusiasm efter att ha sett filmen. Det är ett tydligt exempel på hur förväntningar kan förändras.
Fury Road tillhör en äldre filmserie, men man behöver inte gå igenom alla dess delar i detalj för att förstå konflikten. Världen presenteras genom människor, fordon, resurser och maktförhållanden. Åskådaren får veta det som behövs medan handlingen fortskrider och kan förstå målet utan en lång förklaring av bakgrunden.
Furiosas närvaro förändrar också vilken plats seriens namngivande karaktär får. Max deltar i en flykt som han inte har satt i gång och måste hitta ett sätt att samarbeta. Filmen behåller välbekanta inslag från sin värld samtidigt som den fördelar initiativet och den känslomässiga tyngden på ett nytt sätt.
Den här förmågan till förnyelse hjälper till att sätta Tarantinos hyllning i sitt sammanhang. Kontinuiteten är inte helt beroende av skådespelaren eller av att upprepa en redan avslutad berättelse. Porträttet av George Miller och Mad Max-sagan utvecklar kopplingen mellan den beundran och den australiske regissörens beslut.
Man bör inte automatiskt överföra kommentaren från 2015 till Mad Max 2 eller påstå att Tarantino har rangordnat alla filmerna på samma sätt. Varje film måste tillskrivas sitt eget omdöme. Här finns ett direkt och daterat uttalande om Fury Road, vilket räcker för att motivera dess plats.
Toy Story 3: att fortsätta för att kunna avsluta
I sitt samtal med Bill Maher 2024, som Entertainment Weekly publicerade, försvarade Tarantino de tre första Toy Story-filmerna som en helhet med ett tillfredsställande avslut. Därför förklarade han att han inte var intresserad av att se Toy Story 4. Hans ståndpunkt handlade om att bevara upplevelsen av en trilogi, inte om en negativ recension av den fjärde filmen.
Toy Story 3 använder karaktärernas kontinuitet för att synliggöra tidens gång. Leksakerna har fortfarande en relation till Andy, men förutsättningarna för den relationen har förändrats. Filmen kan inte lösa sin konflikt genom att helt enkelt återställa allt till läget i det första äventyret: att växa upp är en del av problemet.
En tredje film har därmed en annan uppgift än en andra. Den kan samla tyngden i en redan välbekant relation och avgöra vad som förtjänar att fortsätta på ett annat sätt. Avskedet blir starkt eftersom publiken känner igen det som lämnas bakom, även om den omedelbara berättelsen också fungerar på egen hand.
De tre exemplen visar olika möjligheter att förlänga en filmserie. Indiana Jones och de fördömdas tempel tar en ny riktning, Fury Road omformar en actionvärld och Toy Story 3 använder igenkänning för att ge form åt en förlust. Tarantinos omdöme kan inte förklaras som ett allmänt godkännande eller avvisande av alla uppföljare.
Det kriterium som går att utläsa ur den här jämförelsen är kritiskt, inte en bokstavlig regel som han har slagit fast: en uppföljare behöver erbjuda en konkret upplevelse som motiverar en återkomst. Det kan den göra genom överraskning, förnyelse eller avslut. Att upprepa ett välkänt namn öppnar dörren för åskådaren; det som händer sedan avgör om återkomsten känns meningsfull.
Se urvalet av filmer som Tarantino rekommenderar.
Visa alla artiklar i Filmer som Tarantino rekommenderar: källor och urval
