Battle Royale är det tydligaste exemplet när frågan gäller vilken film av någon annan Tarantino hade velat göra. Uttalandet hör ihop med hans omdöme om Kinji Fukasakus verk och bör skiljas från de projekt som han faktiskt kunde ha medverkat i.
Uttalandet i Sky Movies 2009
När Tarantino presenterade sina favoritfilmer från perioden 1992–2009 för Sky Movies pekade han ut Battle Royale som det verk han hade önskat göra bland filmerna som hade haft premiär sedan han inledde sin regissörskarriär. Uttalandet återgavs senare av medier som Flicks. Hans skriftliga lista från augusti samma år, publicerad av L.A. Weekly, gav också filmen förstaplatsen.
Sammanhanget för uttalandet spelar roll. Tarantino sa inte att han hade utvecklat filmatiseringen, fått ett erbjudande eller konkurrerat med Fukasaku om att regissera den. Han uttryckte beundran för en färdig film. Att förväxla denna tillbakablickande önskan med ett verkligt projekt skulle skapa en produktionshistoria som aldrig har funnits.
Battle Royale, som hade premiär i Japan 2000, utgår från en situation där elever tvingas kämpa för sin överlevnad. Premissen går snabbt att sammanfatta, men följderna skildras genom personliga relationer: vänskap, rädsla, rivalitet och beslut som påverkar möjligheten att lita på någon.
Vad det innebär att önska att man hade gjort en film
För en filmskapare kan beundran för ett verk innebära att man känner igen en kombination av inslag som man själv hade velat komma på. En stark premiss, tonträff eller förmåga att engagera publiken kan väcka en sådan reaktion. Det behöver inte förvandlas till ett anspråk på en annan regissörs idéer.
Battle Royale skapar en särskilt fruktbar spänning mellan actionunderhållning och deltagarnas känslomässiga utsatthet. Åskådaren kan förstå reglerna och samtidigt känna motvilja mot systemet som tvingar fram dem. Den tydliga premissen gör det möjligt att fokusera på hur varje person reagerar på en situation som hen inte själv har valt.
Som kritisk tolkning hjälper den blandningen till att sätta Tarantinos entusiasm i sitt sammanhang. Den ersätter inte hans ord med en tvärsäker psykologisk förklaring. Uttalandet från 2009 utvecklar inte alla tänkbara skäl, och likheter mellan två filmskapare kan undersökas utan att varje sådan likhet framställs som en uttalad avsikt.
Uttalandet förminskar inte heller Fukasakus insats till själva handlingen. Samma premiss kan resultera i mycket olika filmer beroende på vad som får uppmärksamhet, scenernas tempo och hur skadan skildras. Att önska att man hade gjort verket innebär att beundra ett resultat som redan har en konkret form och en tydlig upphovsperson.
Varför man inte bör göra listan längre utan belägg
Andra titlar förekommer ofta bland Tarantinos favoriter. Att han anser att en thriller är utmärkt eller nämner ett äventyr som förebild räcker inte för att hävda att han önskade att han hade regisserat filmen. Det är olika slags påståenden: ett uttrycker uppskattning, ett annat erkänner ett inflytande och ett tredje innebär att man föreställer sig att själv inta upphovspersonens plats.
Man bör också skilja mellan projekt som har diskuterats offentligt, förslag som han har övervägt och hyllningar som han har infogat i sina filmer. Ett samtal om en möjlig långfilm hör till hans yrkesbana. Uttalandet om Battle Royale handlar om hans upplevelse som åskådare och beundran för någon annans verk.
Med källorna identifierade ger Battle Royale ett konkret och tillräckligt svar. Att lägga till fler filmer bara för att skapa en lång lista skulle sudda ut det unika i just det uttalandet: I Fukasakus film såg Tarantino ett verk som han vid den tidpunkten i sin karriär hade velat kunna kalla sitt eget.
Se urvalet av filmer som Tarantino rekommenderar.
Visa alla artiklar i Filmer som Tarantino rekommenderar: källor och urval
