Tre mindre kända filmer som Tarantino försvarade i skrift

Mindre kända rekommendationer är mer användbara när vi vet var de framfördes. Tre recensioner signerade i New Beverly gör det möjligt att upptäcka specifika entusiasmer, med egna reservationer och bedömningsgrunder.

The Dynamite Brothers: en överraskning som förändrar förväntningarna

Den 1 april 2020 publicerade Tarantino en positiv recension av The Dynamite Brothers, en film av Al Adamson från 1974. Han berättade att han hade upptäckt den efter en rekommendation från Elvis Mitchell och lyfte fram kombinationen av kampsport, blaxploitation och musik. Hans entusiasm rymde också en överraskning: filmen förändrade hans ganska negativa förväntningar på regissören.

Fallet visar hur en rekommendation kan vara en öppen upplevelse. Att känna till en filmografi betyder inte att man måste bestämma sig i förväg för värdet av alla filmer i den. En titel kan förena inslag som fungerar på ett oväntat sätt, även för någon som är van vid den sortens produktioner. Nyfikenheten är fortsatt värdefull när den kan förändra en tidigare bedömning i stället för att bara bekräfta den.

För en ny tittare erbjuder blandningen av traditioner en ingång. Kampsportfilm och blaxploitation är inte identiska kategorier, även om en film kan förena deras uttryck. Huvudpersonernas samspel, den urbana miljön och musikens användning gör det möjligt att se hur olika förväntningar samsas i en actionberättelse.

Det är klokt att närma sig filmen utan att automatiskt göra den blygsamma budgeten till en ursäkt eller en självklar förtjänst. En lågbudgetproduktion kan lösa en scen på ett uppfinningsrikt sätt eller göra det klumpigt. Tarantinos rekommendation är en inbjudan att se en specifik film, inte att förklara allt arbete med samma ekonomiska förutsättningar som värdefullt. Överraskningen är meningsfull eftersom den lämnar utrymme för att skilja mellan olika resultat.

Fatal Needles vs Fatal Fists: att uppskatta en film utan att beundra allt

I sin recension från den 9 mars 2020 försvarade Tarantino Fatal Needles vs Fatal Fists, regisserad av Lee Tso-nam och premiärvisad 1978. Hans positiva omdöme samexisterade med reservationer kring andra verk av filmens huvudrollsinnehavare. Texten visar att en rekommendation inte kräver att samma entusiasm omfattar hela karriären hos dem som medverkar.

Den här skillnaden är särskilt användbar inom genrer med omfattande kataloger som kan vara svåra att överblicka. En skådespelare medverkar i filmer med olika regissörer, manus och produktionsförutsättningar. Ett välbekant namn kan ge vägledning, men avgör inte hur upplevelsen blir. En specifik rekommendation kan peka ut var vissa förmågor kommer bäst till sin rätt.

Intresset för kampsportsfilm handlar inte heller bara om att räkna slag. Actionen bygger på förväntningar på rollfigurerna, tidigare beslut och relationer som ger en konfrontation tyngd. Sättet en strid förbereds på kan förändra vad vi känner när den börjar. Synlig skicklighet och dramatisk uppbyggnad står inte i motsats till varandra.

En signerad recension gör det dessutom möjligt att ta del av reservationer som går förlorade när en titel sprids med etiketten favorit. Berömmet kan vara partiellt, jämförande eller fokusera på en enskild rollprestation. Sådana nyanser ger läsaren en mer användbar inbjudan än löftet om ett universellt perfekt verk. Man kan se en film med vetskap om vad som fångade rekommendatörens intresse och ändå vara fri att reagera på ett annat sätt.

Soul Brothers of Kung Fu och relationernas betydelse

I recensionen av Soul Brothers of Kung Fu, publicerad den 24 december 2019, lyfts relationen mellan rollfigurerna som spelas av Bruce Li och Lo Meng fram. Tarantino uppskattar hur det känslomässiga samspelet bär upp actionen. Bruce Li och Bruce Lee är olika skådespelare; namnens likhet får inte sudda ut den skillnaden när filmen identifieras.

Rekommendationen väcker en fruktbar fråga inför visningen: vad händer mellan människorna innan konflikten avgörs fysiskt? En strid kan vara spektakulär och samtidigt göra ont, eftersom den ställer rollfigurer mot varandra vars band vi har fått lära känna. Rörelserna får en känslomässig följd som inte enbart beror på koreografins tekniska svårighetsgrad.

De här tre valen utgör inte någon gemensam ranking som Tarantino har publicerat. De har samlats här eftersom det finns identifierbara recensioner av dem och de låter oss utforska mindre välbesökta delar av hans filmintresse. Även uttrycket dold pärla är relativt: en film som är okänd för den breda publiken kan vara välbekant för dem som har följt en genre eller en filmkultur i många år.

Biografen New Beverly Cinema erbjuder ett sammanhang där visningar och skrivande kan kopplas samman, men det är viktigt att kontrollera vem som har skrivit varje text. Att en essä publiceras på biografens webbplats betyder inte att Tarantino har skrivit den. I de här fallen anges upphovspersonen uttryckligen, vilket gör det möjligt att skilja hans åsikter från andra medarbetares på webbplatsen.

Urvalet nyanserar också de så kallade Tarantinos guilty pleasures. Hans recensioner kan uttrycka entusiasm och invändningar utan att be om ursäkt för den typ av film de undersöker. För den som söker nya upptäckter är det ett mer givande förhållningssätt än att jaga rariteter bara för att de är sällsynta: att identifiera ett verk, uppmärksamma vad det gör och låta rollfigurerna, tempot eller de formella lösningarna motivera tiden man lägger på att se det.

Tillbaka till filmer rekommenderade av Tarantino.

Visa alla artiklar i Filmer som Tarantino rekommenderar: källor och urval