Tarantinos sjuttiotal: filmer som tar dig genom hans cinefili

Amerikansk film från 1970-talet har en framträdande plats bland Tarantinos favoriter och i hans essäer. Hans resa omfattar både hyllade verk och genrefilmer som inte alltid har fått samma erkännande.

Rolling Thunder som offentligt och återkommande val

I maj 2023 presenterade Tarantino Rolling Thunder på Quinzaine des cinéastes i Cannes. Organisationen har dokumenterat mötet i arkivet från årets upplaga. Valet ger ett konkret belägg för hans intresse: han tog med en film av John Flynn, som hade premiär 1977, till en offentlig visning med koppling till hans reflektioner om film.

Rolling Thunder skildrar ett obekvämt förhållande mellan återkomst, trauma och hämnd. Anpassningen till ett civilt liv framställs inte som en automatisk övergång. Huvudpersonen måste leva i en miljö vars förväntningar inte nödvändigtvis stämmer överens med hans erfarenheter. Det efterföljande våldet byggs upp kring den svårigheten, i stället för att framstå som ett äventyr helt frikopplat från hans tidigare tillstånd.

Filmen kan intressera genom sina återhållna uttryck och sättet den förmedlar ett känslomässigt avstånd. Åskådaren ser någon som inte genast förklarar allt som händer honom. Den återhållsamheten förändrar tyngden i handlingarna. En analys kräver inte att man delar en enda moralisk tolkning eller gör Tarantinos rekommendation till ett godkännande av huvudpersonens agerande.

Kulturen kring grindhousebiografer och drive-in-biografer hjälper oss att förstå varför en film kunde ingå i en bioupplevelse som skilde sig från den vid en prestigefylld premiär. Visningskretsarna påverkar möten och minnen, men avgör inte i sig ett verks värde. Filmen har kvar formmässiga val som går att undersöka även utanför den visning där någon upptäckte den.

Carrie och Taxi Driver: isolering i olika former

Carrie och Taxi Driver finns med bland Tarantinos val i Sight and Sound 2012. Båda är från 1976, men det sammanträffandet gör dem inte till variationer på samma berättelse. Den ena handlar om tonårstid, förödmjukelse och övernaturliga krafter; den andra följer en urban erfarenhet präglad av isolering och våld. Deras sätt att skapa identifikation kräver olika tolkningar.

I Carrie utsätter skolmiljön och hemmet huvudpersonen för olika slags påtryckningar. Filmen ger åskådaren tid att förstå relationerna innan en spektakulär förvandling äger rum. Spänningen bygger på förväntningar som växer kring en till synes igenkännlig social situation. Formen kan leda oss mot ett löfte om acceptans och sedan brutalt förändra dess innebörd.

Taxi Driver låter oss uppleva staden genom en subjektiv erfarenhet som inte är detsamma som en neutral beskrivning av dess invånare. Huvudpersonen iakttar, tolkar och projicerar. Åskådaren måste skilja mellan det filmen visar och hur han uppfattar det. Närheten till en rollfigur innebär inte att man måste godta hans syn som sann eller rättvis.

Att båda titlarna finns med i ett urval visar på ett intresse för intensiva erfarenheter, men bevisar inte att Tarantino beundrar dem exakt av de skäl som nämnts ovan. Hans röster visar på en förkärlek. Den kritiska jämförelsen kan sedan utvecklas som en tolkning av filmerna, utan att tillskriva filmskaparen argument som han inte framförde i det dokument som granskats.

Cinema Speculation breddar perspektivet bortom en lista

Cinema Speculation, som gavs ut 2022, ägnar kapitel åt filmer från perioden och kombinerar filmdebatt med åskådarminnen. Bland verken som tas upp finns The Outfit, Daisy Miller och Paradise Alley. Att en film får ett eget kapitel innebär inte att boken lovordar den utan förbehåll: att analysera, diskutera och rekommendera är närbesläktade men olika handlingar.

The Outfit öppnar dörren till kriminalfilmen; Daisy Miller till ett drama om relationer och sociala konventioner; Paradise Alley till gestaltningen av rollfigurer i en folklig miljö. Ämnenas bredd gör det möjligt att undvika en alltför snäv bild av sjuttiotalet som ett årtionde helt ägnat åt våldsamma antihjältar. Här finns också humor, melodram, olika spelstilar och förändringar i stjärnornas närvaro. Skillnaden mellan en urban kriminell miljö och ett rum som styrs av sociala konventioner kan förändra hur en gest blir farlig. Spänning behöver inte alltid ta formen av ett omedelbart fysiskt hot.

Relationen till Richard Fleischer och hans obekväma filmer utgör ytterligare ett område i detta cinefila samtal. Man behöver inte göra alla namn som förknippas med Tarantino till en lista över likvärdiga favoriter. Ett uttalande om en viss film kan samexistera med reservationer kring en annan. Det intressanta med denna resa är att bevara skillnaderna och uppmärksamma vilken typ av källa som ligger bakom varje värdering.

Essän essäbok som heter Cinema Speculation fungerar därmed som ett komplement till omröstningarna och de offentliga presentationerna. Listorna pekar ut titlar; boken ger möjlighet att följa en mer omfattande diskussion som rymmer oenigheter och tänkta möjligheter. För den som vill börja upptäcka sjuttiotalsfilm utifrån dessa beröringspunkter är det mer givande att välja ett verk och uppmärksamma dess form än att försöka återskapa en enda hierarki som källmaterialet som helhet inte fastställer.

Tillbaka till filmer rekommenderade av Tarantino.

Visa alla artiklar i Filmer som Tarantino rekommenderar: källor och urval