Six-Horse Judy anländer med morgonens passagerare och träffar dem som arbetar i sybehörsbutiken. Zoë Bell bidrar med en öppen energi som gör motsättningen mellan platsens gästfrihet och de nyanländas våld ännu tydligare.
Ett smeknamn som beskriver hennes yrke
Zoë Bells rollfigur heter Six-Horse Judy, vilket kan översättas med Judy med sex hästar. Smeknamnet förklaras i samtalet: hon kan köra ett sexspann. Det syftar inte på sex män, en brottslig bragd eller en dold identitet som revolverkvinna. Filmen kopplar det till en yrkesskicklighet som skiljer ut henne inom diligensverksamheten. Den identiteten är viktig eftersom hennes första uppgift är att transportera resenärer från en plats till en annan.
Judy tillhör diligensens besättning och anländer till Minnies under förmiddagen tillsammans med kusken Ed. Hon hör inte till diligensen som John Ruth färdas med; dess kusk är O.B. Jackson. De båda ankomsterna liknar varandra genom platsen och transportmedlet, men tillhör olika tidpunkter och sällskap. Om man blandar ihop dem försvinner en av skillnaderna som det tillbakablickande kapitlet behöver klargöra: gänget tog över sybehörsbutiken innan fången anlände.
Hennes sätt mot Minnie och de andra som arbetar där visar att de känner varandra väl. Judy kan skämta om kaffet, presentera passagerarna och förmedla budskap mellan utsidan och insidan. Hon rör sig som någon som känner till hur rastplatsen fungerar. Den tryggheten kommer inte av att hon kontrollerar platsen militärt, utan av att hon har varit del av en rutin med resor och välkomnanden. Filmen introducerar ett nätverk av vardagliga relationer som huvudpersonerna under belägringen inte hade kunnat se.
Även hennes accent får en förklaring i scenen. Judy berättar att hon är nyzeeländska och nämner Auckland när hon får frågan varifrån hon kommer. Det är en uppgift om rollfiguren som stämmer med Bells nationalitet, men det gör inte hennes medverkan till ett självbiografiskt porträtt. Judys yrke, tidsperiod och resmål hör till fiktionen. Att en personlig egenskap överensstämmer med verkligheten ger ingen rätt att överföra hela skådespelarens liv till rollen.
En ankomst som förändrar stämningen i sybehörsbutiken
Judy dyker upp när filmen går tillbaka i tiden för att visa Domergue-gängets förflutna. Tittaren vet att gästfriheten har ersatts av ett bedrägeri och väntar på att få veta hur det gick till. Hon däremot tar emot passagerarna utan den informationen. Skillnaden skapar en särskild spänning: hennes vänliga gester känns inte naiva under en vanlig arbetsdag, men vi vet att den normaliteten snart kommer att försvinna.
Hennes energi ger liv åt platsen. Medan andra slår sig ner vid elden, tittar på schackspelet eller letar efter en lämplig plats, rör sig Judy in och ut för att sköta olika sysslor. Hennes rörlighet fyller en berättarfunktion: den knyter ihop Ed och Charly med Minnie och de nyanlända. Den får sybehörsbutiken att framstå som en del av en färdväg, inte som ett rum som alltid har varit isolerat. Det finns bagage att flytta, djur att ta hand om och en färdväg som fortfarande verkar fortsätta.
De korta skämten och erbjudandet om något sött skapar en gemenskap som gänget utnyttjar. Brottslingarna kan närma sig sina blivande offer utan att varje förflyttning väcker misstankar. Scenen förvandlar små handlingar till förberedelser för våld, men Judy har ingen anledning att tolka dem så. Hennes tillit bygger på rastplatsens vanliga sammanhang. Brottet förstör just möjligheten att bemöta en resenär som någon som söker värme och samtal.
När massakern börjar slutar Judy att vara en informell värdinna och försöker överleva. Angreppet leder inte till en utdragen strid där skådespelarens färdigheter som stuntutövare visas upp. Rollfiguren hamnar i en fälla som beväpnade män har förberett och blir mördad. Filmen använder Bells närvaro utan att antyda att hennes yrkeserfarenhet utanför berättelsen skulle göra henne osårbar i den.
Vad en kort medverkan tillför
Samarbetet mellan Zoë Bell och Tarantino som stuntutövare och skådespelare hjälper oss att förstå varför hennes ansikte kan väcka förväntningar på action. Här får de förväntningarna samsas med en roll präglad av socialt umgänge och arbete. I produktionsanteckningarna står det att Bell lärde sig köra ett sexspann, en krävande färdighet under inspelningen. Den uppgiften visar att hon förberedde sig konkret, men den innebär inte att alla bilder måste beskrivas som en enda manöver utförd utan hjälp från teamet.
Judys erfarenhet visar också hur kapitel och prologer fungerar hos Tarantino. Hennes medverkan kommer sent för tittaren men tidigt i kronologin. Den inleder ingen fristående berättartråd som behöver knytas ihop senare. Den ger mänskligt innehåll åt ett förflutet vars följder vi redan har sett: de frånvarande personerna, den ockuperade verksamheten och de falska identiteterna. Strukturen gör att några få scener kan förändra betydelsen av en plats vi har känt till under mycket längre tid.
Judy behöver ingen hemlig koppling till Daisy eller en tidigare historia med Jody för att fylla den funktionen. Hennes relation till passagerarna är yrkesmässig och tillfällig. Våldet hon utsätts för visar att gänget är berett att döda dem som underlättar resan, lika väl som dem som skulle kunna göra aktivt motstånd. Att hennes roll är kort gör inte följderna mindre: hennes död är en del av priset som planen innebär för en grupp människor som inte har något med räddningsaktionen att göra.
Det som stannar kvar av Six-Horse Judy är kontrasten mellan praktisk kompetens och en situation där den kompetensen inte kan skydda henne. Hon kan köra, arbeta och samtala med lätthet; hon vet inte att hon transporterar de blivande mördarna av människorna hon hälsar på. Bell gör den vardagligheten tydlig på bara några minuter. Tack vare henne har sybehörsbutiken på morgonen en särskild livfullhet som rummet i nutid inte längre kan återskapa.
Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.
Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön
