Hold Tight! före kraschen i Death Proof

Hold Tight! spelas i bilen före den första stora kraschen i Death Proof. Låtens energi tillhör kvinnornas upplevelse, medan klippningen förbereder publiken på något annat.

Identifiera låten och dess plats

Inspelningen som hörs i Death Proof är Hold Tight!, framförd av Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich. Låten gavs ut 1966 och hör till sextiotalets brittiska pop. Att den förekommer betyder inte att filmens handling utspelar sig på sextiotalet: det är en äldre låt som rollfigurerna lyssnar på i en värld där referenser från olika epoker samsas.

Scenen placerar låten i den första gruppen kvinnors bil under nattfärden. Musiken är en del av deras upplevelse och gemensamma entusiasm. Det är inte en olycksbådande marsch som lagts till för att upplysa dem om en fara de inte känner till. Den detaljen gör den efterföljande kontrasten hårdare: ljudet ackompanjerar en natt som, ur deras perspektiv, fortfarande kan fortsätta.

Låten finns också med på det kommersiella albumet med soundtracket till Death Proof. Den ska inte förväxlas med Down in Mexico, som förknippas med dansen på baren, eller med Chick Habit, som används i slutet. Varje låt har en egen dramatisk relation till rollfigurerna och till den information publiken får.

Jungle Julia är aktivt med och väljer låten genom sin relation till radion. I samtalet ingår också ett påstående hon gör om Pete Townshend och bandet. Den anekdoten hör till en rollfigurs dialog och ska inte automatiskt omvandlas till ett faktum om musikhistorien. Dess omedelbara funktion är att visa hur Julia försvarar sin musiksmak och självsäkert tar plats i samtalet.

Gruppens långa namn blir en del av det här samspelet mellan väninnorna. Scenen ger utrymme åt en till synes obetydlig preferens, något som kan verka överflödigt om man bara väntar på nästa attack. Men den tiden gör Julia tydlig som lyssnare och som någon som vill dela en särskild låt. Kraschen avbryter inte ett abstrakt soundtrack, utan ett val som vi just har sett henne försvara.

Publiken hör en fest och väntar på en smäll

Spänningen bygger på en skillnad i vad man vet. Kvinnorna njuter av musiken, medan publiken har fått tillräckligt många ledtrådar om Mike för att uppfatta hans närvaro som ett hot. Klippningen växlar mellan de här två upplevelserna utan att låten ändrar karaktär. Samma rytm som bär upp njutningen blir svår att lyssna på i lugn och ro när vi vet att något kan avbryta den.

Låtens energi driver rörelsen framåt och skapar ett behagligt flöde. Vägen, rösterna och låten formar en stund av gemenskap som inte präglas av rädsla. Det är den normaliteten som våldet förstör. Om musiken redan skulle förebåda varje smäll med en konventionell skräckfilmskod skulle avståndet mellan de två upplevelserna vara mindre.

Titeln Hold Tight! kan i efterhand kännas ironisk i en bilsituation. Scenens effekt bygger dock inte på att göra låttexten till en exakt förutsägelse. Filmen använder rytm, entusiasm och placering i klippningen. Betydelsen uppstår ur den kombinationen, även om publiken inte förstår alla ord i låten.

Den första kraschen i Death Proof förändrar tidsförloppet abrupt. Våldet bryter det flöde som musiken hjälpte till att upprätthålla och tvingar oss att betrakta följderna ur olika perspektiv. Det tidigare ljudmässiga nöjet försvinner inte ur minnet; det grumlas av det som händer omedelbart efteråt. Närheten mellan låten och händelsen bidrar till att vi minns dem tillsammans.

Musikalisk kontrast utan att offren suddas ut

Användningen av en energisk låt kan beskrivas som kontrapunkt, men den etiketten förklarar inte hela effekten. Musiken är inte där enbart för att våldet ska framstå som extravagant. Före kraschen tillhör den en grupp människor som sjunger, lyssnar och delar en färd. Deras glädje har ett eget dramatiskt värde, och hotet blir mer aggressivt eftersom det tränger in i den.

Det greppet skiljer kvinnorna från en grupp anonyma kroppar som bara finns där för att visa upp specialeffekter. Tiden som ägnas åt natten och musiken gör det möjligt att minnas hur de är tillsammans. Mike förstör en gemenskap som filmen har skildrat. Låten hjälper till att göra den förlusten märkbar utan att filmen senare behöver förklara den.

Kontrasten har ett samband med samspelet mellan glad musik och våld hos Tarantino, men här tar den en särskild form. Huvudpersonerna hör låten i bilen, medan publiken tolkar deras glädje utifrån sin förväntan på vad som ska hända. Det dubbla lyssnandet är mer konkret än en enkel motsättning mellan ”glad låt” och ”våldsam bild”.

Efter att ha sett filmen kan det väcka minnet av kraschen att lyssna på Hold Tight! på egen hand. Det beror på kopplingen som klippningen skapar, inte på någon obligatorisk ursprunglig betydelse hos inspelningen. Låten har sin egen historia, medan Death Proof tillför den en filmisk koppling som är knuten till en färd, några rollfigurer och ett exakt avbrott.

Mer sammanhang i guiden till Death Proof.

Visa alla artiklar i Death Proof: två kvinnogrupper och ett hot bakom ratten