Soundtracket till Death Proof: låtar, album och film

Musiken i Death Proof blandar låtar från olika epoker med musikstycken från andra filmer. Det kommersiella albumet innehåller ett urval, men inte alla musikinslag som hörs i filmen.

Vad albumet till Death Proof innehåller

Albumet som gavs ut som soundtrack blandar låtar, instrumentalmusik och dialogfragment. Det är viktigt att ha i åtanke när man tittar på en låtlista: alla spår är inte musikaliska kompositioner, och albumets totala speltid motsvarar inte hela långfilmens ljudbild. Albumet erbjuder en egen lyssningsupplevelse, medan filmen fördelar musikstyckena utifrån varje scens behov.

Urvalet innehåller The Last Race av Jack Nitzsche; Baby, It’s You, framförd av Smith; Paranoia Prima av Ennio Morricone; Jeepster av T. Rex; Staggolee av Pacific Gas & Electric; The Love You Save (May Be Your Own) av Joe Tex; Good Love, Bad Love av Eddie Floyd; Down in Mexico av The Coasters; Hold Tight! av Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich; Sally and Jack av Pino Donaggio; It’s So Easy av Willy DeVille; Riot in Thunder Alley av Eddie Beram och Chick Habit av April March. Talade inslag kompletterar albumets spårföljd.

Variationen är inte tänkt att återskapa ett visst årtal exakt. Death Proof använder musik från tiden före premiären för att bygga en värld av smak, minnen och filmiska associationer. Blandningen av rock, soul och filmmusik gör att stämningen i Texas inte begränsas till en enda musikgenre. En låt kan sätta tonen för en plats, ackompanjera ett samtal eller tillföra en energi som står i kontrast till det som händer.

Man ska inte heller förväxla artisten med låtskrivaren. Att Smith framför Baby, It’s You eller att The Coasters framför Down in Mexico talar om vilken inspelning som hörs, men innebär inte automatiskt att grupperna har skrivit låtarna. Om man vill hitta en viss version är artistens namn och låttiteln mer användbara än en allmän hänvisning till ”den gamla låten från baren”.

Musiken under natten

I den första delen blir låtarna en del av det sociala livet. Radion, barens musikanläggning och Jungle Julias musiksmak knyter samman musik och karaktärer. Vi hör inte bara en kommentar utifrån till handlingen: vid olika tillfällen reagerar personerna på det som spelas, väljer musiken eller måste höja rösten över den. Den integreringen skapar kontinuitet i en natt fylld av samtal som går in i varandra.

Down in Mexico förknippas med Butterflys dans inför Stuntman Mike, som syns i den förlängda versionen. Rytmen bär upp framträdandet och utbytet av blickar. Däremot ackompanjerar Hold Tight! färden som leder fram till den första stora krocken. Låtens festliga energi och hotet som klippningen låter oss ana skapar en annan sorts kontrast: de kvinnliga passagerarnas glädje stämmer inte överens med den information som tittaren har.

Jungle Julia har en yrkesmässig koppling till radion, men det betyder inte att varje musikstycke i filmen spelas i hennes program. Ljudkällan varierar från scen till scen. Genom att skilja mellan musik som karaktärerna hör och musik som lagts till för publiken kan man undvika att felaktigt anta att allt kommer från radion. Jungle Julia och hennes radiostation förklarar den här specifika aspekten utan att omfatta hela soundtracket.

Joe Tex och Eddie Floyds soul tillför ytterligare nyanser till stämningen. Låtarna kan ligga i bakgrunden till ett samtal eller antyda en känslomässig relation utan att bokstavligen beskriva personen som syns på skärmen. Den här flexibiliteten är en del av användningen av soul och funk i Tarantinos filmer: musikurvalet behöver inte bli en ordagrann översättning av handlingen.

Vägen och det som albumet utelämnar

I den andra delen får motorer, smällar, röster och musik en annan tyngd. Handlingen kräver att vi uppfattar kontakten mellan fordonen och människornas situation. En låt täcker inte hela jakten på ett jämnt sätt. När musiken kommer in och försvinner hjälper det till att markera olika faser i en scen där de fysiska ljuden spelar en egen roll.

It’s So Easy av Willy DeVille ackompanjerar Mikes närvaro i den här delen. Låtens användning kan studeras i dess användning i Death Proof, medan jakten som helhet innehåller instrumentala referenser till andra filmer. Vissa av dessa musikstycken finns inte med på det kommersiella albumet. Därför räcker en lista med sexton spår inte för att identifiera allt som hörs under filmen.

Eftertexterna ackompanjeras av Chick Habit av April March. I den internationella versionen hörs också hennes franska tolkning av Laisse tomber les filles. Skillnaden mellan låtarna och mellan utgåvorna gör att man inte felaktigt tillskriver albumet ett spår som inte finns med på den ursprungliga låtlistan. En filmkopia kan innehålla mer musik än albumet.

För att hitta en låt är det bäst att utgå från scenen och den version av filmen man tittar på. Albumets ordning, låtarnas ordning i filmen och ett musikinslags längd på skärmen är olika saker. Death Proof bygger sin ljudvärld genom urval och klippning: inspelningarna behåller sin identitet, men får nya samband med röster, bilar och kroppar.

Mer bakgrund finns i Death Proof-guiden.

Visa alla artiklar i Death Proof: två kvinnogrupper och ett hot bakom ratten