Landa byter sammanhang och klädsel, men behåller en igenkännbar institutionell närvaro. Hans uniformers utseende bör analyseras tillsammans med hans handlingar, utan att varje insignium görs till bevis för en militär biografi.
Tjänsteuniformen och ankomsten till gården
Hans Landa presenteras som SS-överste, och hans klädsel befäster den identiteten innan samtalet utvecklar den. Vid besöket på gården skiljer uniformen och den långa läderrocken visuellt officeren från bondefamiljen. Kläderna skapar en skillnad i funktion, textur och auktoritet. De behöver inte vara skadade av strid för att verka hotfulla: deras verkan kommer av institutionen de representerar och av den självsäkerhet med vilken rollfiguren kliver in i någon annans utrymme.
Hur kroppen hålls i kläderna spelar också roll. Landa kan sätta sig, ta fram sina papper och hantera sina saker utan att förlora sin behärskning. Uniformen reduceras inte till en stillbild av en skurk; den är en del av vardagliga rörelser som gör hans beteende ännu mer obehagligt. Artigheten och förtroligheten undanröjer inte det synliga hotet. Åskådaren ser fortfarande en representant för förföljelseapparaten, även när rollfiguren uppträder som en väluppfostrad besökare.
Rocken ger rörelserna en ljudlig närvaro som märks även i små rörelser. Den texturen hjälper kroppen att ta plats i rummet utan överdrivna gester. Ljudteamet har berättat om sin uppmärksamhet på detaljer i kläder och inredning i sekvensen. Kommentaren gäller det audiovisuella resultatet: den innebär inte att varje prassel kommer direkt och obearbetat från rocken som Waltz bar under tagningen.
Analysen av Hans Landa utvecklar hur rollfiguren använder sin rang. När det gäller klädseln är samspelet mellan en igenkännbar auktoritet och ett föränderligt beteende intressant. Samma institutionella framtoning kan följa med en administrativ fråga, ett skämt eller ett hot. Den kontinuiteten gör att vänligheten inte framstår som ett verkligt avstående från makt. Landa upphör inte att vara den han är när han ler; uniformen påminner fortfarande om vad han kan göra efter leendet.
Galakvällen och förväxlingen med den vita jackan
I premiärscenen bär Landa en mörk galauniform. Den mer iögonfallande vita jackan bland infiltratörerna tillhör Aldo Raine, som är klädd för att utge sig för att vara en italiensk filmarbetare. Om plaggen förväxlas försvinner en användbar visuell motsättning: Aldo försöker smälta in i festmiljön med civila kläder, medan Landa visar sin institutionella tillhörighet. Landas påstådda vita galauniform bör inte bli utgångspunkten för en historisk förklaring.
Kostymören Anna B. Sheppard förklarade att kläderna i premiärscenen bestod av smokingar och svarta galauniformer, och att Brad Pitts ljusa plagg hjälpte till att särskilja honom. Det är ett val som handlar om bildkomposition och rollgestaltning. Åskådaren kan urskilja rollfiguren i ett rum fullt av gäster klädda för en ceremoni. Kläderna gör personernas positioner tydliga utan att varje bildväxling behöver en muntlig presentation.
För Landa förstärker galaklädseln kontrasten mellan elegans och våld. Rollfiguren rör sig obehindrat i ett socialt sammanhang och kan använda dess konventioner för att granska andra. En hälsning, en presentation eller en kommentar om en gästs utseende blir fortfarande ett sätt att utöva kontroll. Uniformen knyter an till officeren på gården, trots att miljön har skiftat från ett bondkök till en mottagning med representanter för regimen.
Det finns ingen anledning att tillskriva varje plagg en specifik privat avsikt. Den mörka färgen kan skapa kontrast i bilden och associera till en institutionell framtoning, men den bevisar inte i sig vad rollfiguren känner eller vilken plan han har bestämt sig för just då. Tolkningen bör väga samman klädsel, skådespeleri och sammanhang. Genom att hålla isär dessa nivåer undviker man att analysen gör ett visuellt val till en ofelbar psykologisk tolkning.
Insignier, utmärkelser och historiska begränsningar
Insignierna på kragen, mössan, örnen och de synliga emblemen bidrar till att identifiera den organisation och rang som skildras. Deras filmiska funktion är att göra auktoriteten igenkännbar för åskådaren utan att hålla en lektion i uniformskunskap. För att benämna varje del exakt krävs en tillräckligt tydlig bild och jämförelser med tidstypisk dokumentation. Att välkända symboler syns ger inget skäl att automatiskt fylla i alla detaljer som en ofullständig bild inte visar.
Utmärkelser kräver ytterligare försiktighet. En medalj kan antyda en tidigare tjänstgöring, men filmen tecknar inte någon fullständig militär meritförteckning för Landa. Det är inte rimligt att rekonstruera strider, skador, förband eller fälttåg utifrån en kombination av utmärkelser och presentera dem som fakta ur hans biografi. Kläderna kan innehålla information eller konstnärliga friheter, och manuset kanske inte förklarar något av detta. En visuell slutsats bör fortsatt beskrivas som just en slutsats.
Historisk korrekthet bedöms inte heller enbart genom att fråga om ett visst plagg eller märke existerade. Datum, användningssammanhang, rang och kombinationen med andra plagg spelar också roll. En design kan använda igenkännbara delar för att skapa en effektiv silhuett utan att för den skull vara en felfri reglementsenlig återgivning. Filmen är en medvetet alternativ historisk fiktion. Det gör inte kläderna irrelevanta, men det kräver att man skiljer ett designval från dokumentära belägg för verklig klädsel.
Det som visas kan studeras med säkerhet: kläderna skiljer officeren från civilbefolkningen, bevarar hans auktoritet i olika miljöer och gör honom till en del av en ceremoni som verkar stå under hans kontroll. Rocken och galauniformen erbjuder två sätt att ta plats i scenen. Kläderna ersätter inte Waltz skådespeleri, men skapar en konstant yta som gör hans skiftningar i tonfall ännu mer oroande.
Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
