Namn från populärkulturen förekommer i Tarantinos eftertexter av olika skäl. Ett musiksamarbete är inte en cameo, och en författare som blir skådespelare ska inte kategoriseras som rappare.
Kathy Griffin: en kort närvaro i en specifik situation
Kathy Griffin medverkar i Pulp Fiction som ett vittne som ingriper efter kollisionen i samband med Butchs flykt och Marsellus jakt. Hennes medverkan är kort och fyller en begriplig funktion i scenen: någon som har sett vad som hänt vänder sig till en av de inblandade. Filmen behöver inte stanna upp för att presentera henne med ett komiskt nummer.
Griffin har offentligt berättat om sitt framträdande och att hon stod med sitt eget namn i eftertexterna. Det kan roa tittare som känner igen henne, men det innebär inte att scenen ska tolkas som en fortsättning på hennes tv-personlighet. I handlingen spelar hon en person som reagerar på en incident på gatan. Att känna igen skådespelaren tillför ett utifrånperspektiv.
Cameon fungerar även för den som inte vet vem hon är. Det är viktigt att scenen står på egna ben: den behåller sitt tempo och sin grundläggande information utan att kräva förkunskaper om amerikansk populärkultur. Att känna igen en känd person kan förhöja upplevelsen, men förståelsen av berättelsen kräver inte att man klarar ett kändisquiz.
Edward Bunker är ingen gästande musiker
Edward Bunker spelar Mr. Blue i Reservoir Dogs. Han var författare av kriminalromaner, manusförfattare och skådespelare. Att ta med honom i en lista över nittiotalets rappare vore ett kategorimisstag som skulle göra det svårare att förstå vilken sorts närvaro han bidrar med. Hans litterära och filmiska karriär hör till ett annat område än en musikstjärna som gör ett kort framträdande.
Mr. Blue har en begränsad roll bland gruppen som presenteras i början. Hans medverkan bidrar till intrycket att personerna i samlingen har relationer och erfarenheter som filmen inte hinner utveckla. Tittaren får ingen fullständig biografi över rollfiguren. Att hans närvaro hålls kort är en del av en rollbesättning där alla inte har samma berättarmässiga tyngd.
Kunskap om Bunkers karriär kan väcka associationer till kriminalromaner, men gör inte automatiskt varje gest till ett självbiografiskt vittnesmål. Skådespelaren och rollfiguren måste hållas isär. Det är inte heller rimligt att hävda att han valdes för att bidra med autenticitet av någon särskild anledning, om det inte finns ett uttalande om det castingbeslutet.
RZA: att samarbeta med musiken är inte detsamma som att synas på film
Det samarbete som RZA har med Tarantino är framför allt kopplat till musik arbetet med Kill Bill. RZA berättade om den erfarenheten i en intervju med Blackfilm i maj 2004. Hans medverkan gör det möjligt att studera mötet mellan hiphop och film, men ska inte framställas som bevis för en skådespelarcameo som inte förekommer i de scenerna.
Det spelar roll vilken typ av arbete som står i eftertexterna. Att komponera, producera musik, ge råd, skådespela eller samarbeta på en annan avdelning är olika arbetsuppgifter. En person kan göra flera av dem under sin karriär, men för varje film måste man kontrollera vilken uppgift personen faktiskt hade. RZAs kändisskap som musiker och filmskapare ger inte stöd för att kalla vilken yrkesrelation som helst med Tarantino för ett framträdande framför kameran.
Samma försiktighet gäller motsättningen mellan populära kulturpersonligheter och påstådda metodskådespelare. Offentlig igenkännlighet säger i sig inget om hur en skådespelare förbereder sig. En musiker kan ha skådespelarerfarenhet, och en yrkesskådespelare kan arbeta på många olika sätt. Att framställa dem som oförenliga grupper skapar en skillnad som eftertexterna inte belägger.
Det intressanta med de här mötena är hur personer med olika bakgrund kommer in i en film utan att förlora sina särdrag. Griffin bidrar med en kort och igenkännbar närvaro, Bunker spelar en medlem av den kriminella gruppen och RZA bidrar till musikens utformning. Genom att hålla isär dessa funktioner kan man uppskatta bredden bland medarbetarna utan att hitta på en enhetlig strategi för cameoroller eller tillskriva alla samma önskan om modernitet eller kulturell prestige.
Tillbaka till Skådespelarregi och förberedelser inför rollbesättningen.
Visa alla artiklar i Så arbetar Tarantino med sina skådespelare: rollbesättning och repetitioner
