I quattro passeggeri: passagerarna och diligensmotivet

Kompositionen heter I quattro passeggeri, de fyra passagerarna. Stavningen och kopplingen till resmotiven gör det möjligt att identifiera den utan att förväxla den med en marsch som komponerats för ett exakt ögonblick.

Passagerare, inte promenadörer

Deccas officiella lista anger I quattro passeggeri som ett stycke av Ennio Morricone för The Hateful Eight. Formen I quattro passeggiati är inte den publicerade titeln. Korrigeringen spelar roll eftersom passeggeri syftar på personer som transporteras, en central idé i en film där det innebär att förhandla om sällskap, auktoritet och förtroende att stiga ombord på en diligens.

Titeln anger inte i sig vilken grupp om fyra som avses varje gång materialet används. Berättelsen skildrar resor och ankomster vid olika tidpunkter, och dess tidsstruktur omformar det tittaren vet om dem. Man bör inte enbart utifrån albumtiteln hävda att stycket ackompanjerar Ruths sista bit av resan innan hon når handelsboden.

Musikanalyser av skivan kopplar kompositionen till dialogen mellan fagott och kontrafagott, som präglar delar av filmmusiken. Den kopplingen är mer konkret än att helt enkelt kalla den en tung marsch. Den gör det möjligt att känna igen ett musikaliskt släktskap utan att tillskriva spåret en exakt synkronisering som inte finns dokumenterad i låtlistan.

Att resa tillsammans innebär inte att dela destination

Passagerarens situation innebär ett beroende. Den som färdas i ett fordon måste acceptera en takt, en rutt och en närhet som hen inte själv styr över. I filmen blir detta dramatiskt eftersom de ombordvarande inte har samma makt att bestämma vem som får följa med eller vad som transporteras. Resan är en förhandling innan den blir ett mysterium i ett skyddat härbärge.

Musikens upprepningar kan förknippas med den fortsatta förflyttningen. Ett motiv återkommer medan relationerna förändras, så den fysiska rörelsen garanterar inte att man närmar sig tryggheten. Diligensen rullar vidare, men varje ny passagerare kan öka osäkerheten. Den här tolkningen kräver inte att varje ton ska motsvara ett häststeg; den tar fasta på sambandet mellan ett ihållande ljud och den narrativa spänningen.

Den retrospektiva strukturen tillför ytterligare en form av gemensam resa. När man får veta om Domergues gängs förflutnafår en ankomst som verkade ha hamnat utanför berättelsen betydelse. Tittaren upptäcker att platsen var förberedd innan de första huvudpersonerna tog den i besittning. Hänvisningarna till passagerare och resvägar ingår i en värld av rörelser som sammanstrålar utan att alla känner till dem lika väl.

Ett kort stycke som behåller sitt hot

I quattro passeggeri är kort till längden på albumet. Som fristående stycke kan det förstås genom koncentrationen av igenkännbart material, snarare än genom en lång och självständig utveckling. Det korta formatet gynnar en tydlig musikalisk gest som anknyter till andra delar av Morricones filmmusik.

Det låga registret betyder inte automatiskt långsamhet eller stillastående. Det kan ge tyngd åt en rörelse som fortsätter framåt. Kontrafagott ska inte heller förväxlas med kontrabas: det ena tillhör träblåset och det andra stråksektionen. Att instrumenten ligger nära varandra i register suddar inte ut skillnaderna i ansats, andning och klang som skiljer deras ljud åt.

Den korrekta identifieringen leder till en begränsad men användbar slutsats. Det finns ett stycke med titeln I quattro passeggeri, tillskrivet Morricone och förknippat med musikens resmotiv. Påståendet att det beställdes en marsch för en viss ankomst kräver ytterligare kontroll av filmversionen. Genom att hålla isär dessa saker kan man analysera passagerarmotivet utan att göra skivtiteln till en påhittad beskrivning av filmens klippning.

Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.

Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön