KHJ Boss Radio: staden som hörs från bilen

Radion följer med rollfigurerna utan att vänta på att en viktig scen ska börja. Programledarna och reklamen får världen att verka fortsätta fungera medan varje förare hanterar sina egna problem.

En igenkännbar radiostation bland åtskilda liv

KHJ Boss Radio ger Once Upon a Time... in Hollywood en närvaro som sträcker sig genom olika platser och rollfigurer. Signalen når in i bilarna och följer med färder genom en vidsträckt stad. Huvudpersonerna kan ha olika öden och ändå lyssna på samma radiokultur. Den överlappningen skapar närhet utan att kräva att de möts eller vet vad den andra gör.

Radiostationen fanns på riktigt, och dess ljud hör till det Los Angeles-landskap som filmen återskapar. Mary Ramos berättade om arbetet med arkiven på KCRW. Urvalet begränsades inte till att samla låtar som hade släppts före 1969: det omfattade också sändningssammanhanget runt dem. Programledarröster och reklam gör det möjligt att känna igen en radioprogrammering med en personlighet som en fristående musiklista inte skulle bevara.

Fred Raskin berättade att teamet katalogiserade KHJ-inspelningar för att kunna hitta material efter datum, låt och programledare. Den organiseringen gjorde det lättare att välja ut specifika fragment under klippningen. Arkivets noggrannhet tjänade ett filmiskt syfte; det innebär inte att alla ljud från en dag i berättelsen återger en fullständig och oavbruten sändning från samma historiska dag.

Skillnaden hörs. En låt föregås eller följs av en röst som skapar en känsla av sällskap. Programledaren verkar tala till någon som kör bil, arbetar eller är hemma. Filmen använder den här inriktningen mot en vardaglig lyssnare för att skapa närhet till tiden, utan att rollfigurerna behöver förklara vad radiostationen betyder för dem.

Reklamen bevarar också ett sätt att leva

En radioreklam innehåller mer information än den produkt den försöker sälja. Tonfallet, tempot och den förtrolighet den anlägger med lyssnaren avslöjar kommunikationskonventioner. Genom att bevara sådana fragment låter filmen oss höra hur konsumtion presenterades i ett musikprogram. Reklamen är en del av miljön, även om tittaren inte är intresserad av att köpa något av det som annonseras.

De korta jinglarna fyller en liknande funktion. De identifierar radiostationen, skiljer olika inslag åt och skapar en igenkännbar kontinuitet mellan olika låtar. När de återkommer uppstår ett ljudvarumärke som snabbt kan kännas bekant. I berättelsen bidrar den igenkänningen till att staden verkar bebodd redan innan kameran når varje plats.

Effekten skulle vara annorlunda om man bara hörde hela låtar som ett yttre ackompanjemang. Klipp, röster och små avbrott påminner oss om att det finns en påslagen radioapparat i berättelsens värld. Musiken erbjuds inte alltid under idealiska lyssningsförhållanden: den kan konkurrera med motorn, ett samtal eller förarens uppmärksamhet. Den texturen bidrar till känslan av vardagsliv.

Den distinktionen mellan diegetisk och icke-diegetisk musik är användbar för att beskriva de här skiftningarna. När ljudkällan hör till rollfigurens miljö kan tittaren känna igen en upplevelse som delas med rollfiguren. Om låten breder ut sig över en montageföljd kan den få en vidare funktion. Filmen använder den flexibiliteten utan att behöva förklara varje övergång.

Att lyssna tar också tid.

Radion strukturerar tiden på resorna

Rick, Cliff och Sharon tillbringar en betydande del av sina liv bakom ratten. Radion gör att de här färderna inte bara blir enkla transportsträckor mellan scener. Den låter oss uppfatta varaktighet, stämning och skiftningar i energi. En resa kan kännas bekymmerslös eller tröttsam beroende på samspelet mellan rörelse, låt och rollfigurens sinnesstämning, även när ingen ny konflikt uppstår.

Avbrott under en färd kan också ändra ljudfragmentet och göra det tydligt att tiden har gått. Kontinuiteten kommer då från upplevelsen av att köra och lyssna, inte från att en låt spelas utan avbrott. Tittaren accepterar förflyttningar mellan platser eftersom en rutin känns igen. Radiostationen ger en stabil ram där de enskilda stunderna kan variera.

Filmens soundtrack samlar låtar med olika funktioner, och KHJ förklarar en del av hur de har organiserats. Alla låtar ska inte automatiskt tillskrivas en verklig radiosändning. Radions betydelse ligger i hur den för in urval, förmedling och sällskap: någon verkar välja musik åt staden medan rollfigurerna försöker få ordning på sina egna liv.

Det greppet skiljer användningen av KHJ från en enkel nostalgisk samling hits. Nostalgi kan uppstå, men ljudet har också en berättarfunktion. Det binder samman dagar, fyller tystnader och ger Los Angeles en aktivitet som inte är beroende av huvudpersonerna. Världen väntar inte på att Rick ska börja spela en låt och avbryter inte en reklam för att han är orolig.

Jämfört med andra sätt att använda radio i Tarantinos filmer, utmärker sig radion här genom sin förmåga att hålla liv i en vardaglig nutid. Rösterna förebådar inte nödvändigtvis någon fara. De upprätthåller ytan av en stad där människor fortsätter att lyssna, handla och köra bil. Den här vardagliga kontinuiteten gör tiden som rollfigurerna lever i mer påtaglig, och som berättelsen försöker förlänga.

Tillbaka till guiden till Once Upon a Time... in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film