1969 och Hollywoods förändring ur Ricks osäkerhetsperspektiv

Hollywood där Rick verkar producerar fortfarande tv-westernserier, samtidigt som andra filmer förändrar publikens förväntningar. Att dessa former existerar sida vid sida säger mer än idén om en bransch som förändras över en natt.

Förändringen sker inte för alla på samma dag

Handlingen i Once Upon a Time... in Hollywood utspelar sig i en tid då olika modeller existerar sida vid sida. Tv-inspelningarna fortsätter, studiorna behåller sina anläggningar och välkända stjärnor fortsätter att söka arbete. Samtidigt gör nya filmskapares och filmers prestige att Rick Daltons karriär verkar mindre säker. Förändringen märks först som ett personligt hot snarare än som ett prydligt kapitel i filmhistorien.

Rick gör ingen undersökning av publikens samlade smak. Han tolkar erbjudandena han får och försöker dra slutsatser om vad de säger om honom. Att ha spelat huvudrollen i en serie garanterar inte längre att han får en ny under samma villkor. När han dyker upp som gästskurk fortsätter han att arbeta, men känner att hans namn bidrar till att befästa yngre skådespelares prestige. Hans kris bottnar i skillnaden mellan att ha ett jobb och att stå i centrum.

Filmen låter oss urskilja en skiktad bransch. Tv, amerikansk film och europeisk filmproduktion erbjuder möjligheter med olika anseende. Rick rangordnar dem, och det påverkar hans beslut. Åskådaren kan se att ett alternativ som rollfiguren föraktar kanske är en rimlig väg till fortsatt arbete. Hans motstånd är en del av berättelsen; det är inte en objektiv bedömning av alla dessa filmscener.

Begreppet New Hollywood används för att beskriva förändringar i slutet av 1960-talet och under 1970-talet, men det betecknar inte en enda organisation med enhetliga kriterier. Förändringar i teman, stil och huvudpersoner existerar sida vid sida med äldre företag och arbetssätt. Filmen samlar denna övergång i ett bostadsområde och på flera arbetsplatser, utan att påstå att varje person uteslutande representerar en konstnärlig rörelse.

Polanski som granne och symbol för prestige

För Rick är det som att bo granne med en möjlighet att ha Roman Polanski i närheten. Den fysiska närheten till en beundrad regissör leder inte automatiskt till en yrkesmässig relation. Rick kan befinna sig bara några steg från ett hus och ändå känna sig oändligt långt från dem som bor där. Bostadsområdets utformning gör en skillnad i prestige till en mycket konkret rumslig erfarenhet.

Sammanhanget kring Rosemarys baby hjälper oss att förstå varför Rick tillskriver ett möjligt möte så stort värde. Polanski är en filmskapare som förknippas med en färsk framgång som vidgar möjligheterna för kommersiell film. Rick behöver inte formulera någon estetisk teori för att inse vilken position Polanski har. Det räcker att föreställa sig att ett möte med honom skulle kunna förändra hur andra ser på Rick.

Berättelsen visar dock inte att Ricks tv-arbete saknar värde. Under inspelningen av Lancer kan han göra en rolltolkning som berör dem som ser den. Det format han är rädd för att ha vuxit ifrån rymmer fortfarande möjligheter till koncentration, samarbete och erkännande. Rollfigurens problem är att han ibland blandar ihop sin position i hierarkin med sin förmåga att göra en scen bra.

Flickan han arbetar med gör bilden mer komplicerad. Hennes ungdom kommer inte till uttryck genom förakt för yrket eller en abstrakt entusiasm för generationsbrott. Hon talar om disciplin och tar förberedelserna på allvar. På så sätt undviker filmen att dela in alla unga i rebeller och alla äldre i yrkesproffs. Förhållandet till arbetet skär genom de kategorierna.

Ungdomlig estetik, motkultur och rädslan för att bli ersatt

Rick reagerar obekvämt på förändringar i utseendet som skulle kunna bredda hans rollregister. Håret, kläderna och den tuffa framtoningen ingår i en förhandling om hur han ska uppfattas. Hans motstånd visar att en stjärna inte bara säljer skådespelartalang: stjärnan håller också fast vid en igenkännlig image som kan bli begränsande. Att förändra den innebär att riskera den identitet som gav honom framgång.

Att unga människor syns på gatorna och på ranchen bidrar till en känsla av samhällsförändring, men man bör inte likställa hela motkulturen med våldet från Mansongruppen. En sådan likställning skulle sudda ut historiska skillnader och reducera en mångfacetterad epok till dess kriminella aktörer. I filmen bör vissa rollfigurers fientliga uppfattningar inte heller utan vidare förväxlas med en fullständig sociologisk beskrivning.

Förändringarna i filmbranschen påverkar också dem som inte syns på affischerna. Cliff är beroende av Ricks karriär och av besluten från andra som ansvarar för inspelningen. Om skådespelaren får mindre utrymme försvagas också Cliffs möjligheter att fortsätta arbeta. Övergången fortplantar sig genom en kedja av jobb: en förändring av stjärnans image påverkar arbetet för dem som hjälpte till att skapa den.

Filmens nostalgi ger utrymme åt arbetssätt som en sammanfattande historieskrivning kanske skulle betrakta som föråldrade: att köra mellan studior, se ett tv-program, stanna framför en affisch eller öva på en replik. Dessa aktiviteter är inte bara tecken på det förflutna. De hjälper oss att förstå vad rollfigurerna skulle förlora om deras arbetsvärld försvann, även om vissa av dess regler var orättvisa eller begränsande.

År 1969 är alltså en öppen situation för dem som lever i den. Rick vet inte hur hans karriär kommer att utvecklas och bedömer framtiden utifrån en samtid full av motstridiga tecken. Filmen låter förnyelse och kontinuitet, beundran och rädsla existera sida vid sida. Skildringen av förändringen blir mer träffsäker när vi ser denna osäkerhet än när varje gammal bil eller varje långt hår förvandlas till en automatisk symbol för en epok som går mot sitt slut.

Tillbaka till guiden till Once Upon a Time... in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film