Scenen på gården visar inte det första dödsfall som Django orsakar. Den visar en ny svårighet: att agera mot en främling vars familjeliv blir synligt just när han måste utföra ett uppdrag.
En man på gården och en annan på efterlysningsaffischen
Django ser Smitty Bacall tillsammans med sin son och tvekar. Målet angriper honom inte och upprepar inte någon grymhet som han själv har utsatts för. Han befinner sig i en vardaglig och välbekant scen, och den bilden står i vägen för uppdraget. Avståndet mellan det Django ser och det Schultz vet om mannen skapar avsnittets moraliska konflikt.
Schultz ber honom läsa efterlysningsaffischen. Där står det att Bacall är ansvarig för brott, och belöningen för honom är satt till sju tusen dollar. Läsningen förändrar bilden av målet: fadern och den efterlyste brottslingen är en och samma man. Scenen låter oss inte lösa motsägelsen genom att hävda att den ena identiteten automatiskt suddar ut den andra.
Sonen spelar roll eftersom han synliggör en konsekvens som arbetet annars brukar hålla utanför bild. Flyktingens död blir också en förlust för någon som inte har deltagit i de brott som nämns. Django inser det innan han skjuter. Hans tvekan innebär inte att han förnekar anklagelserna på affischen; den är en reaktion på en mänsklig relation som dokumentet inte behöver registrera för att fylla sin funktion.
Det är inte första gången som Django Freeman dödar. Han har redan agerat mot bröderna Brittle. Skillnaden är att de männen var förknippade med hans eget lidande i det förflutna. Bacall gör skillnaden mellan personlig hämnd och yrkesutövning tydlig. Huvudpersonen måste avgöra om han kan döda någon vars skuld han känner till genom ett papper och sin kompanjons förklaring.
Schultz gör tvekan till en lektion
Schultz reaktion är pedagogisk, men också hård. Han kräver att Django ska komma ihåg vilken sorts verksamhet de har kommit överens om att bedriva. Arbetet går inte bara ut på att straffa människor man hatar på grund av egna erfarenheter. Det går ut på att spåra upp efterlysta personer och tjäna pengar på att fånga eller döda dem, enligt de villkor som fiktionen presenterar.
Att läsa högt tillför ytterligare en dimension till lärandet. Django behöver inte bara känna igen ett ansikte eller hantera ett vapen. Han måste kunna tolka skriftlig information, namn och belopp som andra använder för att definiera legitimiteten i hans handlingar. Affischen blir ett verktyg för yrkesmässig självständighet, även om den självständigheten växer fram inom en verksamhet som väcker moraliskt obehag.
Schultz resonemang försöker väga upp det känslomässiga intrycket i stunden med en berättelse om tidigare val. Bacall kunde ha levt ett annat liv, men valde en kriminell bana, är i korthet hans argument. Scenen tillskriver mentorn det resonemanget, men kräver inte att åskådaren ska godta det som en fullständig lösning på problemet. Barnet finns fortfarande där efter förklaringen.
Tyskens hårdhet nyanserar också hans roll som beskyddare. Han kan vara generös mot Django och samtidigt be honom att gå över en gräns som tar emot. Hans hjälp med att hitta Broomhilda hänger samman med en utbildning som också omfattar pengar intjänade genom dödande. Avsnittet gör det omöjligt att skilja en varm vänskap från ett yrke utan mänskliga konsekvenser.
Det fysiska avståndet till gården förstärker problemet. Django betraktar en nära relation utifrån och måste ingripa i den utan att själv dela dess vardag. Klippningen för oss känslomässigt närmare det som den fysiska distansen annars skulle kunna göra abstrakt: ett yrkesmässigt mål är fortfarande någon som en annan person kallar pappa.
Pappret som han sparar får en annan användning
Under Djangos träning under vintern, blir Bacall ett särskilt prov. Det mäter inte bara hans fysiska förmåga. Det visar om han kan stå fast vid ett beslut när bilden av målet väcker en annan reaktion än den uppdraget kräver. Huvudpersonens utveckling rymmer den spänningen, i stället för att framställa effektivitet som en egenskap som plötsligt uppstår.
Belöningen på sju tusen dollar gäller Smitty Bacall; på affischen står det dessutom belopp för medlemmarna i hans gäng. Om siffrorna hålls isär undviker man att blanda ihop den individuella belöningen med totalsumman som Django senare kommer att nämna. Pengarna är ingen utsmyckning i samtalet: de hjälper oss att förstå vilket värde Schultz sätter på arbetet och vilken frestelse dokumentet kan utgöra för andra.
Affischen sparas som ett minne av den första belöningen som Django själv tjänade in, inte som ett bevis på att Bacall var Djangos första offer. Den skillnaden förklarar talet om en invigning utan att motsäga de tidigare händelserna. Yrkesminnet byggs upp genom ett föremål som förenar namn, pris och personlig erfarenhet.
Belöningarna kommer tillbaka när Django behöver övertyga LeQuint Dickeys vakter. Samma dokument som här används för att rättfärdiga ett dödande kan senare hjälpa honom att genomföra en bluff som får honom att fly. När dokumentet används på nytt förändras dess funktion, och det bekräftar huvudpersonens lärdom: han nöjer sig inte längre med att läsa vad pappret säger, utan vet hur han ska bygga upp en berättelse kring det. Gården lämnar därmed efter sig en konkret följd som består långt efter skottet och Schultz själv.
Tillbaka till guiden till Django Unchained.
Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern
