Stephen: intelligensen som skyddar Candyland

Stephen verkar ha en underordnad position, men känner till husets relationer bättre än dess ägare. Hans auktoritet beror på det system han väljer att försvara.

Stephens auktoritet börjar vid dörren

Stephen, spelad av Samuel L. Jackson, ser Djangos ankomst som ett avbrott i hushållets ordning. Han behöver inte känna till syftet med besöket för att upptäcka vad som stör honom: en svart man kommer ridande, beväpnad och behandlad som en vit mans jämlike. Hans närvaro ifrågasätter en fördelning av positioner som Stephen övervakar dagligen.

Hans reaktion förenar förvåning, fientlighet och en till synes familjär relation till Candie. Han kan klaga inför honom på ett sätt som andra i huset inte skulle kunna tillåta sig. Denna frihet i tonen avslöjar en särställning, utan att göra honom till ägare eller upphäva hans ställning som förslavad man. Han har relativ makt inom en struktur som fortfarande tillhör andra.

Skådespeleriet använder kroppshållning, gång och röst för att ge ett intryck av ålderdom och beroende. Stephens uppmärksamhet är ändå skarp. Han iakttar medan han verkar ägna sig åt enklare rutiner och lägger märke till detaljer som värden missar. Filmen skiljer därmed skenet av bräcklighet från förmågan att påverka avgörande beslut.

Man behöver inte föreställa sig att han i hemlighet styr alla händelser för att erkänna hans inflytande. Hans styrka kommer av att han känner till en plats, dess människor och dess regler. Ägaren kan vara borta eller distraherad av ett skådespel; Stephen är ständigt knuten till hur huset fungerar. Vardagslivets förtrogenhet blir en källa till information som andra saknar.

Att upptäcka en relation som affären försöker dölja

Planen för att rädda Broomhilda bygger på att hon framstår som ett mindre intresse i en större förhandling. Django måste spela en hårdför köpare och Schultz en rik man som lockas av slagskämparna. Stephen nöjer sig inte med att bedöma om siffrorna är fördelaktiga: han iakttar hur personerna reagerar på varandra.

Hans uppmärksamhet på Broomhilda och Django gör att han upptäcker en känslomässig förbindelse bakom de roller de spelar. Det är en tolkning av beteenden, inte information hämtad ur en akt. Hans ingripande förändrar handlingen eftersom han avslöjar just det som affärsspråket försökte hålla utom synhåll: att besökarna försöker återförena ett gift par.

När han berättar om sina misstankar för Candie förändras också hans sätt att vara med honom. Det privata samtalet visar en mindre ceremoniell relation än den offentliga lydnadsföreställningen. Skillnaden gör det tydligt att Stephen anpassar sitt beteende efter vem som är närvarande. Social underordning och intellektuell säkerhet kommer inte alltid till uttryck på samma sätt.

Samuel L. Jackson har i intervjuer beskrivit hur viktig denna dubbla rolltolkning är. Filmen ger ett tydligt stöd för den läsningen genom kontrasten mellan hans beteende inför gästerna och hans privata umgänge med Candie. Man behöver inte tillskriva honom en fullständig hemlig biografi för att förstå att rollfiguren vet hur han ska använda det andra förväntar sig att se.

Under middagen och avslöjandet av bedrägeriet skyddar Stephen det system som ger honom hans position. Räddningsaktionen hotar en konkret affär, men Django hotar dessutom en världsordning. Om en förslavad person kan bli någon som fattar beslut, förhandlar och återvänder för att hämta någon annan, framstår lydnad inte längre som den enda möjliga framtiden.

Medlöperi, överlevnad och ansvar

Att analysera Stephen kräver att man skiljer mellan de villkor som omger honom och de beslut han fattar inom dem. Slaveriet begränsar svarta rollfigurers valmöjligheter brutalt. Den verkligheten innebär inte att alla deras handlingar bör betraktas som likvärdiga eller att Stephens aktiva medverkan ska framställas som en oundviklig följd som delas av alla som arbetar i huset.

Cora och Sheba har olika positioner i hushållets hierarki. Deras närvaro hindrar oss från att göra tjänstefolket till en homogen grupp som styrs av en enda vilja. Stephen har tillgång till och möjlighet att ingripa på sätt som inte automatiskt bör tillskrivas de andra fångna personerna. Fysisk närhet till husbonden säger inte heller i sig något om någons grad av frihet.

Rollfiguren gör det möjligt att diskutera stereotypen om den inställsamma tjänaren eller Uncle Tom, men filmen ger honom också ett aggressivt initiativ. Stephen nöjer sig inte med att uthärda ordningen eller skaffa sig små personliga fördelar: han upptäcker hot och bidrar till att oskadliggöra dem. Denna aktivitet gör hans medlöperi dramatiskt centralt, utan att berättiga en tolkning som skuldbelägger offren för att ha skapat slaverisystemet.

Efter Candies död visar hans förmåga att ingripa i bestraffningen av Django att hushållets auktoritet inte försvinner med ägaren. Huset rymmer fortfarande människor som är beredda att upprätthålla dess mekanismer. Stephen bidrar till denna kontinuitet och kan inte längre förklaras enbart som någon som lyder en omedelbar order från Calvin.

Den sista konfrontationen ställer rollfiguren inför en förlust som han hade försökt förhindra: Django återvänder på eget initiativ och bryter platsens grepp. Candylands fall förstör den miljö där Stephen kunde omvandla sin kunskap och närhet till husbonden till makt. Hans nederlag drabbar både hans kropp och den struktur som han hade satsat sin lojalitet på.

I Samuel L. Jacksons samarbete med Tarantino utmärker sig Stephen genom avståndet mellan skådespelarens energi och den framtoning han antar. Rollfiguren är obehaglig eftersom han förstår så mycket och använder sin förståelse för att upprätthålla en orättvisa. Hans intelligens friar honom inte: den gör de beslut som bidrar till att vidmakthålla orättvisan ännu tydligare.

Tillbaka till Django Unchained-guiden.

Visa alla artiklar i Django Unchained: räddning, karaktärer och sydstatswestern