Wylie Stateman och ljudet som får oss att vänta i Inglourious Basterds

Ljudet i Inglourious Basterds gör små handlingar märkbara långt innan våldet bryter ut. Wylie Statemans ljudsupervision och Harry Cohens ljuddesign styr uppmärksamheten utan att bara höja volymen på varje effekt.

Att ljudsupervisera, ljuddesigna och mixa är inte samma sak

Wylie Stateman var ljudklippssupervisor för Inglourious Basterds, med Harry Cohen som ljuddesigner. Den uppgiften skiljer deras arbete från Sally Menkes bildklippning och den slutmix som gjordes av re-recording-teamet. I en film kan ljudeffekterna som publiken hör passera genom inspelning, urval, klippning, bearbetning och mixning. Att tillskriva hela den processen till en enda person suddar ut både arbetsfördelningen och de specifika besluten i varje fas.

Samarbetet mellan Wylie Stateman och Harry Cohen byggde på en tidig koppling till klippningen. Som de berättade för CineMontage försökte de bidra med ljud medan filmen fortfarande tog form, så att materialet kunde vara med och forma scenerna. Ljudet kom inte först i slutet, för att läggas ovanpå en redan färdig bild. En paus, en rörelse eller en övergång kunde bedömas med ett mer utarbetat ljudförslag redan i ett tidigare skede.

Det arbetssättet hjälper oss att förstå en egenskap hos resultatet: många små handlingar får en tydlig plats i väntan. Målet är inte att fylla alla tomrum med aktivitet. En alltför rik textur kan konkurrera med en replik eller göra rummet otydligt. Urvalet gör att ett visst ljud blir betydelsefullt eftersom de andra elementen lämnar plats åt det. Den relativa tystnaden är alltså en relation mellan närvarande ljudlager, inte nödvändigtvis frånvaron av ett ljudspår.

När man analyserar rösterna är det lämpligt att utgå från filmens originalversion. Dubbningar ersätter en del av ljudmaterialet och kan förändra förhållandet mellan klang, andning och omgivningsljud, även om många av effekterna och musiken är desamma. Inte heller går det att dra slutsatser om hur hela biografmixen var uppbyggd enbart utifrån uppspelning på låg volym hemma. Analysen kan uppmärksamma hörbara val utan att tillskriva dem ett visningsformat som inte har identifierats.

Gården: små föremål i ett stort hot

I det inledande förhöret följer uppmärksamheten på föremålen karaktärernas återhållsamhet. Cohen beskrev omsorgen om detaljer som mjölken när den rör sig, lädret, stolens trä och gesterna kring skrivandet och tobaken. De ljuden förankrar kropparna i en hemmiljö. Hotet behöver inte hela tiden förebådas av en musikalisk signal: det kan växa medan vi fortsätter att höra handlingar som i en annan situation skulle vara helt vardagliga.

Ljudens närhet styr vår uppmärksamhet. När samtalet stannar upp kan en handrörelse eller ett skrapande ljud kännas som ett ofrivilligt svar. Alla ljud behöver inte representera ett och samma psykologiska tillstånd. Deras närvaro gör tiden mer påtaglig och hjälper åskådaren att märka hur lång tid det tar innan någon svarar. Rummet är inte tomt under pauserna; det fortsätter att förmedla små detaljer medan dialogen håller inne med de viktigaste.

Ljudbilden knyter också samman interiören med landskapet. Huset ligger i en lantlig miljö, men scenen riktar gradvis uppmärksamheten mot bordet och dem som sitter där. Den prioriteringsförskjutningen kan ske utan att utomhusljuden helt försvinner. Det avgörande är vilket element som hamnar i förgrunden. Lyssnandet blir mer fokuserat i takt med att frågorna blir allvarligare och åskådaren börjar tolka varje tvekan som en möjlig avslöjande ledtråd.

Skotten bryter in i den återhållna ljudbilden. Deras genomslag beror delvis på all den tid som dessförinnan ägnats åt röster, skrapningar och gester. Kontrasten förklaras inte bara av en volymskillnad: det är en annan sorts handling som dominerar rummet. Det som tidigare krävde att man studerade ett ansiktsuttryck blir omedelbart våld. Ljuddesignen låter båda ögonblicken utspela sig i samma hus, samtidigt som det andra ögonblicket slår sönder det första ögonblickets skenbara normalitet.

En gammal film i en samtida film

Nationens stolthet innebar en annan ljudmässig utmaning: den skulle uppfattas som en propagandafilm från en annan tid, visad inom berättelsen. Stateman och Cohen berättade att de prövade olika sätt att skapa en gammaldags textur och till slut använde digital bearbetning för att justera resultatet. Målet var inte att försämra allt urskillningslöst. Materialet behövde skilja sig från resten av Inglourious Basterds och samtidigt vara tillräckligt tydligt för att fungera som underhållning för den fiktiva publiken.

Skillnaden i textur skapar en gräns mellan salongen och duken. Skotten i Zollers film befinner sig inte på samma berättarnivå som reaktionerna hos dem som ser den. Sedan börjar det verkliga våldet inne i fiktionen konkurrera med den filmiska framställningen. Åskådaren behöver kunna orientera sig mellan olika ljudkällor: det som kommer från filmduken, det som händer i byggnaden och musiken som strukturerar sekvensen. Tydligheten i de här relationerna är lika viktig som styrkan hos varje enskild effekt.

Tarantinos musikval tillför ytterligare ett lager som teamet måste integrera. En låt eller ett redan existerande musikstycke har sin egen rytm, täthet och betoning; effekterna kan inte behandla den som en neutral bakgrund. Samspelet mellan dem kan förstärka en gest eller låta den hamna i bakgrunden. Därför måste man lyssna på hela scenen, inte på en samling framträdande ljud som ryckts loss från bilderna och scenens varaktighet, för att förstå ljudet.

Statemans arbete märks särskilt när en minimal handling blir omöjlig att ignorera och senare när rummet fylls av ljud utan att förlora sin struktur. Filmen växlar mellan utdragna samtal, våldsamma avbrott och en filmvisning i berättelsen med en egen ljudidentitet. Att hålla de olika skalorna begripliga kräver urval och samarbete. Ljuddesignen upprätthåller spänningen genom att avgöra vad som förtjänar att höras i varje ögonblick, inte genom att göra varje andetag och varje föremål till en lika betonad effekt.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike