Donny och Omar i logen: så byggs skottlossningen mot Hitler upp

Angreppet mot logen bryter ner skiljelinjen mellan ledarna, som ser på filmen, och våldet som de dittills har hyllat från sina platser.

Från den skyddade platsen till avrättningsplatsen

Logen placerar Hitler och Goebbels ovanför salongen och skiljer dem från den vanliga publiken. Denna placering gör biografens arkitektur till en synlig hierarki. Ledarna kan se föreställningen från en privilegierad position, medan andra ansvarar för deras säkerhet och för att ceremonin ska fungera. Donny och Omars intåg förstör just denna rumsindelning.

Tillträdet till logen har en konkret dramatisk funktion: att föra angriparna fram till ledarnas kroppar. Det räcker inte att biografen är en allmän fälla. Berättelsen för våldet närmare de gestalter som personifierar regimen och hindrar deras död från att reduceras till en anonym följd av en brand. Scenen vill synliggöra detta omöjliga möte inom den verkliga historien.

Huvudpersonerna i angreppet är Donny Donowitz och Omar Ulmer. Det är viktigt att skilja mellan gestalterna i den färdiga filmen och de variationer som kan förekomma i tidigare manusversioner. I filmens slutskede av infiltreringen samlas dessa två män i handlingen. Det är inte nödvändigt att tillskriva varje skott ett särskilt mål när klippningen framställer angreppet som en gemensam och snabb handling.

Det snabba intrånget står i kontrast till förberedelserna inför premiären. Under större delen av kvällen bygger hotet på att upprätthålla förklädnader och klara sig igenom samtal. I logen försvinner detta krav. Våld ersätter förklädnaden och personerna slutar spela de roller som hade gett dem tillträde till byggnaden.

Våldet är inte längre begränsat till filmduken

Besökarna har kommit för att se en propagandafilm som gör fienders död till något beundransvärt. Skottlossningen förändrar förhållandet mellan gestaltning och upplevelse. Våldet som ledarna betraktade som underhållning passerar gränsen till filmduken och når platsen där de satt och tittade. Omvändningen är begriplig utan att man för den skull likställer alla biobesökare med gästerna i denna fiktion.

Visningen av Nationens stolthet utgör den omedelbara bakgrunden till denna omvändning. I propagandafilmen står en tysk soldat i berättelsens hjältecentrum. Utanför filmduken förlorar de som arrangerar och hyllar visningen kontrollen. Logen upphör att vara en utsiktsplats och blir en del av våldsscenen.

De upprepade skotten gör det omöjligt att tolka angreppet som en ren och strikt funktionell eliminering. Att våldet fortsätter, särskilt mot Hitler, ger det en överdriven dimension. Det kan tolkas som en hämndfantasi som vill utplåna varje spår av ledarens osårbarhet. Den tolkningen beskriver bildernas effekt; den är ingen historisk förklaring av hur ett verkligt attentat skulle ha kunnat utvecklas.

Bildutsnittet förändrar också de angripna personernas prestige. Ceremonin hade placerat dem i en miljö präglad av ära, lyx och offentlig uppmärksamhet. Våldet reducerar denna iscensättning till utsatta kroppar. Avståndet mellan den officiella bilden och den fysiska sårbarheten bidrar till ögonblickets kraft, oavsett vilket militärt resultat berättelsen tillskriver angreppet.

Skottsalvorna tar över det utrymme som tidigare tillhörde underhållningen som arrangerats för gästerna. Skillnaden handlar inte bara om ljudstyrka. Det förändras vem som kan bestämma vad som hörs och vem som tvingas reagera. Logen förlorar därmed sitt privilegium även ljudmässigt: den styr inte längre mottagandet av föreställningen, utan utsätts för ett intrång som den inte kan stoppa.

Två handlingar som sammanfaller utan gemensam ledning

Skottlossningen sammanfaller med genomförandet av Shosannas och Marcels plan, men det betyder inte att alla deltagare har samordnat sina beslut. Sammanflödet uppstår genom klippningen och den gemensamma platsen. Publiken kan koppla samman handlingarna även om personerna inte har tillgång till samma information. Denna skillnad gör att klimaxen kan kännas kollektiv utan att framstå som genomförandet av en enda order.

Skotten, lågorna och den projicerade bilden utgör olika former av angrepp på ceremonin. Angreppet mot logen når ledarna direkt. Branden förändrar förutsättningarna i salongen. Det filmade inslaget utmanar kontrollen över berättelsen som skulle höras där. Varje beståndsdel fyller sin egen funktion och har sitt eget ursprung, även om sekvensen för dem framåt tillsammans.

Scenen erbjuder inte heller Donny och Omar någon välordnad heroisk utväg. Deras handling utspelar sig i en byggnad vars förstörelse är en del av upplösningen. Angreppets energi samexisterar med att de som utför det försvinner. Hämndimpulsen leder varken till en triumferande återkomst ut i det fria eller till överlevnad som garanteras av klippningen.

Detta är gränsen som skiljer episoden från en krigsskildring. Hitler och Goebbels dog inte på det här sättet. Filmen använder sin alternativa historia för att göra biografen till en konkret scen för nazismens nederlag. En närmare analys av logen visar hur detta går till: den privilegierade positionen vänds upp och ner, personerna där utsätts och avståndet som skyddade dem som tittade bryts våldsamt.

Tillbaka till Inglourious Basterds-guiden.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike