Omar Ulmer: bastarden som anländer till premiären tillsammans med Donny

Omar Ulmer har få repliker, men är kvar inne på biografen när andra medlemmar i operationen har slagits ut. Hans insats bygger på just den positionen, inte på någon militär bakgrund som filmen aldrig utvecklar.

Att identifiera Omar utan att hitta på en meritförteckning åt honom

Omar Ulmer är medlem i Bastarderna och spelas av Omar Doom. I eftertexterna anges han som soldat i gruppen, medan berättelsen samlar hans mest framträdande insats till premiären av Nationens stolthet. Det är viktigt att skilja den identifieringen från påståendet att han är sprängämnesspecialist, något som ibland tillskrivs honom. Att bära på en sprängladdning under ett uppdrag bevisar inte att man har en militär specialitet, och filmen ägnar honom ingen utbildning, teknisk grad eller förklaring som fastslår att det är hans yrke.

Filmen ger honom inte heller någon personlig bakgrund av det slag den skapar för Hugo Stiglitz. Omar framträder som en del av en enhet vars rykte redan har spridits. Hans tillhörighet framgår av att han är där tillsammans med de andra, av de beslut han accepterar och av hur han agerar i den sista operationen. Han karaktäriseras genom sitt handlande, vilket skiljer sig markant från en presentation med bakgrundshistoria. Att fylla i med ett ursprung, en familj eller en lista över tidigare uppdrag skulle innebära att lägga till information som inte finns i filmen.

Den relation som tydligast definierar honom i slutskedet är den han har med Donny Donowitz. De bildar ett tydligt operativt par på biografen. Tittaren känner igen Donny först, tack vare hans presentation och smeknamnet Judebjörnen, men Omar är ingen stum kopia av den karaktären. Hans närvaro gör det möjligt att fördela handlingar, bevakning och rörelser. Scenen behöver två personer som kan befinna sig på olika platser och agera samordnat, även om de inte får samma bakgrundsutveckling.

Omar Doom ger karaktären ett återhållsamt uttryck. De få replikerna gör att man får följa hans uppmärksamhet, hans rörelser och hur han reagerar på situationer han inte kan kontrollera. En sådan insats ska inte förväxlas med att sakna en berättelsefunktion. En biroll kan vara avgörande eftersom den befinner sig på rätt plats och går med på att fortsätta, utan att därför bli berättelsens känslomässiga centrum eller få en förklaring till varje beslut den fattar.

Den italienska förklädnaden och mötet med Landa

Gruppens täckmantel på galan går ut på att framställa amerikanerna som italienska filmproffs. Omar antar namnet Antonio Margheriti, en filmreferens som också fyller en omedelbar funktion: den ger honom en identitet som han måste uttala inför Landa. Skämtet bygger på avståndet mellan vad täckmanteln kräver och vad personerna bakom den klarar av att upprätthålla. Det räcker inte att bära festkläder och följa med en känd skådespelerska om någon bestämmer sig för att kontrollera historien genom ett samtal.

Officerns ingripande gör ett socialt samtal till ett test. Omar måste svara till synes naturligt samtidigt som tittaren märker att situationen drar ut på tiden. Svårigheten består inte bara i att komma ihåg ett namn. Han måste få det att låta som sitt eget utan att avslöja att han följer en instruktion. Landas begäran om en upprepning ökar risken, eftersom Omar tvingas spela upp en identitet på nytt, trots att den redan verkade skör vid första försöket.

Humorn i ögonblicket upphäver inte faran. Omar är omgiven av människor som tillhör fiendens militära och politiska apparat, och händelsen har en yta av normalitet. Filmen utnyttjar motsägelsen: ett uttal får publiken att le samtidigt som det kan kosta karaktären livet. Skådespeleriet håller sig inom den marginalen och låter inte obehaget övergå i ett öppet erkännande, vilket skulle göra det omöjligt för scenen att fortsätta.

När han kommer in i salongen förändras styrkeförhållandena. Landa kan kontrollera vissa av deltagarna utan att ha fått ut alla från lokalen. Omar har fortfarande möjlighet att ingripa, en möjlighet som andra har förlorat. Filmen använder hans mindre framträdande roll tidigare för att hålla en del av planen aktiv utan att behöva introducera en ny agent i sista stund. Han fanns redan där, identifierad och placerad genom scenen i foajén, innan uppmärksamheten flyttades till andra karaktärer.

Att agera inom en operation som har förändrats

På biografen deltar Omar i en offensiv som kombinerar sprängämnen med ett direkt angrepp. Detaljerna kring varje rörelse behandlas i analysen av Donny och Omars agerande inför logen. För att förstå karaktären är det viktigt att han inte bara väntar passivt på resultatet av en anordning. Han ingriper tillsammans med Donny och fortsätter att agera när evenemanget upphör att likna en vanlig premiär. Uppdraget blir en omedelbar handling i ett slutet rum.

Hans beteende ger inget underlag för att rekonstruera alla hans personliga motiv. Tillhörigheten till Bastarderna ger honom ett gemensamt mål och en hämndkontext, men varje gest följs inte av en inre förklaring. Analysen kan peka på beslutsamhet och samordning som synliga drag. Att slå fast vad han minns, vad han känner för ett visst offer eller vad han hoppas ska hända med hans namn efter uppdraget skulle gå utöver den tillgängliga informationen.

Att hans agerande sammanfaller med Shosannas plan gör honom inte heller till hennes medvetna medbrottsling. De två handlingarna äger rum i samma byggnad och förstärker varandra genom sina följder, men Omar känner inte till det som tittaren vet om hennes och Marcels förberedelser. Skillnaden i informationsläge bevarar berättelselinjernas självständighet. Publiken kan förstå hur de sammanfaller utan att förutsätta ett samordningsmöte som aldrig visas.

Skådespelarens namn och hans övriga samarbeten tas upp på Omar Doom och Michael Bacall med Tarantino. I Inglourious Basterds definieras Omar Ulmer genom en kortare utveckling: medlem i gruppen, falsk italiensk gäst och aktiv deltagare i angreppet. Det räcker för att förklara varför hans närvaro spelar roll. Att tillskriva honom en odokumenterad specialitet eller bakgrund skulle göra profilen längre, men mindre precis.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike