Inglourious Basterds gör den tyska filmhistorien till användbar information för en militär operation. Referenserna är utspridda över samtal, musik och framträdanden, och samlas inte i en enda katalog som Hicox rabblar upp.
Vad Hicox förklarar för sina överordnade
Archie Hicox presenteras som filmkritiker innan han får sitt uppdrag. Hans erfarenhet av tysk film förklarar varför han kan navigera i en operation med koppling till en gala inom filmbranschen. I samtalet med sina överordnade får han i uppgift att förklara hur UFA fungerade under Goebbels. Figuren beskriver filmproduktionen som en del av regimens kulturstrategi, snarare än att bara räkna upp en samling skådespelarnamn för att visa vad han kan.
Scenen introducerar ett sätt att förstå propaganda som omfattar underhållning, prestige och industriell konkurrens. Hicox beskriver hur Goebbels såg på sina filmer i förhållande till den tidigare filmen och Hollywood. Det antisemitiska språkbruk som förekommer i den förklaringen hör till den ideologi som figuren beskriver. Det ska inte återges som en objektiv beskrivning av tysk film på 1920-talet eller av den amerikanska filmindustrin. Scenens innebörd bygger på att vi förstår vem som använder de här kategorierna och i vilket syfte.
Jämförelsen med Hollywoodproducenter gör det politiska resonemanget till ett samtal om produktionsmodeller och kulturella ambitioner. Det hjälper publiken att förstå varför en premiär kan samla så många makthavare. Filmen framställer inte galan som underhållning utan koppling till kriget. Spektaklet är en del av hur makten vill se ut och bli sedd. Informationen från Hicox gör denna koncentration av prestige och auktoritet till en möjlighet för operationen.
Profilen för Archie Hicox visar hur hans tidigare yrke påverkar hans agerande som spion. Här räcker det att skilja mellan två förmågor: att känna till en bransch och att smälta in som någon som naturligt hör hemma i den. Den första hjälper till att planera uppdraget. Den andra kräver vanor, accenter och sociala svar som man inte får enbart genom att läsa om film. Manuset placerar de båda förmågorna nära varandra, men behandlar dem inte som likvärdiga.
UFA grundades inte av nazisterna
Universum-Film AG grundades 1917 och hade en historia som föregick Hitlers maktövertagande. Denna precisering hindrar oss från att använda UFA som en tidlös synonym för nazistisk propaganda. Under Weimarrepubliken var bolaget del av en filmindustri med många genrer, stjärnor och olika visuella uttryck. Under den nazistiska regimen utsattes industrin för kontroll, uteslutning och omorganisation. Att tala om kontinuitet i företaget innebär inte att man bortser från det politiska och mänskliga brott som förföljelsen av dess yrkesverksamma innebar.
Hicox scen sammanfattar den utvecklingen i ett berättartekniskt syfte. Den är inte tänkt att ersätta en ekonomisk historia om företaget eller beskriva alla dess ägarförhållanden. I berättelsen är dess uppgift att förklara vilken roll Goebbels tilldelar filmen. När filmen introducerar en stjärna eller en sång påminner de inslagen om att propaganda samexisterade med komedier, melodramer och populär underhållning. Ideologin kunde verka genom att styra vad som fick synas och genom produktionsvillkoren, utöver att förekomma i uttryckliga tal.
Därför bör man inte behandla alla tyska filmer som nämns som om de vore utbytbara. Årtal, produktionsbolag, genre och medverkandes karriärer spelar roll. Ett verk från före 1933 blir inte en nazistisk produktion bara för att det visas igen under ockupationen. Omvänt räcker inte en films till synes lättsamma karaktär för att skilja den från den regimkontrollerade industrin. Att skilja mellan verk, sammanhang och användning förhindrar förenklingar som referensmosaiken i sig ger anledning att ifrågasätta.
Att filmen också framställer filmbranschen som en organiserad institution förändrar vilken sorts konflikt det handlar om. Figurerna förhåller sig inte enbart till bilder: de är beroende av tillstånd, premiärer, anseende och personer som beslutar vad som ska visas. I samtalet fungerar UFA som ett namn som sammanfattar hela denna industriella skala. Hicox kunskaper kommer till nytta eftersom en biograf på samma gång kan vara ett företag, en politisk ceremoni och en samlingsplats för militära måltavlor.
Emil Jannings och Lilian Harvey är ingen lista som Hicox rabblar upp
Emil Jannings identifieras i galans sammanhang och spelas av Hilmar Eichhorn. Hans närvaro fyller en annan funktion än den brittiske officerns utläggning: den ger evenemanget ett välbekant ansikte från filmbranschen. Den historiska skådespelaren och figuren som gestaltar honom ska inte förväxlas, och framträdandet bevisar inte att en fiktiv premiär faktiskt ägde rum. Tarantino för in en verklig person i en påhittad situation, som han gör med andra personer från den politiska och kulturella världen.
Lilian Harvey hör till ett annat område av referenser, knutet till musikalfilm och omnämnanden av dess stjärnor. Det är inte rätt att framställa hennes namn och Jannings namn som en katalog som Hicox rabblar upp för att klara ett bildningsprov. Filmen fördelar filmhistoriska minnen mellan flera talare och ljudinslag. Att samla dem i ett enda tal skulle göra förklaringen snabbare, men förvanska verkets faktiska uppbyggnad.
Detsamma gäller andra namn och titlar som förekommer i dialogen eller på affischer. Referensen till Der weiße Rausch och den kulturella närvaron av Zarah Leander kräver att man lokaliserar den specifika detalj som analyseras. En affisch har inte samma status som ett historiskt påstående från en berättare, och en sång som hörs på ett etablissemang gör inte automatiskt figuren där till beundrare av sångaren.
Visningen av Nationens stolthet förenar till sist filmindustrin och dess ledande publik. Vägen från Hicox samtal till galan hjälper oss att förstå en operation riktad mot ett kulturevenemang laddat med makt. De verkliga referenserna ger den världen djup, medan fiktionen ordnar om relationerna. Att tolka dem noggrant innebär att hålla reda på vem som talar, var varje namn förekommer och vilken funktion det fyller, utan att göra filmkunskap till en samling felaktigt tillskrivna fakta.
Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
