Der weiße Rausch och Le Gamaar: skilja mellan två bergsfilmer

Leni Riefenstahls närvaro och den tyska bergsfilmen kan leda till att man blandar ihop titlar. Der weiße Rausch och Die weiße Hölle vom Piz Palü är inte samma film.

Le Gamaars referens är Piz Palü

I presentationen av Shosannas biograf är den identifierbara referensen Die weiße Hölle vom Piz Palü, känd på svenska som Det vita helvetet på Piz Palü. Den titeln ska inte ersättas med Der weiße Rausch när man beskriver vad scenen annonserar eller kommenterar. Båda verken hör till den tyska bergsfilmens område och har kopplingar till Leni Riefenstahl, men det är två olika filmer.

Der weiße Rausch. Neue Wunder des Schneeschuhs är en film av Arnold Fanck från 1931, med fokus på skidåkning och med Riefenstahl och Hannes Schneider i huvudrollerna. Piz Palü är äldre och förknippas med Arnold Fanck och G. W. Pabst. Att samma skådespelare och landskap förekommer förklarar varför filmerna kan blandas ihop, men det innebär inte att man kan byta ut deras eftertexter eller funktion i Inglourious Basterds.

Varför det är viktigt att behålla den exakta titeln

Filmsamtalet mellan Shosanna och Zoller fungerar inte som en allmän lista över tyska filmer. Titeln gör det möjligt för rollfigurerna att visa sina kunskaper och för tittaren att känna igen referenser som får betydelse igen vid senare möten. Om man byter ut ett verk mot ett annat ersätts den koppling som berättelsen har byggt upp med en skenbar koppling.

Det förändrar också bilden av biografverksamheten. En biografs program är ett konkret urval, inte en abstrakt genrekatalog. Att påstå att Shosanna visar Der weiße Rausch skulle kräva andra belägg än att en annan film med snö, berg eller Riefenstahl förekommer. Det räcker inte att påståendet verkar stämma med tidsperioden.

Produktionsåret avgör inte heller i sig vilken politisk innebörd en visning har. Ett verk som skapats före nazistregimen kan visas senare under ockupation. För att tolka en sådan spridning bör man ta hänsyn till sammanhanget som fiktionen skildrar, utan att automatiskt göra varje tysk film till propagandaproduktion eller tillskriva ägaren en ideologisk övertygelse.

Ett kontextuellt samband, inte en bekräftad hänvisning

Der weiße Rausch bidrar till att sätta Fancks arbete och Riefenstahls tid som skådespelare i ett sammanhang, men den kontextuella nyttan bevisar inte att titeln nämns i Inglourious Basterds. Avsaknaden av en belagd hänvisning gör det omöjligt att utveckla en tänkt dialogscen kring filmen. Den gör det också omöjligt att tillskriva Tarantino en specifik hyllning till filmen enbart på grund av likheten med Piz Palü.

Den praktiska skillnaden är enkel: för att identifiera referensen i Shosannas biograf ska man behålla Piz Palü; när man talar om Der weiße Rausch måste man inse att det handlar om ett annat verk. Genom att hålla isär filmerna undviker man att två verkliga filmer slås samman till en tredje referens som scenen inte innehåller.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike