Shosanna på Goebbels restaurang: champagnen och pressen från inbjudan

Mötet på restaurangen framställer valet av biograf som en prestigefylld tjänst. För Shosanna innebär denna artighet att hon förlorar kontrollen över sin verksamhet och blir utlämnad åt dem som har makten.

En gäst som inte själv har valt mötet

Shosanna kommer till restaurangen i en situation som andra har ordnat. Hon har inte bett om att få delta i ett möte med propagandaministern och har inte i förväg förhandlat om villkoren för samtalet. Bordet har redan sina hierarkier och intressen när hon ansluter sig. Denna utgångspunkt gör att ett till synes vänligt mottagande skiljer sig från en inbjudan mellan jämlikar.

Champagnen bidrar till skenet av gästfrihet. Att bjuda på ett glas kan få ett möte att verka festligt, förfinat och gynnsamt för den nyanlända. Gesten undanröjer dock inte pressen i situationen. Den som tar emot en dryck måste fortfarande förhålla sig till människor som kan bestämma vad som händer med hennes verksamhet och förändra hennes vardag.

Goebbels närvaro synliggör sambandet mellan film och politisk makt. Shosannas biograf är intressant som plats för en premiär med propagandasyfte. Samtalet är därför inte en enkel affärsförhandling om hyra, repertoar eller biljetter. Valet av lokal blir en del av en regimakt och av önskemålen hos dem som företräder den.

Kontrasten mellan lyx och utsatthet präglar huvudpersonens situation. Restaurangens bekvämlighet tillhör värdarna, som rör sig vant mellan servering, dryck och samtal. Shosanna måste orientera sig i miljön utan att avslöja för mycket. Hon kan inte begränsa sin uppmärksamhet till frågornas bokstavliga innebörd: hon måste förstå vilka svar som kan godtas och vilka som kan utsätta henne för fara.

Zoller gör sitt personliga intresse till ett offentligt beslut

Zollers ingripande gör det svårt att skilja hans intresse för Shosanna från hans intresse för hennes biograf. Han har tillgång till dem som organiserar premiären och kan driva igenom sina önskemål. Det han framställer som en möjlighet för henne förlänger också hans försök att närma sig henne. Filmen visar hur personliga förväntningar får stöd av en prestigefylld position.

Shosanna tar inte emot förslaget från samma utgångspunkt. Hennes prioritet är att bevara en identitet och en plats där hon kan fortsätta leva. Att biografen kanske får stå värd för ett officiellt evenemang är inte automatiskt en efterlängtad belöning. Mötet skapar skyldigheter och utsatthet innan någon påstådd fördel erbjuds.

Hur ordet fördelas bidrar till pressen. De som dominerar bordet kan byta ämne, tala för andra eller göra ett svar till en del av sitt eget resonemang. Shosanna måste säga tillräckligt för att inte verka undvikande, men samtidigt hålla information om sitt liv under kontroll. Samtalet blir ett skådespel av normalitet.

En tolks närvaro påminner också om att det inte räcker att höra en mening för att förstå den. Informationen förmedlas mellan språk och är beroende av personer som tolkar under mötet. Denna förmedling är en del av bordets sociala makt: några fattar besluten, andra tolkar, och gästen måste hitta ett handlingsutrymme inom denna fördelning.

Bordet fördelar också uppmärksamheten ojämnt. De som redan tillhör kretsen kan behandla samtalet som ett tillfälle att visa smak, närhet eller inflytande. För Shosanna kan varje inlägg bli information om henne. Samma sociala tillställning ger några möjlighet att visa upp sig och tvingar den andra att väga hur mycket hon avslöjar. Drycken jämnar inte ut dessa positioner.

Artighet och utsatthet före mötet med Landa

Scenen förbereder en stegring av hotet när Landa dyker upp. Det är viktigt att skilja den senare sekvensen, som utspelar sig i strudelscenen, från det inledande mötet kring premiären. Lunchen med Goebbels har redan en egen spänning: den ställer ägaren inför ett beslut som andra betraktar som nästan avgjort, och som hon inte kan avvisa lika fritt som en självständig företagare.

Den eleganta serveringen ska inte tolkas som en motsägelse som gör regimen mindre våldsam. I den här scenen kan tvång ta sig artiga och socialt tilltalande uttryck. Det behöver inte visa sig genom skrik för att vara effektivt. Bristen på frihet märks i svårigheten att välja ett annat svar, inte i frånvaron av gott uppförande.

Det återhållsamma skådespelet hos Shosanna gör att denna svårighet förblir synlig utan att hon visar all sin rädsla. Hon behåller ett funktionellt lugn. Filmen framställer inte varje tystnad som en bekännelse som de andra kan tyda. Åskådaren kan se ansträngningen eftersom hen har information som de kring bordet saknar.

Champagnen blir till sist en del av förhållandet mellan sken och makt. Glaset ger en bild av fest, men den händelse som firas håller fortfarande på att påtvingas den som ska stå värd för den. Att se scenen utifrån denna skillnad gör det lättare att undvika att förväxla lyx med trygghet eller en inbjudan med samtycke. Shosanna sitter vid bordet, men har inte samma möjlighet att bestämma vad man talar om eller hur mötet slutar.

Gå tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike