Innan gården och den första dialogen etablerar The Green Leaves of Summer en stillsam musikalisk inledning. Den version som hörs är krediterad Nick Perito.
Ett tema från The Alamo, en inspelning av Nick Perito
The Green Leaves of Summer skrevs för The Alamo, John Waynes film från 1960, med musik av Dimitri Tiomkin och text av Paul Francis Webster. I förtexterna till Inglourious Basterds används en instrumentaltolkning som är krediterad Nick Perito. Det är viktigt att skilja mellan låtens upphovspersoner och identiteten på den inspelning som Tarantino har valt.
Att säga att temat kommer från The Alamo innebär inte att ljudet har hämtats direkt från filmens soundtrack. En komposition kan spridas genom olika arrangemang, versioner och skivor. Peritos tolkning har sitt eget ljudmässiga uttryck, och det är detta uttryck som präglar Tarantinos inledning.
Frånvaron av en röst som sjunger texten förändrar relationen till bilderna. Åskådaren får höra en melodi utan att orden pekar ut personer, platser eller händelser. Den som känner till låten kan minnas dess ursprung; den som inte känner igen den kan uppfatta dess musikaliska karaktär utan att behöva någon förkunskap. Filmtiteln och förtexterna får utrymme att framträda medan musiken ljuder.
Den här inledningen ska inte heller förväxlas med The Verdict, Morricone-stycket som förknippas med närmandet till gården. Filmen använder olika stycken till förtexterna och till början av handlingen. Om man uppmärksammar skiftet kan man höra hur musiken går från att skapa en övergripande stämning till att ta plats i en konkret dramatisk situation.
En inledning som inte börjar med en smäll
Styckets melodiska och förhållandevis återhållsamma karaktär skjuter upp förväntan på en dånande krigisk entré. Filmen behöver inte börja med stridslarm för att signalera att den kommer att handla om våld. Först kan den erbjuda en stunds lyssnande och spara den omedelbara faran till dess att personerna anländer.
Förtexterna skapar en zon före berättelsen. Under den stunden kan musiken samspela med namnens utformning, hur länge de visas och hur titeln presenteras, utan att behöva följa en kropp i rörelse inne i fiktionen. Det är ett sätt att leda in åskådaren i filmen innan en scen kräver uppmärksamhet.
Att temat har koppling till westernfilmen gör att man kan höra en genremässig tradition eka. Den associationen förvandlar inte inledningen till ett uttalande om hela historien i The Alamo och innebär inte heller att filmerna likställs politiskt. Lånet kan fungera genom en ton och en filmtradition utan att automatiskt föra med sig alla betydelser från det tidigare verket.
Valet bidrar också till en känsla av en berättelse som återkallas eller berättas på avstånd. Det är en tolkning av den musikaliska effekten, inte ett påstående om vad varje åskådare ska känna. En instrumental melodi kan väcka vemod, lugn eller förväntan beroende på hur man lyssnar. Filmen tar vara på denna känslomässiga öppenhet innan den första sekvensen gör ett hot tydligare.
Den igenkännbara melodin kan göra intryck även när åskådaren inte vet vad den heter. Ett filmiskt lån kräver ingen referenskunskap för att fungera. Den som känner igen The Alamo får ytterligare en association; den som bara hör instrumentaltolkningen uppfattar ändå dess tempo och melodiska kontur. Denna dubbelhet gör att inledningen både kan fungera som en omedelbar upplevelse och bjuda in till igenkänning av ett filmminne, utan att det ena sättet att lyssna utesluter det andra.
Att börja med musiken innan berättelsens första kapitel
Uppdelningen mellan förtexterna och det första kapitlet passar en berättelse som markerar sina indelningar. Publiken får först en presentation av verket och därefter förs den in i en plats, en tidpunkt och en situation. Musiken bidrar till att hålla isär dessa moment, även om de ingår i en sammanhängande inledning.
I Tarantinos kapitel och prologer har trösklarna en praktisk funktion: de förbereder ett skifte i uppmärksamheten. Här ger melodin utrymme att stanna upp vid filmens karaktär innan vi ser en familj möta en besökares ankomst. Det inledande lugnet garanterar inte att familjen är trygg; det tillhör en annan skala i berättelsen.
Att lyssna på stycket utanför filmen kan ge en annan upplevelse. Utan förtexterna och övergången till gården finns Peritos inspelning kvar, men den förväntan som filmen bygger upp kring den försvinner. Därför kan ett temas funktion inte förklaras enbart genom att räkna upp dess upphovsperson och ursprung. Den beror också på var temat börjar, vilka bilder det följer och vad som kommer efter.
I soundtracket till Inglourious Basterds fyller The Green Leaves of Summer en mycket konkret uppgift: att öppna lyssnandet utan att föregripa hela den musik som följer. Dess finstämdhet står inte i motsats till det senare våldet. Den etablerar en utgångspunkt som våldet sedan kommer att förändra och gör att det första hotet märks som en påtaglig förändring av en stund som hade börjat på ett annat sätt.
Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
