Kapten Koons, spelad av Christopher Walken i Pulp Fiction, är Butchs fars medfånge som ger pojken familjens klocka. Han har överlevt och kan fullgöra det uppdrag som hans vän lämnade efter sig. Hans besök förenar ett personligt möte, minnet av en död man och ett ansvar som han tog på sig under kriget.
För Butch är Koons någon som kände hans far under omständigheter som Butch själv aldrig fick uppleva. Militärmannen berättar att han har hört talas om pojken och tilltalar honom familjärt. Den tidigare relationen till fadern gör det möjligt för honom att närma sig en son som han nu måste förklara varför han har kommit.
Karaktären förmedlar lidandet genom sin egen berättelse. Filmen visar honom efter hemkomsten, sittande framför Butch och redo att slutföra överlämningen. Hans sätt att tala förenar värme, allvar och en obekväm uppriktighet. Den lojalitet han beskriver får ett konkret prov när han lägger det bevarade föremålet i mottagarens händer.
En vän till fadern som också har en son
I Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994) framställs Koons som en nära vän till Butchs far. Han berättar att de satt fångna tillsammans under en lång tid i Hanoi och att de under den tiden tog ansvar för varandra. Deras band grundar sig på en gemensam erfarenhet som, enligt honom, fortsatte att förplikta honom även efter kamratens död.
När han nämner sin egen son, Jim, blir ansvaret tydligare. Koons föreställer sig vad som skulle ha hänt om han hade dött och Butchs far hade överlevt: då skulle besökaren ha talat med Jim. Genom att föreställa sig det försätter han sig själv i samma familjesituation. Han vet att han också kunde ha lämnat efter sig ett barn som väntade på en far som aldrig skulle komma tillbaka.
Denna ömsesidighet gör det möjligt att förstå åtagandet utan att reducera det till en militär order. Koons talar om en skyldighet mellan vänner, riktad till dem som befinner sig utanför fånglägret. Det förtroende han beskriver låter relationen mellan de två männen leva vidare. Kamratens son blir någon som den överlevande måste stå till svars inför.
Klockans familjära betydelse hjälper till att förklara uppdraget, men Koons har en annan roll än ägarna. Han bevarar den för att kunna lämna över den. Hans relation till föremålet bygger på att han har åtagit sig att förvara det. När han har återvänt till sin egen familj fullgör han också den väntande överlämningen till kamratens familj.
Den överlevande som fullföljer överlämningen
Koons berättar att Butchs far skyddade klockan under fångenskapen och anförtrodde den åt honom innan han dog. Därefter höll han den gömd tills han återvände till sin familj. Berättelsen placerar förvaringen under extrema förhållanden. Karaktärens uthållighet kommer till uttryck i att han bevarar någon annans ägodel trots att det är fysiskt plågsamt för honom.
När han berättar om den kostnaden gör han sig själv till en del av den mest obekväma delen av historien. Kapten Koons monolog kan analyseras utifrån den komiska effekten av hans uppriktighet; för att förstå hans karaktär är det viktigt att han berättar om sin egen förödmjukelse tillsammans med faderns uppoffring. Ansträngningen som krävs för att Butch ska minnas berör också kroppen hos mannen som talar.
Hans varma bemötande av pojken går hand i hand med ett nedlåtande språkbruk om de vietnamesiska fångvaktarna. Besökets vänlighet och den fientlighet som präglar minnet tillhör samma berättare. Koons skildrar erfarenheten ur de amerikanska fångarnas perspektiv och låter orden bära spåren av konflikten med dem som höll dem fångna.
Överlämningen gör att uppdraget fullbordas på ett synligt sätt. Koons visar klockan, håller pojkens uppmärksamhet och ger den till honom; Butch tar emot den. Fram till dess hade han berättat om sådant som redan hade hänt. Nu utför han framför Butch den sista handling som han har tagit på sig ansvaret för. Berättelsen och föremålet når hans väns son tillsammans.
Hans besök blir en del av minnet av Butch Coolidge. Filmen återvänder till den vuxne boxaren efter besöket och gör det möjligt att förstå sambandet mellan arvet han fått och det värde det har för honom. Koons lämnar efter sig en förklaring som Butch kan minnas långt efter att besökaren har slutat tala.
I berättelsen om guldklockan hjälper den bakgrunden till att förklara varför föremålet får så stor uppmärksamhet. Koons insats har ett tydligt syfte i pojkens liv: att överlämna en ägodel och en historia som hans far inte längre kan berätta för honom. De senare besluten tillhör Butch.
Butchs mor presenterar Koons genom att påminna pojken om att hans far dog i ett fångläger. Han hade redan fått veta att fadern var död. Besökaren kommer alltså för att ge honom en kamrats vittnesmål och fullborda en överlämning; scenen utgår från ett dödsfall som familjen redan känner till.
Innan Koons börjar berätta uttrycker han en önskan om att Butch aldrig ska behöva gå igenom något liknande. Den oron sätter en gräns för hur han förmedlar det förflutna. Han vill att pojken ska få veta vad hans far upplevde, samtidigt som han önskar att pojken ska slippa det lidandet.
Hans militära bakgrund gör inte besöket till en uppmaning att följa i faderns fotspår. Åtagandet han visar gäller en person och ett uppdrag. Butch får klockan i egenskap av son till mannen Koons kände, medan kaptenen fullgör sin del som överlevande kamrat.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
